torsdag 3 september 2009

Jag vet inte...

...om jag gråter eller skrattar, men som vanligt är det hård konkurrens.

Fröken hoppas att hon har lite stake kvar. Åtminstone så mycket att hon har vett att sticka när hon inte tycker att det är kul längre. "Man kan ju hoppas att man blir uppsagd, för då kan man ju byta jobb." Fröken hoppas att någon säger till henne INNAN hon resonerar så... Kollegan som yppade orden är i Frökens ålder, något som innebär att h*n har en bra bit kvar till 40. För "lönen kommer ju varje månad" - frågan är om det inte hade varit lugnare att stå på ett industrigolv om man resonerar så. Skolan är ju inte direkt känd för sin lugna och harmoniska arbetsmiljö, eller?

Fröken gillar sitt jobb. Det enda man vet är att man börjar 8.10. Vad som händer 8.11 har man ingen aning om. Det är det bästa.

Fröken vill aldrig gå på rutin. Visst, det känns tryggt när man kört alla kurser ett par gånger, men hur kul är det att veva samma jävla uppgifter hela tiden? Fröken har uppenbara problem att koncentrera sig på två muntliga redovisningar i rad. Framför allt om båda två är innantilläsningar om Napoleons liv.... A pig in i a cage on antibiotics (tack för den Thom Yorke)

Fröken gillar inte kollegor som är så tydliga med att de hatar sitt jobb! Sluta istället! Fröken kan anställa dem att utföra hushållsnära tjänster, gå ut med sopor eller nåt... Bara de inte är kvar när Fröken kommer hem, för hon pallar inte höra deras gnäll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar