"Någon måste ha förtalat Josef K., ty utan att ha gjort något ont häktades han en morgon. Köksan hos fru Grubach, hans värdinna, syntes inte till, fast hon kom in med hans frukost varje dag vid åttatiden. Det hade aldrig förut hänt. K. väntade en stund till, låg med huvudet mot kudden och såg på den gamla fru som bodde mittemot honom och som nu stod och iakttog honom med en hos henne alldeles ovanlig nyfikenhet, men sedan ringde han på klockan, på en gång förvånad och hungrig. Genast knackade det på dörren, och en karl, som han aldrig hade sett i lägenheten förut, trädde in. Han var lång och smärt och ändå fast byggd och var klädd i åtsittande, svarta kläder, som i likhet med en sportkostym var försedda med olika veck, fickor, spännen, knappar och ett bälte och fördenskull, utan att man gjorde klart för sig vad det skulle tjäna till, föreföll synnerligen praktiska.
- Vem är ni? Frågade K. Och satte sig genast till hälften upp i sängen. Men mannen tog ingen notis om frågan utan låtsades som om det var en självklar sak att han kom in och sade å sin sida bara:
- Ni ringde?"
Fröken gillar inte angivarkultur. Östtyskland hade vissa brister...
Fröken anser att om man kan lägga så mycket tid på att fundera över hur mycket/lite alla andra jobbar (läs, undervisar), så har man för lite att göra själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar