"Halt! Här får ingen passera! Här kommer ingen förbi! Kommer aldrig över nåt mera. Så gå, är du snäll om ditt liv är kärt..."
Fröken känner sig som en blandning av Friedrich Nietzsche och August Strindberg. Det känns inte helt bekvämt. Fröken vill hellre vara en gapig och bråkig Thåström.
Något som känns bekvämt är att Fröken är färdigjobbad för idag. Fröken behöver en oas på jobbet. En happy-zone där hon kan slappna av lite.
Det är fortfarande lite komplexfyllt i rummet. Det tar längre tid än Fröken trott att vädra ut gammelmansdoften. Det luktar fortfarande lite inkvisition när man kommer på morgonen. Fröken får panikångest när äldre kollegor frågar om det är okej att de lånar hem pärmen med arkiverade (urgamla) nationella prov över natten... Det säger en del om klimatet. När dessutom instruktionerna för prövningarna är skrivna med kilskrift så inser Fröken att det inte räcker att byta typsnitt på dokumenten.
Ibland tar revolution lite tid. Som Glasnost och Perestrojka. Rom byggdes inte på en dag... Det känns dock positivt, som om en slumrande verksamhet blommar upp.
Blygsam som Fröken är, inser hon att det förmodligen handlar mer om en pensionsavgång än en nyanställning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar