En timme, en minut

"Här står tiden stilla. Jag har ett kontrakt med Gud, så jag gör som jag vill". Frågan är om Kent någonsin blev bättre än så?

Fröken har varit på språklärarmöte idag, på tal om tid som står stilla. Fröken hörde ett resonemang idag som hon inte har hört sedan sin sista praktikperiod på lärarutbildningen. Då var hon på ett teknisk gymnasium av den gamla skolan med en knivskarp uppdelning mellan adjunkter, gymnasielektorer och vanliga simpla gymnasiemagistrar...

"Jag är flexibel och jag provar gärna nya saker och har andra kurser, men jag vill ha samma kurser som i år, jag vill vara i samma sal varje gång och den måste ligga nära mitt arbetsrum för jag är så gammal. Dessutom vill jag inte ha kvällskurser, det kan någon annan ha. Och ska jag ha prövningar ska det inte vara många."

"Vi som har gymnasiekurser har ju ett mycket tyngre arbete än de som bara har de grundläggande kurserna". Förmodligen.

Det vet ju alla, att gymnasielärare är mycket bättre än grundskollärare. Dels är vår utbildning mycket längre, och mycket mer komplicerad. Det finns förmodligen forskning som visar att gymnasielärares hjärnor är dubbelt så snabba som andra lärares.

En annan viktig poäng var att "Om man har ett lättare schema kan man fråga sina kollegor om de behöver hjälp". Då får man ju hoppas att det inte är en simpel högstadielärare som har ett lättare schema, för då är det snarare en belastning om man som gymnasielärare ska behöva lära upp och kontrollera den också. Jag menar, det är ju knappt ens till någon hjälp. Att förhållandet skulle vara det omvända: att en gymnasielärare skulle ha ett lättare schema faller ju på sin egen orimlighet. Gymnasiekurser är så oerhört komplicerade att en sådan tjänst aldrig kan passera som "lättare"

Faktum är att högstadielärare egentligen borde sköta delar av gymnasielärarnas administration så att de kan lägga mer tankekraft på att bedöma inlämningsuppgifter.

Dessutom borde det vara kutym att vi tilltalas "Ers majestät", "Ers eminens", eller åtminstone "Massa".

Fröken tycker att om man efter femtio tjänsteår fortfarande inte vet riktigt vad man sysslar med, så är det hög tid att gå i pension. Fröken vet att alla inte kan vara bäst jämt. Vissa är det aldrig.