torsdag 3 maj 2012

Lärarhyllningen

Fröken får personliga annonser i Facebook-feeden. Fröken klurar om det är förmätet att hylla sig själv med alibi, skärmdumpa statistiken och e-posta till chefen inför lönesamtalet?

Fröken ska fundera på det ett tag. Kanske inte så länge. Inte för att Fröken har några moraliska betänkligheter egentligen. Det är nog kanske möjligen ett av Frökens främsta karaktärsdrag; just bristen på moral...

I alla fall. Fröken skulle kanske passa på att hylla några av sina gamla lärare...

Tack, engelskläraren på högstadiet! Tack för att du var en pennalistisk gris som levde för att trycka ner dina elever. Framförallt Frökens klasskompis som inte var så jävla duktig på engelska som lärarbarnet Fröken. Tack.

Tack biologiläraren som bara gillade naturvetare för att de var de enda som hade som hade hjärnor. Tack för att du bad Fröken kompis hoppa ut genom ett fönster efter ett misslyckat prov. Det skulle, som du sa "gjort världen till ett bättre ställe".

Tack svenskfröken på gymnasiet, för att du försökte plocka ur den sista läslust som Gestapo-Lena inte plockade ur oss på högstadiet. Och för att vi fick skriva uppsatser i aula med stimulerande ämnen som "En dag på biblioteket" och "En gammal marknadsplats berättar".

Tack engelskfröken på gymnasiet som satt och jäste i katedern och tvingades oss att översätta texter till svenska varje lektion. Särskilt tack för att du inte följde med till London i trean.

Ett alldeles speciellt och särskilt tack till lärarna i tyska och matematik som gav Fröken bra betyg för att Frökens far var rektor.

Tack för att ni inspirerade Fröken att bli en annan sorts lärare. En lärare som, trots att hon klagar, gillar mötet med elever, som själv växer i mötet med elever. Men en lärare som är så jävla trött på slentrianpedagoger som gör likadant varenda termin i varenda kurs. Som mäter kunskap likadant i varje moment. Som aldrig stannar upp och funderar över om man kan göra något annorlunda. Kanske till och med bättre.

Klart att Fröken är less på att alltid bedöma saker. Att studenter inte fattar att de går kursen för sin egen skull. Inte för Frökens. Fröken har betyg.

"Var inte så jävla pretentiös, Fröken! Allting kan inte vara enkelt och rolig hela tiden!" Du kan dra åt helvete. Jag har aldrig sagt att det ska vara enkelt och roligt hela tiden. Däremot tycker jag att man som elev, oavsett om man är åtta år eller tjugoåtta, kan begära att man möts av en lärare som i alla fall försöker göra det enkelt och roligt. Fröken hatade skolan när hon gick i skolan. Kanske inte skolan så mycket som lärarna och systemet. Fröken har alltid velat lära sig saker. Den som kan mest när hon dör vinner. Frökens problem är att lärare inte vill att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt och pressa sig så långt de kan. De ska aldrig pressa sig längre än det ryms inom ramarna för den lokala pedagogiska planeringen. Det blir så jobbigt om man måste hitta på en massa extra uppgifter hela tiden.

"Men Fröken, de flesta av dina lärare har väl gått i pension?" Tyvärr inte. November Spawned a Monster sjöng Morrissey. Det stämmer på skolan också. Det finns alldeles för många helt nya lärare som är kloner av Frökens gamla lärare. De kommer ut med idéer från lärarhögskolan som de aldrig ges möjlighet att genomföra, för "så gör vi minsann inte här", eller "det där provade vi redan på sjuttiotalet", eller "Har du gjort en läsårsplanering? Inte? Då tar vi min".

Blir ingen riktigt bra slutkläm här, tror jag. Fröken är trött. Så, ring ut det gamla nu då för jävelen. Omstart.

Tack alla gamla lärare. Tack för att ni visade Fröken att hon ska sträva efter att göra tvärtom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar