Fröken håller fortfarande på att hämta sig från evighetskonferensen. Hon kan inte bestämma sig för om det var en Sisyfoskonferens, där man knuffar en diskussion framför sig upp för ett brant berg och precis när man nått toppen och ska fatta ett beslut, så kan inte sammankallande vara med längre... Tur att Fröken har långa ben så hon hann stiga åt sidan när hela skiten rasade ner för branten igen.
Eller, om det var en Marcel Proustkonferens... Nu när jag skrev det, så känns det som om jag nosat på den liknelsen förr... Men, den passar ännu bättre den här gången. Att sitta med på dagens möte var som att läsa På spaning efter den tid som flytt. Eller möjligen som att läsa Stream-of-consciousnesskapitlet i Joyces Ulysses gång på gång på gång.
Proust var nog mer inne på att skildra mötestid än faktisk tid. Och inte så mycket att vinna över och återskapa tiden som att överleva. Hämnden är ljuv sägs det, så frågan är om inte Fröken ska lägga tyngden på "1900-talets fem stora" under resten av Svenska B-kursen, och då framför allt på Proust och Joyce...
Det sägs att det viktigaste, enligt På spaning... är inte "vad" man minns, utan "hur". När det gäller möten är det nog "att" som är det mest centrala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar