Arbetarförfattare i alla länder...

...förenen eder. Check. Fröken preparerar en, i vanlig ordning, lysande föreläsning om arbetarförfattare...
Studerandedemokratisk som Fröken är, frågade hon studenterna, dum som hon är, om de ville ha 1900-talets fem stora (Hemingway, Kafka, Woolf...) eller Svenska arbetarförfattare... "Båda", svarade de. "Men, arbetarförfattare är så tråkiga och deprimerande såhär i maj. Fröken vill inte att  ni kommer sönderskurna till midsommarfirandet", försökte Fröken...

Båda blev det alltså... Fröken tycker att arbetarförfattare är ett deprimerande släkte.

Å andra sidan inser ju Fröken att de är viktiga. Eller? Är det viktigt på riktigt? Fröken har genom årens lopp gjort lika  många pudlar som vilken kommunpolitiker i ansvarsställning som helst, så det är kanske dags för en till... Jo. Arbetarförfattare är viktiga. Kanske, förutom Söderberg, Strindberg och Astrid Lindgren, de enda egentligt viktiga författarna vi haft. Nu menar inte Fröken att hon från och med nu kommer att läsa uteslutande arbetarförfattare, för böckerna tycker hon fortfarande är för jävla jobbiga. Fyraåringar som äter korngröt så magen sprängs, och då snackar vi inte Anna Skipperstyle, du-har-ätit-fyrahundra-meter-korngröt-jag-har-smetat-ut-den-på-gångstigen-här-utanför... Det vore något för Kanal 5 att göra en dokusåpa om... "Biggest Utvandrarna".

Den lille revolutionären i Fröken jublar åt artister och författare som sätter sig på tvären.