Things Can Only Get better

Sjöng Howard Jones på åttiotalet. Undrar vad han gör idag?

För att toppa Tiffany Persson som satt bakom Fröken på planet hem, så har vägverket satt upp kameror längs hela vägen hem. Fröken vet egentligen om det, för hon har kört förbi dem ett tusental gånger. Fröken har dock aldrig trott på att de varit inkopplade...

Det har de inte varit heller. Förrän nu. Fröken väntar nu med spänning på hur bilden blir. Och hur mycket den kommer att kosta. Säkert lika mycket som Solbilds jävla skolfoton kostar. Som ett mindre lands statsskuld.

Fattas bara att man inte får behålla bilden.

Turistens klagan

Nu så. Fröken är tillbaka... En veckas utlandsvistelse är inte att underskatta. Fröken skulle lätt kunna vänja sig vid att få maten serverad varje dag. Ingen semester utan projekt, dock. Säsongens första: Kan man äta gyros varje dag i Grekland utan att det står en upp i halsen? Ja, det kan man. Nummer två: Är den lokala ölen drickbar? Ja, det är den.

Man vet att man åker charter när...

Ja, herregud, det vet man ju direkt. Vuxna människor som har jätteansvar på sina extremt välbetalda arbeten blir hjärndöda, lobotomerade varelser i samma sekund som de checkar in sina väskor på Sturup. Bara en sådan sak som att folk fortfarande brister ut i icke-ironiska applåder när piloten landar planet... Allvarligt talat... Fröken kommer hädanefter att förvänta sig att eleverna applåderar efter varje avslutad lektion och när Fröken lämnar tillbaka inlämningsuppgifterna...

Varför applåderar man? Hade alternativet varit att inte landa annars? Busschaufförer borde också få applåder då. Och taxiförare och lokförare...

Man vet att man varit på charter när...

Fröken hamnar framför en trettiofemårig Tiffany Persson på flyget hem. Hon babblade oavbrutet från första till sista sekunden av flygturen. Klagade hon inte på sina ungar som inte satt still, så förhandlade hon med flygvärdinnan om att byta maten mot något annat. Eller så berättade hon högt att nu skulle hon läsa sin bok...

Fröken glömde göra en sak. Hon glömde fråga vad Tiffany hette på riktigt, var hon bodde, jobbade, när hon skulle ha semester nästa år och om hon planerade att åka någonstans då...

Hon var en otroligt jävla jobbig människa i alla fall. Fröken satt en stund och tyckte synd om hennes man, ända tills hon insåg att den otroligt jävla jobbiga mannen som satt snett framför Fröken och babblade med sin stackars medpassagerare, var just hennes man. Då tyckte Fröken synd om deras barn istället...

Just Another Summer

Sådärja. Första dagen på sommarlovet. Nu är det officiellt: Fröken är ledig. Superledig. Förr om åren har den första veckan på sommarlovet alltid varit full av frustration och rastlöshet. Inte i år inte. Faktum är att Fröken i princip var nervarvad redan för två veckor sedan...

Sol, solstol och skugga. En glimrande kombination. Fröken har tänkt läsa mycket i sommar. Snart. Ska bara ta det lite lugnt först.

Ska bara ta det lite lugnt och se på fotbolls-VM först. Fröken är patologiskt intresserad av fotboll, men årets VM har så här långt varit ett sömnpiller. De har kanske också precis fått sommarlov. Tur att det är cirka femtio matcher kvar då...

Bara vi står ut...

Heter en duett med Kajsa Grytt och Thåström på hennes fängelseskiva... Lite väl countryish emellanåt, men Thåis är magisk. Varför fängelserubriken då?

Fröken muckade idag. Samhällstjänsten är över för den här gången. Tio år i grundskolan har gjort Fröken till en bättre människa. Åtminstone till en annan människa. Fröken hatar avsked, det sa hon redan förra veckan efter att hon sagt hejdå till klassen. Nu är nycklarna lämnade, cellen städad och karriären på den öppna anstalten är över för den här gången. Det blir kanske fler voltor, det vet man aldrig...

Att säga hejdå till vissa av kollegorna är som att skiljas från sin andra familj. Att Fröken inte skulle få arbeta mer med dem hon tyckte mest om blev uppenbart redan i augusti, så hela året har varit lite som att sitta i en dödscell i ett amerikanskt fängelse. Faktum är att med tanke på hur skolbyggnaden och skolgården sett ut, så har det bara varit den gröna linjen på golvet som saknats...

Så, efter ett år på death-row är det nu slut. Inga fler måndagsfikor, tisdagsfikor, onsdagsfikor och torsdagsfikor. Inga fredagsfikor heller för den delen. Fröken kommer att sakna många av sina kollegor oerhört mycket. "Hallå, ni kan ju träffas i alla fall!", säger du. Jo, det klart, men inte varje dag. Flera gånger om dagen! Det är det som Fröken kommer att sakna. Nu måste scheman synkroniseras för att det ska fungera, det måste planeras i förväg. Fröken är generellt ganska dålig på det.

En annan sak som Fröken grunnat lite över är vilken riktning bloggen ska ta nu? Syftet med bloggen var från början att vara lite satirisk och raljant och berätta roliga episoder från skolans värld. Det ekonomiska läget och ändrade förutsättningar i skolan gjorde Fröken bitter och cynisk - i alla fall om man läser vissa inlägg. Frågan är alltså vad som kommer att hända nu, för mitt i allt elände och all fruktansvärd separationsångest, så verkar det nya jobbet otroligt inspirerande och roligt. Trist då om man skulle börja beklaga sig och gnälla direkt...

Eller inte.

Saker som Fröken retar sig på har det alltid funnits. På något märkligt sätt har ändå bloggnällandet gjort att Fröken beklagat sig lite mindre i verkliga livet. Åtminstone om man frågar Fröken själv. Kollegorna kanske är av en helt annan uppfattning.

Eller inte.

Within A Mile From Home

Fröken har förresten en undran till ikväll. Om man som flyttfirma tar på sig att flytta en skola, som man dessutom vet på förhand ska delas i två lika stora delar. Borde man inte göra en förfrågan om ungefär hur många flyttkartonger som kan behövas? Borde man dessutom inte se till att samtliga kartonger levereras typ samtidigt?

Om man dessutom har en skyddsombudsrekommendation som säger att lådorna inte får väga över tjugo kilo - något som innebär att en låda böcker bara motsvarar en tredjedels låda böcker, egentligen - behöver man inte direkt vara rocket-scientist för att räkna ut att då en skola till största delen består av just böcker, så behövs det tre gånger så många lådor som man först trott.

Vi gamla rävar minns att vi packade styvt femtonhundra lådor förra gången. Dessutom har det tillkommit en del nyinköpta böcker...

Reality check: vi behöver inte FÄRRE lådor. Snarare fler. Och tyngre.

NO Surprises

This is my final fit, my final belly-ache...

Ingen större överraskning för Fröken att det även denna gång till största delen är NO-lärarna som inte är klara. Helt sjukt att man så snabbt faller ur organisationsselen bara för att eleverna gått hem...

För, allvarligt talat, om man kan tillbringa större delen av dagen med att antingen sudda blyerts från en klassuppsättning miniräknare eller tävla om vem som med störst exakthet kan uppskatta avståndet tio meter, så har man inte så jävla mycket att packa...

Ingen större överraskning heller, att Fröken fick skäll för att hon hade glömt packa böcker som hon inte visste fanns... Orka.

Desto större överraskning då att osynlighetsmanteln fungerade. Hela förmiddagen! manteln i kombination med en tom vagn fungerade fläckfritt. Ska sätta den på laddning nu, så den orkar hela dagen imorgon. Tuff dag då - fika på nya jobbet, fika på gamla (vanliga) jobbet, tårta på jobbet. Möjligen en runda kurragömma också.

Nu måste nog Fröken vila lite. Avslutningsmiddag med nya jobbet idag tar på krafterna. Soppa, förrätt, huvudrätt och efterrätt. Och vin. Fröken kan vänja sig vid det. Enkelt.

How To Disappear Completely and Never Be Found

Yes! Fröken vann auktionen på eBay som hon pratade om härom veckan, och idag (perfekt timing) anlände paketet med posten.

Harry Potters Osynlighetsmantel! Det var inte billigt, men det drabbar ingen fattig. Fröken fick en snurrigt hög löneförhöjning i år. förmodligen för att chefen är nöjd med att bli av med Fröken.

I morgon ska den i alla fall invigas på jobbet, och Fröken kommer att bli ett minne blott. En saga, ett rykte, en jultomte.

Om det har undgått någon, så är Frökens skola mitt uppe i en omorganisation och skolan håller på att packas ner i sina minsta beståndsdelar. Fröken har packat alla sina tillhörigheter, slängt en oändlig massa papper och gammalt bråte. Språksidan är i princip färdig, men eftersom Matte- och NO-folket inte på något enda sätt lever upp till sitt anala ordningsrykte, så har de en oändlig massa skit kvar att packa ner. Det är här osynlighetsmanteln kommer in i bilden.

"Sluta sura, Fröken!" Nja. En kollega till Fröken erbjöd sig att hjälpa en mattelärare idag... "Du kan packa ner matteböckerna från skåpet därnere", sa han, och gick och satte sig och pratade i arbetsrummet...

Dum taktik.

Guess I'm Doing Fine

Fröken har snöat in på Beck igen. Inte de dåliga svenska polisfilmerna, utan den genialiske amerikanske ex-grungearen... Återupptäckte honom häromdagen i den minst lika genialiska filmen Eternal Sunshine of The Spotless Mind (Michel Gondry). Länk i Spotifylistan. Skulle kunna vara en av de bästa kärleksfilmerna någonsin.

Fröken tänkte fatta sig kort... I Frökens bok är det ingen merit att man fortfarande använder samma prov som man använde för tio år sedan. Ville bara ha det sagt.

Det är egentligen ingen merit att alls använda prov. Fröken tycker att det är ett dåligt sätt att behålla kunskapen.

Vuvuzela...

Ett ord som i princip ingen kände till innan för-VM i fotboll förra året. Ungefär som bogvisir, tsunami och ebola...

Om man hänger med i twitterpressen och kvällstidningarna, så är den negativa laddningen i orden ungefär samma.

Fröken ser inte problemet. Kanske för att hon somnar av det. Det skulle i och för sig kunna ha att göra med det eländiga underhållningsvärdet i matcherna hittills. Fröken återkommer med det.

Pretty Vacant

Fröken har vaktat soffan idag. Hon skulle kunna vänja sig vid det. Åtminstone ett tag. Dessvärre sätter chefen käppar i hjulen. Tre dagar till! Tre dagar till kommer han att tvinga Fröken att arbeta. Det är ingen hejd på orättvisan.

Det sistnämnda kanske till och med är sant, och inte en av de vanliga hyperbolerna. Faktum är att den 6 juni, som är en erkänt ledig helgdag i år inföll på en söndag. I rättvisans namn borde Fröken få vara ledig en annan dag då, för ryktet säger att så är fallet i andra branscher där man inte står under feodalvälde.

Lagen om alltings jävlighet säger dock att eftersom Fröken fick extra ledigt en dag då hon redan var ledig, så borde hon jobba dubbelt så mycket en dag då hon redan jobbar. Tänk om Fröken istället är skyldig att arbeta cirka sexton timmar imorgon...

Fröken behöver en ny agent.

Crawling Up A Hill

Tre dagar kvar. Tre dagar fyllda av flyttpackning. Fröken har i princip redan packat allt som hon vill behålla. Ändå är det fullt på skrivbordet. Undras just om skolan tänker på Grön Flagg och hållbar utveckling när det är flyttider? Annars kan Fröken gärna tänka sig att packa i svarta sopsäckar, hon behöver inte ens sortera särskilt noggrant.

Det känns extra roligt att packa nu när Fröken inte ska vara kvar...

Å andra sidan är det ett gyllene tillfälle för ett sista bus. Fröken får nog sätta upp ett par timmars övertid imorgon, så hon kan tänka ut något lämpligt.

När Fröken säger att hon packat allt hon vill behöva, ska det kanske sägas att en tioårig lärargärning på en högstadieskola resulterar i ungefär en papperskasse (vanlig, standard konsumstorlek) nästan full av användbart material. resten hamnar i soporna, eller konkursen. Annars är en flytt den optimala ursäkten för att slippa rätta elevarbeten... "Ja, det klart att jag har rättat dem! Men, just den lådan verkar ha försvunnit i flytten!" Jepp. För lastbilarna med de stora röda containrarna svängde tydligen till vänster, mot soptippen, istället för till höger.

To A Teacher

Fröken har separationsångest. Trettio stycken separationer på en dag... Det kräver sin man, eller Fröken.

Fröken har varit med i matchen ett tag, så hon borde vara van. Van vid uppbrott. Van vid hjärtslitande gråtande elever. Det är kanske därför man bara ska släppa sin egen klass vart tredje år, eller så, för att man ska hinna glömma att det är jobbigt. Eller så är det en konspiration avsedd att åsamka stackars känslo-Fröken så mycket lidande som möjligt, genom att först låta henne odla relationerna ett par år...

Man tror att man klarar det, att man är förberedd. Ett det bara är en vanlig skolavslutning. Ända tills man tittar ut över klassen efter ungefär halva avslutningen, och bara ser rinnande mascara överallt. Då kvittar det att man håller huvudet högt, att man i flera veckor intalat både sig själv och alla som "vill" höra att man nog "övervärderar sin egen betydelse" när det handlar om eleverna och de relationer man byggt upp, muren bryts ner på ingen tid alls...

Fröken ska försöka samla sig vid tillfälle för att reda ut lärare-elever-relationen. Det lär nog ta hela sommaren, och ingen orkar läsa femtio sidor långa blogginlägg... Så Fröken får nog grunna på formuleringarna ett tag, annars kanske Alex får en flipp och drar paralleller mellan Fröken och Viola i Lust och fägring stor och det vore läskigt.

Faktum är att eleverna under de fyra år då deras utveckling är som mest lavinartad, i många fall tillbringar mer vakentid med Fröken än med sin egen familj; de säger fler saker i förtroende till Fröken än till sina föräldrar; och Fröken vet mer om vad de pysslar med på sin fritid än vad deras föräldrar gör...

Fröken kämpar för att hitta någon form av etikett, för att förklara för icke-pedagoger, för den relation som uppstår. Det är ju inte som egna ungar, inte ens som låneungar. Kanske mer som irriterande småsyskon...

Fröken längtar till Komvux. Där finns det kurser som bara sträcker sig över en termin. Dessutom behöver inte vuxna Fröken lika mycket.

Maybe Someday

Tur att Fröken ska byta jobb. Egentligen borde hon byta till ett utan mänskliga kontakter överhuvudtaget. Inte för att hon inte gillar människor, utan snarare för att hon har så jämrans svårt med uppbrott.

Komvux eller högskolan vore bra alternativ. Korta kurser gör att banden blir lättare att klippa. Sista veckan är oftast en dålig vecka.

Fröken släpper en sjua och en sexa nu till sommaren. Good riddance! Tolvåringar mest en belastning i frökens verksamhet, eller, ja, mer som ett sänke, som betongblock runt en simmares fötter... Fröken är bättre på äldre elever.

Dessvärre släpper hon även sin åtta och en nia och det är lite värre. Fröken har tjatat förr om att vara självutbrännande och relationsorienterad och vilka känslomässiga konsekvenser det brukar få för första halvan avFrökens sommarlov. När de går i åttan brukar Fröken ha fått dem dit hon vill, eller tvärtom. Och det gör att man skäller mindre och fixar mer.

Living Next Door to Alex

Fröken har kommit på ett stensäkert sätt att få bloggpublicitet. Egentligen är det en kombination av saker som man smälter samman till en.

Det skulle kunna bli en lång historia, med tanke på Frökens oförmåga att fokusera och fatta sig kort, men vi kortar ner det:
1. Skriv att du inte tycker om barn.
2. Se till att Alex Schulman läser det.

Läste på en blogg som hänvisade till en blogg som visade mig till Linna Johanssons blogg. Har aldrig stött på Linna Johansson tidigare och inte läst något hon skrivit (jo, nu har Fröken läst åtminstone lite grann), men om man lyckas reta upp Alex så är man värd lite uppmärksamhet. Folk som skapar en karriär på att bara berätta hur värdelösa alla andra är, utan att egentligen kunna något själva ska ha allt skäll de kan få.

Fröken har aldrig blivit klok på vissa bloggares storhet, men i mellanmjölkens land, där lagom är bäst, så har han på något outgrundligt sätt blivit en mediapersonlighet. Sett med Frökens ögon, så kan man i så fall likställa "lagom" med "godkänd". Det förklarar den språkliga kvaliteten på den generella bloggsfären.

"Nu förhäver du dig, Fröken. Du är inte direkt Strindberg!"

Nä. Har jag aldrig sagt heller. Så tjänar jag inte pengar på bloggandet heller, jag gör det genom att träna ungar att uttrycka sig. För Fröken står inte ut med tanken på fler Blondinbellor, Kissieor eller Schulmän.

För fan, säg vad du ska men gör det snyggt. Fröken orkar inte med mediafolk som inte kan något. Det har blivit en trend som märkts allt tydligare de senaste åren. I landet lagom är det inte fint att kunna saker. Hur hände det? Framförallt att folk tillåts tjäna en massa pengar på att vältra sig i sin egen dumhet.

Hoppas, hoppas Alex eller någon annan stjärna läser detta... Jag menar, det värsta som kan hända är att folk tycker att Fröken är dum i huvudet och slutar läsa det hon skriver.

So? Fröken är van vid att folk tycker att hon är dum i huvudet, det är hennes jobb. Och, fyratusen läsare blir man inte fet av.

Så är ju bloggen strictly mentalhygienisk också.

Dubbel bokföring

Chefen vill smyga in en höjd arbetstid. Det är inte fackligt förhandlat. Det vet han om. Nu har han fått backning uppifrån. Alltså har han uppdragsdialog med samtliga - vid ett tillfälle som är illa valt - och lägger fram ett underlag på 18 timmar som man "tvingas" skriva på. Sen kvittar det hur mycket facket skriker, för då har några redan skrivit på. Fröken har aldrig gillat ett sånt ledarskap. Fröken vill ha öppna kort. Inte något som smygs in... Särskilt inte om man vill ha en lojal verksamhet som vill utvecklas.


- iPhone-Fröken

Stenbrott

Fröken dras ner av den årliga utvärderingen... Om någon undrar varför skolan aldrig utvecklas, kan man komma hit och sitta med på en konferens i Frökens arbetslag.

Jan Björklund sitter med sin pärm och vill att vi ska utvärdera allt fyra tusen gånger...

Bästa sättet att kväva all eventuell utveckling är att sätta två eller fler pedagoger i en grupp och ge dem ett antal utvärderingspunkter.

Vill man sen höja kvaliteten ytterligare, så delar man ut frågorna sista vanliga dagen med lektioner bara för att garantera att det inte kommer något vettigt alls ur diskussionen...

Fy fan.


- iPhone-Fröken

Master and Servant

Hej, jag heter Fröken. Jag är masochist. I alla fall tror jag det... Hur kan man annars förklara att man köper läget i skolan?

• Jag gillar när man springer runt och skriker när jag försöker starta min lektion.
• Jag gillar när man skiter i att ta med analysfrågorna när man går från lektionen.
• Jag gillar att man ställer frågor och struntar i att lyssna på svaret.
• Jag gillar att man ställer samma fråga som fyra redan har ställt eftersom man inte lyssnar på andra.
• Jag gillar att man lämnar sina sopor i klassrummet.
• Jag gillar att man slänger de sopor man kommit ihåg att ta med från klassrummet på golvet i korridoren.
• Jag gillar att man häller läsk på golvet och skyller på städerskan.
  
• Jag gillar att man pillar med min dator så att den inte fungerar när jag ska ha nästa lektion.
• Jag gillar att man hinner se två (2) elevfilmer på sju minuter vardera på en 120 minuter lång lektion.
• Jag gillar att man gömmer pennan till ritplattan.
• Jag gillar att man satsar på IT, samtidigt som man tycker att det är för dyrt att köpa lampor till projektorerna.
• Jag gillar att man satsar på IT, samtidigt som hälften av datorerna inte fungerar.
  
• Jag gillar att bli ifrågasatt, särskilt om man använder sin dumhet som argument.
• Jag gillar skendemokrati. Inte i mitt klassrum då, eftersom Fröken alltid varit tydlig med att demokratins armar inte når in i frökens rike, men i verksamheten i stort.
• Jag gillar att chefen låtsas lyssna.
• Jag gillar att chefen frågar många vad de tycker, plockar godbitarna och presenterar idén som sin egen.
• Jag gillar att andra delegerar de tråkiga uppgifterna till mig.
• Jag gillar att göra enkätundersökningar som inte leder någonstans.
• Jag gillar äcklig mat.
• Jag gillar att äta äcklig mat tillsammans med vrålande apor.
• Jag gillar dålig ventilation och mögel i väggarna.
• Jag gillar trettio elever i klassrum anpassade för tjugotvå.
• Jag gillar att inkludera elever utan att ha möjligheter att ge stöd till de som behöver.
• Jag gillar att rabiessmittade tonåringar slåss utanför mitt arbetsrum.
• Jag gillar att fjortisar illvrålar utanför mitt arbetsrum.
• Jag gillar att reda ut Bilddagbokenkonflikter från förra helgen.
• Jag gillar att reda ut hot-SMS från igår.
• Jag gillar att barn blir mobbade för att de har ful tröja.
• Jag gillar att dvärgväxta trettonåriga killar mobbar långa tolvåriga tjejer för att de är just långa.
• Jag gillar att skolan ska spara pengar.
• Jag gillar att skolpolitiker insett att mindre medel är bästa sättet att öka målupfyllelsen.
• Jag gillar att elever inte kan koppla ihop ett dåligt betyg med det faktum att de inte gjort något på lektionerna (eller hemma).
• Jag gillar att det alltid är mitt fel att de skiter i att göra sina uppgifter.
• Jag gillar att det alltid är mitt fel att de inte lyssnar på genomgångar.
• Jag gillar att deras föräldrar inte fattar att det är deras brist på stöd som gör att det går dåligt för eleverna.
• Jag gillar att föräldrar projicerar sin floppade skolgång på mig.

Detta var inget gnäll. Se det snarare som ett lämplighetstest. Om du som läser (någon, snälla) svarat "ja" på några av påståendena ovan: Grattis. Du har just fått Frökens jobb. Vill du inte ha det? Synd, för jag har, i enlighet med FRA, loggat ditt IP-nummer, så vi kommer och hämtar dig i början av augusti.

Doing the Unstuck

Fröken har fem dagar kvar med elever (plus tre med kollegor och flyttkartonger), sen är det Sommarlov2010.

Vad ska man fylla dessa fem dagar med, nu när betygen är satta? Hänga gubbe, Stad-och-land, film, ingenting...

"Det ska väl städas skåp och lämnas tillbaka böcker också?" undrar vän av ordning. Förvisso, men det tar tio minuter. Sen är det fyra dagar, sju timmar och femtio minuter kvar. Ungefär.

Man kan köpa glass. "Men vi får ju inte lämna skolans område?" Nä, men Fröken får.

Fröken kollade jobbmail på helgen - olagligt, men ändå - och såg en hjälpförfrågan på anslagstavlan om något ämneslag hade tid över att hjälpa andra ämneslag som inte hann packa sina saker... Säkert. Förra flytten packade Fröken hur mycket annat som helst. Inte denna gången. Matte- och NO-folk som är så extremt välorganiserade kan gott packa sina egna lådor den här gången.

Å andra sidan, eftersom Fröken bloggar oemotsagd, så kan vi lika gärna starta en "låt-oss-vikta-ämnena-debatt"... Så länge en terminsplanering för en genomsnittlig mattelärare ser ut så här:
1. Räkna (i 20 lektioner)
2. Prov
3. Fortsätt räkna (i 10 lektioner)
4. Diagnos
5. Fortsätt räkna (i 10 lektioner)
6. Prov
7. Fortsätt räkna (i 10 lektioner)
8. Diagnos
9. Fortsätt räkna (i 10 lektioner)
10. Prov
11. Betyg...

...så har man tid över att packa ner sin institution också.

Fröken ska packa sin intuition. Sen får det räcka. Fröken har lagt ett bud på Harry Potters osynlighetsmantel på eBay, och det är bara en köpare kvar förutom Fröken.

Säkert en av mattelärarna...

Animal Nitrate

"Det är djur i hamsterns mat!"

Jaså, tänkte Fröken, det är det väl alltid? Eftersom det feta lilla djuret envisas med att stå i maten medan han äter... Detta djuret, eller djuren, visade sig vara en extra bonuspresent från djuraffären. Om hamstern hade varit en orm, så hade skalbaggar i maten inte varit något konstigt, men nu är ju hamstern just en hamster... Fast, om hamstern hade varit en orm, så hade Fröken kunnat mata den med sig själv.

En hamster är för övrigt, åtminstone i Frökens bok, om inte DET mest meningslösa husdjuret, så i alla fall tveklöst topp-tre-placerat.

Fröken kan snabbt komma på tre nackdelar:
1. Den luktar (lite förvisso, men ändå)
2. Den bits.
3. Den är nattaktiv!

Det är märkligt att detta lilla kräk, som är ungefär stort som en halv mozzarellaost, kan föra lika mycket oväsen på natten som grizzlybjörnarna som välter soptunnor på nätterna i amerikanska åttiotalsfilmer...

"Sommarnatt...

