Tydligen kan det vara så att man är femtiotalist fast man är sjuttiotalist. Fröken har en kollega, som är yngre än Fröken, men som gnäller lika mycket som svärmor... För det är ju så att ingenting är så bra att det inte är dåligt.
När Fröken var liten fanns det en kassörska på Konsum som kallades för sjutton-och-sextiofem, för hon såg ut som sjutton när man såg henne bakifrån och sextiofem när hon vände sig mot dig. Kanske är det så det går när man undervisar i historia? Att man blir lite fientlig mot nymodigheter, samtidigt som man vet hur illa det varit. Lite Moment-22 över det hela, men vad gör man inte. Frökens sjutton-och-sextiofem är mer trettio på utsidan, men en femtiofemårig övergångstant på insidan.
- Tjena Anckarström! Hur är läget?
- Jodåvars. Man vaknade i morse, så var den dagen förstörd...
- Äsch, så illa kan det väl inte vara, det har ju precis varit påsklov!
- Njae, så illa är det i och för sig inte... Det är förmodligen värre. Men det är ingen mening att gnälla. Det är ändå ingen som bryr sig.
- Bit ihop, det är bara cirka sextio dagar till sommarlovet.
- det finns djur som lever kortare tid än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar