Lagen om alltings jävlighet: Den dag som arbetslaget lyckats ta sig igenom dagordningen på en timme istället för två-och-en-halv, så har chefen kallat till ett möte mellan 16.00 och 16.20, så man slipper gå hem tre kvart tidigare.
Ibland blir Fröken orolig av den naivitet och orutin som finns i hennes verksamhet (värksamhet kanske passar bättre...). Särskilt när chefen, trots sin erfarenhet, kallar ett flertal pedagoger till ett kort möte i slutet av arbetsdagen... Fröken hade onda aningar redan innan mötet började eftersom hon hörde snacket i korridorerna.
Fröken hade rätt... När klockan passerade 16.20, som var mållinjen, pågick mötet fortfarande. Fröken lär sig aldrig (inte Frökens chef heller, uppenbarligen) att trilskande pedagoger för det mesta missförstår allting med flit. Kanske inte missförstår, de förstår inte alls. Trots att chefen visade sig från sin allra mest pedagogiska sida och förklarade lugnt och sakligt, och framför allt, tydligt, med inte mindre än tre teckningar gick det inte att få huvudet runt problemet... Otroligt.
Det finns inga som är bättre på att dra saker i långbänk än pedagoger. Allt måste vändas, ältas och nötas tills det blir tunt som spindelnät innan man kan fatta ett beslut. Sen lämnar alla mötet och när man kommit upp på arbetsrummet och tagit på sig jackan, så upptäcker man att man inte beslutat mer än innan mötet... Frustrerande? Nja...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar