There's no place like home...

There's no place like home... There's no place like home...

Check. Fröken är hemma igen efter ett besök i huvudstaden. man kan inte annat än förundras över tempot, och hur snabbt man dras med i det. Semester och allt.

En hel stad full av japaner med stora och många kameror. Och för stora skor...

Bilresan hem är ett kapitel för sig... Främst två saker förvånade Fröken:
1. Plötsligt uppdykande timslånga bilköer på motorvägen... Om man vet om att en fil stängs om två kilometer, vad är då problemet?
-Min bil är större än din, jag kör först.
-Nej, jag.
-Nej, jag...

Allt medan Fröken väntar. Tack gode gud för portabla DVD-spelare och luftkonditionering.

2. Stora skyltar som lyder "E4 genom Östergötland är en olycksdrabbad väg. Kör försiktigt!" Va? Varför har de byggt den längs en gammal indiankyrkogård? För, jag menar hur blir en väg annars olycksdrabbad?

Det kan inte möjligtvis vara så att folk som kör på vägen saknar omdöme? Det är knappast vägens fel att det händer olyckor, för i olyckor är det oftast fordon inblandade. Och eftersom E4 är en motorväg och därmed har separerade körfält, så är det till och med oftast fler än ett fordon inblandade.

Slutsats: att köpa en bil för en kvarts miljon och helförsäkra den är samma sak som att ha oändligt liv när man kör xbox.

Ännu mer fog för Frökens misstanke om att nollåttor är Sveriges amerikaner...

Innan ni börjar klaga på att det inte kan ledas i bevis rent statistiskt att det är just nollåttor som orsakar alla olyckor, så ska det -återigen - sägas att objektivitet aldrig varit ett kännemärke för Frökens blogg.

Ju senare på veckan desto mindre objektivitet.