...när vi hasar fram mot lovet. Aha."

Media pratar om Ship to Gaza. Fröken har gett sig in på ett ännu farligare uppdrag: Operation Skolavslutning.

En högstadiekör och en räcka artister ska fås att samarbeta mot en "högtidlig avslutning". Det borde väl inte var något större problem, tänker ni... Nä.

Fröken har varit med förr (hon gör det inte ensam heller), men första dagen är alltid frustrerande. Generellt går första två timmarna ut på att eleverna stimmar runt och är döva för instruktioner.
- På Ett ställer sig kören upp och på Två kliver bakre raden upp på bänkarna framför sig, så att alla syns och hörs.
- Ok.
- Ett!
- Vad skulle vi göra nu?
---
- Ok. Vi tränar på att sätta oss också. På Ett kliver bakre raden ner från bänkarna och på Två sätter sig alla ner, annars trillar ni över varandra. Förstår alla?
- Jadå!
- Ett!
- Aaaj! Du sitter på mig!!

En annan spännande sak är att Frökens skola hyr ut sitt PA till andra. Det innebär att man alltid hittar kablarna på nya ställen och att man alltid får göra en ny grundinställning i mixerbordet för att man överhuvudtaget ska kunna urskilja några ljud. Alternativet är att sluta låna ut utrustningen till dövföreningen...

Omringad av hjälp

Fröken har administrerat idag. Jag vet att det inte är särskilt trovärdigt att blogga om att man ska skita i att rapportera in saker, och sedan göra det i alla fall. So? Fröken är inte HELT perfekt. Men bra nära. Åtminstone om man läser hennes profil i kompetensmodulen. "Kompetensmodul". Smaka på det... Vilket fantastiskt påfund - vi gör en stor jävla databas med alla anställda i kommunen där de lägger in allt man inte behöver veta. Är det för att alla chefer ska ha full insyn i potentiella arbetstagares kompetenser? Räcker det inte att man har som policy att inte höja lönen om man byter till jobb inom kommunen?

För, eftersom Fröken utbildat sig till språklärare, och då specialiserat sig på just språk, kan det väl kvitta hur hon värderar sina matematik- eller idrottskompetenser?

Främsta anledningen till att normala människor inte utbildar sig till idrottslärare, förutom arbetsuniformen (mysbyxor), är väl att man inte vill bli döv innan man fyllt fyrtio? Det är nog bäst att Fröken går in och ändrar sin Teckenspråkskompetens från "bra" till "viss", så ingen rektor luras att tro att man kan användas till idrott för att man klarar sig ändå sen...

"Fan, Fröken! Du har väl inte klassat dig själv som 'mycket hög' på Hemkunskap? Tänk om du får kvacka som HK-lärare då?"

Alla pedagoger vet ändå redan att man alltid ska mörka eventuella kompetenser som inte är direkt relaterade till de ämnen man undervisar i...

"Alla tillsvidareanställda måste ha fyllt i modulen innan den 16 juni!" Jaha? Vad händer annars?

Allt på ett kort

Betygsrapportering. Fröken har ett visst mått av administration framför sig. Betygen ska rapporteras in i betygssystemet. Nationella proven likaså.

Största frågan just nu: Vilken blir konsekvensen om fröken "glömmer" det? Kommer hon att ställas inför en Alliansinkvisition ledd av Fader Björklund?

Nobody expects the Alliance inquisition!

The Final Countdown

du-du-duu-du-d-d-d-d-duuuuu-du-du-du-du-duuu-du-du-d-d-d-d-duuuu-d-d-duuu-du-du-d-d-d-d-duuuuu-du-duuuuuuu...

"We're leaving together..." Nä, det gör vi inte. Det såg chefen till.

Fröken har inte många dagar kvar på jobbet nu! Kalendermässigt är det tio dagar, eftersom det är det förste juni idag, och skolavslutningen är den elfte. Egentligen slutar Fröken inte förrän den sextonde på pappret, men...

Om man räknar imorgon, så har Fröken tre riktiga arbetsdagar kvar. Resten är slask och förvaring.

En hel skola ska packas ner och delas på två. Hade man varit smart, så hade man tvingat ungarna att packa hela rasket sista veckan.

Fröken filar lite på en plan som i korthet går ut på att man packar alla kassa läromedel och alla de bråkiga ungarna i röd-svart-gröna lådor som man sedan placerar på båtar med destination östra Medelhavet...