På drift...

Fröken är turist i tillvaron. Inget konstigt med det... Fröken har dock kollegor som är ännu mer turister.

Det är obekvämt när äldre kollegor blir äldre varje dag. Rent biologiskt är det inget konstigt med det, men det blir obekvämt när det märks så extremt tydligt!

Om Fröken hade varit i rätt ålder för ett "avgångsvederlag" så hade hon tagit det utan att tveka. Att gå hela vägen in i kaklet och sluta med flaggan i topp ligger inte för Fröken. Om jag först ska jobba ett helt yrkesliv, så vill jag kunna ha ett pensionärsliv också.

Att sen tro att man är oumbärlig gör det bara ännu jobbigare. Det har Fröken insett för evigheter sedan.

Oumbärligheten och oersättningsbarheten hänger för mycket ihop med synen på läraryrket som ett kall. Så är det inte längre. På Madickens tid var det kanske så i större utsträckning, men idag vet jag många lärare som har både familj och fritidsintressen.

Sålunda gör resonemanget "när-jag-går-i-pension-kommer-de-inte-att-anställa-någon-ny-alltså-har-mitt-arbete-varit-helt-betydelselöst" bara att man blir bitter och gnällig. Köp läget. Det är nya tider. Nu budget och nya ramar gör att man måste hänga tavlan på ett annat sätt...