Ärligt talat... Nu är det dags igen. Skriftliga omdömen följda av alldeles för långa IUP-samtal. Vissa är över efter sju minuter: "Nä, allt går bra och jag är nöjd med allt." "Jaha, vad ska vi förbättra till nästa gång då?" "Inget särskilt, allt kan ju alltid bli bättre, men inget som jag känner att jag behöver jobba mer mer." "Tack för i år. Vi ses i höst..."
Andra tar en mansålder och följs av en räcka åtgärdsprogram, allt för att skolan ska hålla ryggen fri. En märklig företeelse är att någon annan organisation än en skola sätter upp ett åtgärdsprogram, det händer det saker. I skolan följer man upp och följer upp och följer upp. Oc, sen blir föräldrarna tokiga när eleven går ut utan fulsständiga betyg...
Men, det är worst-case-scenario, i övrigt är det bara oändligt tidskrävande och dödstråkigt att skriva dessa omdömen.
Undrar om det räcker med "bra" eller "dålig" i år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar