FMTPO

Fröken jobbade på komvux igår. Tre timmar lektion, fem minuter paus. Fröken var inte ens trött. En hel vintergata från den vanliga verksamheten, där en femtio minuter lång engelsklektion tröttar med änn ett maratonlopp. Inte för att Fröken någonsin sprungit ett maratonlopp. Eller ens tänkt göra det. Men eftersom Fröken är litteraturvetare, så har hon bra fantasi och relativt bra empatisk förmåga, så det är inga problem att föreställa sig hur ett maratonlopp känns.

Fröken är tillbaka på vanliga stället igen nu. Trött redan. Alla pratar om sina LCHF-dieter eller GI-dieter. Redan innan dietpratet fick Fröken en hint om att hon inte är tjugo längre när hon var på Depeche Mode-konsert härom veckan och det luktade mer latte än öl på läktaren...

Jag orkar inte med kollegor som äter margarin inrullat i ost och säger att det är jättebra. "Mitt humör har blivit mycket jämnare sedan jag började med LCHF". Jag håller med, för nu är du ju förbannad och gnällig HELA tiden, och inte bara ibland.

Jag säger som Comic Dog: FMTPO.

Fröken fungerar på att, i alla fall temporärt, byta motto från "Dra åt helvete!" till FMTPO.