söndag 16 augusti 2009

Jag rear ut min själ...


...allt ska bort. Fröken har söndagsångest. Måndag i morgon... Sista dagen innan eleverna kommer tillbaka till den älskade vardagsverksamheten. Sista dagen brukar tillbringas i kaos. Det brukar börja med att specialpedagoger och klassföreståndare avlämnar massor av "livsviktig" information om mer eller mindre kända elevers olika tillkortakommanden. Fråga 1: Behöver Fröken informationen? Fråga 2: Får eleven stöd och/eller hjälp? Fråga 3: Varför inte?

Fröken är inte så intresserad av överlämnandeinformation, förutsatt att det inte handlar om dödliga allergier eller läskiga sjukdomstillstånd som Fröken måste ta hänsyn till. Själva utbildandet är det som Fröken är bäst på, och skulle det mot förmodan finnas någon form av utbildning som Fröken inte är bäst på, så är alltid specialpedagogen bäst på allt.

Det som Fröken är mest intresserad av att göra sista dagen innan eleverna kommer är att åtminstone få lite ordning på lärartillvaron. Fröken må vara en av grundarna till den pedagogiska idén PPT (Planering På Tröskeln), men första dagen, innan alla är med i matchen, är det att föredra att åtminstone delar av tiden är planerad - det brukar ta ett par dagar innan Fröken återfår sin närmast skamliga flexibilitet. Sista dagen vill Fröken glida runt och fixa, flytta lite saker, spela för hög musik och störa kollegor. Sånt som Fröken gör bäst.

Som Bengt-Åke Besserwisser skulle sagt: Alla kan ju inte vara bra alltid. En del aldrig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar