"Men, du går väl inte i kyrkan, Fröken?" Inte särskilt regelbundet. Det var mest för att på något sätt orientera er i berättartiden. Eftersom Fröken tjatar på sina studerande om att vara mottagaranpassade och serviceinriktade och om att allt handlar om hur mottagaren förmår ta till sig texten, så får hon väl åtminstone ibland göra det själv också. Även om bloggen kanske mest är till för Frökens egen skull.
"Vad har du på hjärtat en söndagsmorgon som denna då, Fröken?" Jo, när Fröken pluggade litteraturvetenskap hade hon en kursare som hade en liten svart spets som han brukade använda för att korta ner besöken från Jehovas vittnen. Inte för att hunden var särskilt stor (det var en spets) eller aggressiv, utan för att (och nu slänger sig Fröken, återigen, med icke vidimerade uppgifter) Jehovas varken har eller gillar husdjur av den enkla anledningen att de står i väldigt nära kontakt med Djävulen. Därför fick de alltid brått iväg när Svante stack ut sitt huvud genom dörren.
Frågan är dock om de inte har en poäng där... För, säg såhär: man har ett helt hus fyllt av nakna golv och bara någon enstaka stackars liten matta. Fröken tar ut hunden på morgonrundan. Hunden tittar upp på Fröken, hånler och äter två grässtrån. Fröken och hunden kommer hem. En minut senare har hunden kräkt på mattan... Well, thank you. Det kan knappast vara ett verk av den gode guden? Ärligt? Ett helt jävla hus fullt av golv, för att inte tala om ett helt jävla utomhus-jordklot utan en enda matta i sikte!
"The Lord moves in mysterious ways" sa både U2 och Graham Greene... "Det är Guds sätt att pröva dig" säger någon annan. Pröva mig? Varför då? Ska det verkligen vara nödvändigt att göra det en söndagsmorgon? Det är ju vilodagen! Det är fan inte skura-mattor-dagen. Fröken gillar nästan Djävulen bättre då. Han är mer lik Fröken. Vi har båda ärligt uppsåt. Vi ställer inte till med sattyg för att pröva folk. De behöver inte ens lära sig något, det räcker med att de finns tillgängliga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar