Fröken har varit på terminens första personalkonferens med efterföljande facklig information... Det blev en hel del att fundera över och analysera och framförallt kanalisera.
Sammanfattningsvis är det inte skolan som organisation som är det största problemet när det handlar om förändring. Nej, största bromsklossen är facket. På frågan om det är faktiskt möjligt att bedriva någon form av lärande verksamhet utanför en lektionssal, på en annan tid än den som står på schemat, är svaret "Nej, absolut inte". Och på frågan om man kan redovisa kunskap på fler sätt än skriftliga salsskrivningar muntliga redovisningar i hel klass är svaret "Nej, hur ska du då kunna säkerställa kvaliteten?" Ok. Hejdå kommunal utbildningsanordnare! Hej fristående aktörer med vinstintresse!
En annan reflektion kring det här med reglerad arbetstid... Säg att Fröken under sin arbetsplatsförlagda tid råkar spränga en kemisal i luften, då rubriceras händelsen som arbetsplatsolycka. Om Fröken utanför sin arbetsplatsförlagda tid, men på sin förtroendetid, skulle råka spränga samma kemisal i luften, då skulle man, enligt facket, kalla Fröken för Anders Breivik eller Osama Bin Ladin istället...
En sista reflektion från personalmötet är att Vårdlärarbarbie fortfarande inte riktigt har släppt att arbetsgivaren inte kommer att köpa en bil med släp åt henne för att hon ska kunna ta sig mellan sina två undervisningssalar som råkar ligga ungefär sjuhundra meter ifrån varandra. Fröken förstår att det är ett bekymmer att man måste lära sig sitt schema för att veta vad man behöver ha med sig till respektive lektion. Fröken har själv haft bekymmer med det. Tugga i dig det, Barbie, för om till och med de elever som du tycker är idioter klarar av att ha med sig rätt saker till dina lektioner (och de har fulla scheman med åtta ämnen) så borde det inte ta dig mer än två veckor att klura ut det, eftersom du är ettämneslärare! För helvete!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar