Det finns folk till allt sägs det. Fröken är på scoutläger och bondar... Det ska sägas att Fröken ibland har bekymmer att släppa folk för nära inpå sig. Särskilt om de ser ut som någon från Den långa färden...
-Hej.
-Hej.
-Jag är änka sedan två år.
-Jaså, jaha, det låter jobbigt. Jag är här med avkomman. Tälta lite och så.
-Hjärtinfarkter och fibros.
-Va?
-Min man dog av det. De tryckte honom full av kortison och avsvällande.
-Fy tusan!
-Du skulle sett hans snopp! Den svällde upp helt!
-Vad var det du hette, igen? Nurse Ratched?
-Skönt att komma hemifrån lite, de ska riva huset, så jag ska packa alla saker. Ska flytta till en tvåa på femtio kvadrat.
-Låter jobbigt. När då?
-De börjar riva om två veckor... Tror inte att hunden gillar det, så jag ska nog avliva honom. Vill du köpa ett matsalsmöblemang billigt?
-Jag ska bara se vart avkomman tog vägen. Ses sen...
Fröken känner sig som en karaktär i en av Lagerkvists skumma enaktare.
En sista reflektion så här i kvällningen är att det är inte de stimmiga tioåringarna som är problemet. Det är deras idioter till föräldrar som skickar dem till ett läger med en hel väskjävel fylld av processat socker!
Vi ses på fredag din jävel, då ska jag visa var i skogen vi såg din son sist. Det blev i alla fall lugnare sen han försvann...
- iPhonefröken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar