Allt skulle dock kunna ha sin förklaring i att Ötzi legat infrusen i en glaciär i fyratusen år, och därför inte upplevt den utveckling som skolangenomgått. Nu är det ju inte så, för Ötzi är ju inte så mycket en riktig stenåldersmänniska... Mer en jävligt ålderdomlig lärarinna med en elevsyn som hade fått Nathan Bedford Forrest att framstå som jävligt liberal och tolerant. Tänk barnhemsföreståndarinnan i Rasmus på luffen, eller Nurse Ratched i Gökboet...
Ötzi vill ha homogena grupper, för hon kan inte tänka sig att individanpassa sin undervisning. Det har hon aldrig gjort, det har hon inte tid med, det är minsann ingen nyhet för det gjorde vi redan för länge sedan, hon har minsann jobbat så länge i skolan att ingen ska berätta för henne hur man lär sig saker bäst. Så här var det minsann inte på Alfahannens tid. Då köpte eleverna sin lärobok, svarade på alla frågorna och lärde sig alla glosorna och om de inte hann med fick de minsann försöka nästa termin i stället. För att inte tala om hur lite eleverna verkligen kan idag. Annat var det 1982, när hon började arbeta på Frökens arbetsplats (då var det inte Frökens arbetsplats, för då var Fröken typ åtta år gammal), då behövde man minsann inte rucka på sin planering för att några lata avfällingar inte hann med sina läxor. Bara en sån sak som att lära sig imperfekt innan presens, eller att som vuxenstuderande inte kunna skillnaden mellan phrase verb och verb phrase. Det är banne mig inte klokt. Det är rent löjligt att prata om betyg och bedömning. Kvalitet ska vi inte bara tala om! Hur kan man ens tala om kvalitet när studenterna har så oändligt dåliga förkunskaper?
- Min syster sa upp sig häromdagen, sa Ötzi
- Nähä? Är ni mycket lika du och din syster?
- Jahadå.
- Skönt. Ha en skön pension, Ötzi.
Dialogen ovan har inte ägt rum på låtsas, men eftersom det är Frökens blogg, får Fröken låtsas lite ibland och drömma om saker som inte hänt på riktigt.
Det sorgliga är att om Ötzi hade känt till ett dokument som i skolkretsar kallas Lpf94 (läroplanen för de frivilliga skolformerna), så hade vi kanske varit av med henne. Lpf94 lanserades, som namnet hintar om, 1994. Det borde sålunda inte komma som en total överraskning för Ötzi att skolan har blivit något mer individanpassad de senaste sjutton åren. Ötzi är kanske inte helt ensam, men förhoppningsvis rödlistad i alla fall, men om man sett Lpf94, så fer sig inte GY11 som en lika revolutionerande tanke.
Kanske är inte Darwins normalfördelningskurva optimal när det handlar om bedömning? Kanske är det mer intressant att försöka locka fram det bästa hos sina elever och förmå dem att lyckas istället för att bedöma deras svagheter? Kanske är det inte förkunskapernas fel att en klasslista med tjugosju namn förvandlats till en grupp med fyra elever ett par månader senare?
"Skriv som du tycker!" säger alltid Ötzi när det ska kommas med synpunkter om likvärdig bedömning... Men, Ötzi, i denna diskussionen är det inte Frökens synpunkter som är bekymret. Fröken är inte perfekt (jävligt nära, dock) men Fröken och Ötzi kommer inte från samma solsystem. Vi är inte med i samma saga. Ötzi är för elevinflytande vad kryptonit är för Stålmannen. Eller saltvatten för en reaktorhärd om man så vill...
Fröken kommer nog att ha anledning att återkomma till det här. Kanske redan i morgon... Särskilt som Ötzi mycket väl kan tänka sig att driva sin skolvision.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar