Heter en duett med Kajsa Grytt och Thåström på hennes fängelseskiva... Lite väl countryish emellanåt, men Thåis är magisk. Varför fängelserubriken då?
Fröken muckade idag. Samhällstjänsten är över för den här gången. Tio år i grundskolan har gjort Fröken till en bättre människa. Åtminstone till en annan människa. Fröken hatar avsked, det sa hon redan förra veckan efter att hon sagt hejdå till klassen. Nu är nycklarna lämnade, cellen städad och karriären på den öppna anstalten är över för den här gången. Det blir kanske fler voltor, det vet man aldrig...
Att säga hejdå till vissa av kollegorna är som att skiljas från sin andra familj. Att Fröken inte skulle få arbeta mer med dem hon tyckte mest om blev uppenbart redan i augusti, så hela året har varit lite som att sitta i en dödscell i ett amerikanskt fängelse. Faktum är att med tanke på hur skolbyggnaden och skolgården sett ut, så har det bara varit den gröna linjen på golvet som saknats...
Så, efter ett år på death-row är det nu slut. Inga fler måndagsfikor, tisdagsfikor, onsdagsfikor och torsdagsfikor. Inga fredagsfikor heller för den delen. Fröken kommer att sakna många av sina kollegor oerhört mycket. "Hallå, ni kan ju träffas i alla fall!", säger du. Jo, det klart, men inte varje dag. Flera gånger om dagen! Det är det som Fröken kommer att sakna. Nu måste scheman synkroniseras för att det ska fungera, det måste planeras i förväg. Fröken är generellt ganska dålig på det.
En annan sak som Fröken grunnat lite över är vilken riktning bloggen ska ta nu? Syftet med bloggen var från början att vara lite satirisk och raljant och berätta roliga episoder från skolans värld. Det ekonomiska läget och ändrade förutsättningar i skolan gjorde Fröken bitter och cynisk - i alla fall om man läser vissa inlägg. Frågan är alltså vad som kommer att hända nu, för mitt i allt elände och all fruktansvärd separationsångest, så verkar det nya jobbet otroligt inspirerande och roligt. Trist då om man skulle börja beklaga sig och gnälla direkt...
Eller inte.
Saker som Fröken retar sig på har det alltid funnits. På något märkligt sätt har ändå bloggnällandet gjort att Fröken beklagat sig lite mindre i verkliga livet. Åtminstone om man frågar Fröken själv. Kollegorna kanske är av en helt annan uppfattning.
Eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar