Helt 100

Ja, 100 inlägg alltså. Helt hundra har Fröken inte varit på länge. Kanske aldrig...

Fröken har bidragit ovanligt mycket till den globala uppvärmningen idag, samtidigt som Frökens arbetsgivare har sparat elektricitet. En form av nollsummespel alltså. Som vanligt har Fröken en bättre idé: Om man ordnar ordentlig ventilation på Frökens arbetsplats istället? Som det ser ut nu får man svaret: "Nää, det finns inget kylelement, så den varma precis ovanför det svarta taket sugs in i skolbyggnaden och höjer temperaturen. Därför kör vi bara mellan tio på kvällen och fem på morgonen." Istället får Fröken & Co vada runt som en skock övergångskossor i svallningarna...

Förmodligen hade man accepterat det i kommunhuset, så därför får vi nog också bita ihop...

Nånting måste göras

Fröken är färdig för hemmet. Två veckor in på nya terminen är det färdigt. Fröken undrar om hon ens haft sommarlov?

Det finns dock en plan för hur Fröken ska kunna ta sig ur sängen på morgonen. "Gå och lägg dig tidigare då!" säger någon. "Jag måste hinna hem från jobbet först!" säger Fröken. Å andra sidan blir man ju inte piggare av att ligga och snurra i en säng... Det finns som sagt en plan. Frågan är vad nationella insatsstyrkan gör när de inte stormar gisslanfyllda lägenheter och jagar terrorister... jag menar, ytterst få gisslandramer utspelar sig tidigt på morgonen. Alltså borde det inte vara helt orimligt att avdela, åtminstone en del av, insatsstyrkan, så de gör en liten avstickare hem till Fröken. Hon är inte särskilt svårväckt. Det handlar mer om att förklara att det är allvar och att hon ska upp ur sängen.

Som läget är nu är Morgon-Fröken lika trevlig som Benicio del Toro verkar vara i "The Wolfman"...

Om Fröken var en dvärg, var hon Sover. Trötters tröttare syster.

Die, die, die, my darling.

Eftersom Fröken ändå är förbannad, så kan det väl aldrig skada att pysa ut lite här också. Multi-tasking är bra. Fröken ska starta en personlig vendetta mot dumheten. Igen. Den här gången ska den även innefatta inflexibilitet och ovilja att lära sig av sina erfarenheter. Goda, såväl som dåliga.

Det som fått sinnet att rinna över senast är en dator - vill inte säga vilket världsberömt operativsystem det handlar om, men det är inte Mac OS X eller Ubuntu - som vägrar samarbeta.

Tidigare var det någon som arbetar i Frökens organistation, fast ett par snäpp över på rangordningen, som återigen ville ha Frökens åsikt om diskrepansen mellan resultaten på de nationella proven och slutbetygen... Som om det skulle vara konstigt att det är skillnad?

Politiker i allmänhet, och skolditon i synnerhet måste vara de mest misstänksamma, inkompetenta tjänstemän som finns. För, om nationella prov skulle vara allenarådande vad gäller slutbetyg, så kan sommarlovet börja i april, när proven är klara. Eftersom man inte gör någonting som har en möjlighet att påverka betygen på något enda sätt efter dessa prov. För helvete...

Den dag Fröken möjligen kan acceptera att tvingas slösa undervisningstid på nationella prov är den dag de skickas in för central rättning. För, om Fröken inte är kompetent nog att sätta rimliga betyg, så besitter hon knappast kompetensen att rätta ett så ofantligt viktigt dokument som ett nationellt prov.

Kvicksilver

Fröken ska sluta gnälla på sitt jobb. Igen. Åtminstone för ett par dagar. Hon känner sig mycket bättre till mods nu, när hon kom att tänka på att det vankas skolfotografering...

Om det är något yrke som skulle skildras i någon av Discoverys serier om livsfarliga och skitiga yrken, så är det just skolfotografens! Fröken kan bara tänka sig hur det är att komma som konstnär med utbildning i form- och färglära och med en vision om hur en eventuell bild ska komponeras och dessutom med en förhoppning att den ska genomdrivas...

I kapitalismens era borde fotoföretagen vilja sälja en katalog på höstterminen och en på vårterminen. Anledningen till att det inte är så, har Fröken hört, är inte att föräldrarna inte skulle köpa två kataloger per läsår. Det är tydligen en branschlögn. Sanningen är den att skolfotograferna tillbringar hela vintern och våren på spa för att lugna sina nerver.

Aaaaaah!

Fröken ska inte klaga på sjätteklassare. Sjuor är värre. I alla fall delar av Frökens sjua. Måste kolla om det finns någon forskning som visar på att förpubertet faktiskt stänger ner tonåringars hjärnor? Finns det ingen forskning, så kan man kontakta Fröken genom bloggen, så ska jag gladeligen bistå med observationsmaterial. Vissa kan man även få skära i. Inte alla men ett par. Att döma av vissa fall av uppfostran/social anpassning så blir det förmodligen inga problem med hemmen heller om man vill behålla delar.

Varför så irriterad, Fröken? undrar säkert någon... Fröken har förklarat samma uppgift i svenskboken tolv gånger, för tolv olika personer inom loppet av en kvart. Det som gör Fröken frustrerad är att de inte ens är tjugo i klassen. Att vissa dessutom hyser hopp om relativt höga betyg har gjort att Fröken ikväll kollat hur länge passet är giltigt.

Helt absurt att ungar i dagens multi-taskingsamhälle inte klarar av att räcka upp handen, komma ihåg sin fråga och ändå samtidigt lyssna på den förklaring bänkgrannen får. Att de sedan sitter sex personer runt bordet och ingen snappar...

Det slog just Fröken! Forskningen finns! Jag har gjort den själv. Eftersom det är min observation - forskning är kanske att ta i, bevis passar bättre - så behöver jag inte källhänvisa. Det finns i ett tidigt blogginlägg. Jag kom ihåg det just precis nu. Och, ja, det handlade om sjuor då också. Helt andra sjuor.

Förbjud sjuor.

Stora tankar i lilla berg- och dalbanan

Fröken började på topp i dag. 100 minuter Svenska med en andäktigt lyssnande nia... Det kan eventuellt bero på lite olika saker: 1. De var genuint intresserade av genomgången av betygskriterier och mål. 2. De var snälla mot Fröken eftersom det var första lektionen. 3. De känner till ryktet om Frökens våldsamma humör. 4. De var redan medvetslösa av tristess.

Fullt så tråkigt var det nu inte. Tvärtom var det t o m en riktigt trivsam första lektion. Det finns ju trots allt en gräns för hur intressant man kan göra något så urbota trist som styrdokument... Särskilt som Fröken inte gillar att klä ut sig och tramsa.

Fröken har sagt det tidigare, nior är härligt! Alla Frökens nior är hennes favoritklasser. Man kan jobba med uteslutande intressanta saker, om man anstränger sig aldrig så lite kan man diskutera i evigheter. Dessutom kan man säga till dem på skarpen...

Sexor däremot är ett kapitel för sig. Fröken har en ny sexa. 28 pratiga myror, som ser likadana ut och är lika självgående som ett fyrkantigt hjul.

- Jag fattar inte denna frågan?
- Har du läst instruktionen?
- ?
- Instruktionen?
- ?
- Den som står här...
- Nä... Jag fattar inte frågan.

- Är "det" ett ord?
- Ja, det är det.
- Då behöver jag bara skriva 29 ord till.
- Ja, då är du ju snart klar.
- Är "i" ett ord?
- Ja, preposition kallas det. Det betyder...
- Är "ö" ett ord?
- Ja, fast...
- Om jag skriver "i" och "ö" typ tjugo gånger, så är jag klar.

Sista beställningen

Första dagen med elever. Äntligen börjar det på riktigt, med allt vad det innebär av mentala härdsmältor på kvällskvisten... Märkligt vad snabbt man glömmer på åtta veckor. Det man tydligen glömmer mest är hur en skola full av elever låter. Ändå är väl första dagen en smekmånad så god som någon...

Tre nya klasser med sexor... Som en myllrande, skrikande myrstack. Fröken ska ha sin första drabbning med dem i morgon eftermiddag - trettio nya, lättskrämda tolvåringar. Härligt.

Fröken har träffat sin egen klass också. Åttor. Say no more. Början till ett nytt liv. Åttor är nästan färdiga människor, som går, kommer ihåg vilket rum de ska vara i, och gör sitt bästa för att blidka Fröken.

Skulle de av någon anledning falla ur ramen har Fröken sitt för läsåret nya vapen att ta till - betyg till jul!

Here's Fröken!

Fröken kom in i ett stim. Den nya "regeln" om ett inlägg per dag annullerades redan samma dag. En halvtimme kvar till Dexter... En halvtimme till fantasier om kopieringsköer, dåligt omdöme och vad man skulle vilja kunna göra med en dokumentrivare...

Fröken önskar sig en rivare med större motor och tjockare plastsäckar! Frågan är hur man säljer in den idén såhär i besparingstider... Fröken fick just ett uppslag, men jag skriver inte det, för då kommer nog någon att flagga bloggen.

I alla fall... Lärare som tycker att det är okej att blockera kopiatorn i timtal med att kopiera "bara ett par klassuppsättningar av några kompendier" dagen innan eleverna kommer, kommer att få en speciell inbjudan den dagen Fröken får sin dokumentstrimlare och sina säckar. Hm, Fröken behöver nog tejp också. Mycket tejp...

Reinkarnerad exakt som förut

Fröken känner igen sig. Att börja jobba är alltid en deja-vu-upplevelse... Det börjar snarlikt varje år, och om man inte passar sig extremt noga, så fortsätter det som varje år också! Om inte annat så gör vissa av Frökens kollegor sitt yttersta för att så ska bli fallet.

Fröken gillar inte pärmlärare, som fattar halvgenomtänkta beslut bara för att kunna sätta det på ett protokoll i en pärm. "Mja, har chefen sagt att han vill ha fyra schemabrytande aktiviteter varje läsår, så ska han få det också." Att man sen funderar i fem minuter och efter en halvtimmes diskussion kommer fram till att just de aktiviteter man hade förra året är de bästa? Det råkar man veta av erfarenhet, eftersom det är samma aktiviteter man hade året dessförinnan. Och dessförinnan.

Ändå muttrar alla när det väl drar ihop sig till aktivitet...

Har lärare ett sådant extremt Rainman-kontrollbehov att man alltid måste göra samma sak? Alltid fyra små rätter, alltid Lalandia, alltid Capricciosa.

Jag rear ut min själ...

...allt ska bort. Fröken har söndagsångest. Måndag i morgon... Sista dagen innan eleverna kommer tillbaka till den älskade vardagsverksamheten. Sista dagen brukar tillbringas i kaos. Det brukar börja med att specialpedagoger och klassföreståndare avlämnar massor av "livsviktig" information om mer eller mindre kända elevers olika tillkortakommanden. Fråga 1: Behöver Fröken informationen? Fråga 2: Får eleven stöd och/eller hjälp? Fråga 3: Varför inte?

Fröken är inte så intresserad av överlämnandeinformation, förutsatt att det inte handlar om dödliga allergier eller läskiga sjukdomstillstånd som Fröken måste ta hänsyn till. Själva utbildandet är det som Fröken är bäst på, och skulle det mot förmodan finnas någon form av utbildning som Fröken inte är bäst på, så är alltid specialpedagogen bäst på allt.

Det som Fröken är mest intresserad av att göra sista dagen innan eleverna kommer är att åtminstone få lite ordning på lärartillvaron. Fröken må vara en av grundarna till den pedagogiska idén PPT (Planering På Tröskeln), men första dagen, innan alla är med i matchen, är det att föredra att åtminstone delar av tiden är planerad - det brukar ta ett par dagar innan Fröken återfår sin närmast skamliga flexibilitet. Sista dagen vill Fröken glida runt och fixa, flytta lite saker, spela för hög musik och störa kollegor. Sånt som Fröken gör bäst.

Som Bengt-Åke Besserwisser skulle sagt: Alla kan ju inte vara bra alltid. En del aldrig.

Siffran vill bli fel

Fröken har just tillbringat två dagar med att planera och fundera kring något som förmodligen kommer att hända om ETT ÅR. Och i princip några minuter på att planera det läsår som officiellt börjar på tisdag... Inte för att Fröken är en större anhängare av långtgående planeringar, men hon är i alla fall lite van vid att åtminstone kunna ägna en liten del av uppstartsveckan till åt det hon är anställd för - fixa undervisningen.

En klen tröst för Fröken är att hon är en fast anställd veteran. Det innebär att hon skadeglatt kan betrakta de nyutexaminerade, nyanställda stackarna som suttit i två dagar och pratat med folk de ska jobba med om ett år, samtidigt som de inte ens har en aning om var klassrummet de ska vara i på tisdag finns eller om de har ett eget skrivbord.

Om detta är deras hundår så ska Fröken vara Cesar Millan.

Det är nu det börjar

Sådärja. Nu är ett nytt arbetsår officiellt påbörjat. Kanske inte lika mycket pompa och ståt som buller och bång. Fröken hör ofta musik i sitt huvud. Nästan aldrig röster, längre. Melodin som snurrar på repeat nu är "Jingle-whore screwed me over" från Vänner.

Nåväl. Fröken är osäker på om det egentligen är begåvat att börja ett nytt läsår med att redan första dagen offentliggöra de omfattande och omvälvande personalförändringarna inför NÄSTA läsår.

Om alla genast blir helt upptagna med vad som ska hända om 365 dagar, vem ska då bry sig om det läsår som går av stapeln NU? Snacka om att be om problem.

Är det något som skolan är expert på, så är det att planera saker i förväg. Ju längre i förväg desto bättre. Det sägs att det är svårt att vända ett tankfartyg i Göta Älv. Det märks att den som sagt det inte har någon erfarenhet av att ändra något som planerats av en grupp lärare.

Fröken tillhör inte den gamla skolan som har pärmar med läsårsplaneringar. Inte terminsplaneringar heller för den delen. Fröken har stora problem med att planera längre än ett par tre veckor framåt. Det handlar inte om att Fröken inte klarar av att överblicka tidsrymder, eller kan räkna veckor. Det handlar istället om att Fröken inte vet vad som kommer att passa in, eller vara kul om tre veckor...

För att återgå till uppstarten (den skulle kunna utgöra stommen i Frökens blogg i flera veckor framöver), så har Fröken först nu ikväll insett ovanstående - att fokus har flyttats ett år framåt. Det var säkert inte skolledningens avsikt, men just så stelbenta och anala är majoriteten av ett lärarkollegie. Kanske inte enskilt, men i grupp. Då fungerar de ungefär som lämmlar...

I värsta fall (och det är ju vad Fröken brukar fokusera på) kommer läsåret 2009/2010 att gå till historien som ett år av intriger, sekteri, revirkissande och murbyggande, där en gapig populistisk agitator är arbetslagsledare och Rainman skiver protokollen.

Strålande tider för Dexter-Fröken.

Å andra sidan anar Langdon-/Salander-Fröken en dold agenda som nog måste diskuteras och undersökas.

F. ö. stal h*n mit hjärta

Slut! Det är sluuuuut! Ännu en underbar, men alltför kort kärlekssaga i spillror. Fröken radar upp dem som smultron på ett strå, som en Casanova för 2000-talet. Vad är det jag gör för fel? Fröken går på en smäll, och rusar som en tjur, rakt in i nästa. Engagerar sig för mycket varje gång. Var går det fel? Kväver Fröken dem?

Slut är det i alla fall. Mister du en står dig tusen åter, sägs det, men det är ändå så smärtsamt när det tar slut... Man har hela tiden, varje dag, vaknat upp till en ny underbar dag, men nu är det över. Imorgon börjar en ny termin...

Jävla sommarlov!

Jag är inte arg... II

Eller, jo. Fröken blir mer och mer på det klara att Sverige är ett skitland. Eller åtminstone en skurkstat, som Chomsky skulle sagt.

Varför då? Kanske för att Sverige, Friends och BRIS hemland, där man alltid hävdat att man ska vara mån om barn, sälja majblommor till förmån för mindre bemedlade, ha kamratstödjare i skolan och ha en massa jävla faddergalor där största delen av de skänkta pengarna ändå bara går till "administration", visar ut apatiska flyktingbarn med sond i näsan...

Hur tänker man då? Vart skickar man dessa barn? Till vilken framtid? Om det handlar om pengar, måste det väl finnas någon annan idiot man kan skicka? Det borde vara minst EU-domstol för att skicka ut barn från ett land, eller att inte vilja ta hand om ensamma flyktingbarn för den delen.

Någon borde anmäla hycklarlandet Sverige för brott mot barnkonventionen. Fröken får nog göra det själv, så det blir ordentligt gjort - hon ska bara lista ut tillvägagångssättet först.

Dexter-Fröken på jakt.

Migraine-Fröken

Borde kanske vara ett fall för Twitter, men de gillar inte bilder...

Dur och moll om vartannat

I morgon är det bara en vecka kvar... Fröken har inte riktigt börjat känna av någon gå-tillbaka-till-jobbet-ångest. Det är förmodligen bara en tidsfråga. Den kommer varje år - lika säkert som vinterkräksjukan och Morden i Midsomer.

Fröken befinner sig för närvarande i FAS 1. Det innebär i korthet att "Njaäe, det ska bli rätt skönt att börja jobba igen. Jag känner mig ganska utvilad och tillfreds. Nästan lite rastlös faktiskt, så, ja, det ska bli riktigt roligt att börja jobba igen och träffa alla härliga kollegor och underbara elever!"

FAS 2 kommer lite mer smygande och är inte helt enkel att beksriva så här på kvällskvisten. Googla på "panikångestattacker" och "social fobi" så kommer man ganska nära.

En fördel med att börja jobba är att man kan uppgradera innehållet på bloggen till lå0910.

One millionth happy customer

Fröken fyller tusen... Fantastiskt.

Att jämföra med hisnande 343 träffar på den blogg som Fröken driver som utvecklingsprojekt... Kanske symptomatiskt för skolan att bara läsa blogg på papper, och absolut bara bloggar på papper som har Natur och kultur som utgivare...

Min trampolin...

...nu är du mitt enda hopp.

Dagens I-landsproblem. Fröken var på stranden idag. Det var så länge sedan att det känns som förra sommaren. Det är ju förstås ett problem i sig för en sommarledig Fröken. Dagens riktiga I-landsproblem - eller egentligen morgondagens om man ska vara riktigt noga - är dock detta:

I morgon börjar Frökens sambo jobba igen efter semestern. Tänk om det är strandväder? Hur ska då Fröken ta sig de 18 kilometerna till havet? Vem bryr sig om en sol- och badsugen Fröken då, när bilen far till jobbet?

Hur ska man då kunna bry sig om sommarplågor i Bangladesh? De har åtminstone nära till bad... (förlåt).

På tal om sommarplågor av mer lokala och banala slag: Ah-ra-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-paaa... Ah-ra-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-shibom. Ärligt talat? Så hade folk mage att kritisera Martin för textrader som "Du är så yeah, yeah, wow, wow"... Man upphör aldrig att förvånas.

Sommaren rasar

Fröken ägnar sig åt att krama ur de sista dropparna ur Sommarlov09... Nyss hemkommen från Göteborg försöker hon komma upp på nio för att göra mer och mer och mer...

"Hur hade du det i Göteborg, Fröken?" Jotack. Göteborg är ju alltid Göteborg. Fröken föredrar spårvagnar framför tunnelbana alla dagar. "Det är gött med tunnelbana, då slipper man tänka" sa en vän till Fröken. Jo, fast du ser inte så mycket heller. Mest rulltrappor och mörker - och det finns det i Frökens hemstad också. Dessutom får man sämre koll på var i stan saker finns i förhållande till varandra. Att åka T-bana blir som att zappa framför tvn. Jag menar, man åker väl bort för att få nya intryck? Inte bara för att tömma skallen?

Å andra sidan kan jag förstå varför göteborgare är så stolta över sina spårvagnar. För de har väl också insett att det inte går att köra bil i den jävla stan!

Det är härligt att var i en främmande storstad som man varit i så många gånger att man inte längre känner sig som turist. För turister är ett elände! Frökens sjuåring blev trampad på av en medelålders man, som när Fröken påtalade att sonen befann sig under honom svarade att "Men vi var faktiskt här först!" Säkert! Då hade ju han befinnit sig under sonens fötter och inte tvärtom! Det är inte helt lätt att omvända en förorättad sjuåring från "öga för öga" till att "vända andra kinden till". "Men han mår sämst själv av att han är så otrevlig! säger man till sjuåringen som bara vill knyta ett ankare runt halsen på gubbjäveln och kasta av honom från skärgårdsfärjan... Jag menar, hade karln kläckt ur sig ett "Ursäkta", så hade inte Fröken behövt ägna hela båtresan åt att förklara konsekvenserna som följer av att man kastar av någon från en båt - socialen, skoldaghem, ungdomsvårdsskola på Gotlan, fosterfamilj i Klippan...

Svensson på semester är fantastiskt. Hemma kan de vara chefer med flera hundra anställda under sig, på semestern blir de grottmänniskor som inte ens klarar ens de enklaste sociala uppgifter.

Samtidigt blir Fröken så trött på folk som klagar på hur dåligt allt är på semestern. Om nu stan är trist, Universeum jävligt överskattat, båten luktar diesel, det är för varmt, för kallt, för soligt, för molnigt, för mycket folk, bara barnteater, kanonerna inte är original, båten är försenad både dit och hem, räkmackorna små och dyra, sängen för mjuk, gröten för kall, tunneln är stängd, folk kör som idioter på motorvägen, varför då åka hemifrån?

Fröken loves åka på semester. Allvar! Ingen ironi eller sarkasm här. Allvar. Dessutom är Universeum inte alls överskattat - kanske lite mycket folk - men annars riktigt bra.

Som extra reklam - utan tanke på ersättning - så har Världskulturmuséet i Göteborg en hel bra utställning om världens största filmindustri: Bollywood!