Louisiana

Fröken har varit på konstmuseum. Inte i en sydstat full av krokodiler... Även om det korta stunder kändes som det. Fröken gillar Louisiana. Supermycket. Fröken är inte någon arty konststudent, eller rödhårig tant med linnekläder i grälla färger. Framför allt är inte Fröken någon stekarbracka från en medelstor svensk huvudstad som med hög röst försöker övertyga alla som finns i rummet att man "visst kan konst". Fröken gör inga direkta anspråk på att vara någon större konstvetare, trots femma i bild... Fröken vet dock vad hon gillar.

I alla fall. Fröken förundras över hur många saker som helst när hon går på konstmuseer. Dels vilka typer som går på konstmuseer, dels vilken anledning de har att gå dit.

För, om du går på ett museum för modern konst (Louisiana är ändå jävligt tydliga med det), så stärker inte uttalandet "Man ser ju för fan inte vad det är" eller "Min treåring målar fan bättre än det där" bilden av dig som konstintresserad, för, ärligt, en av poängerna med exempelvis abstrakt konst är väl just att det ska vara ganska öppet och tolkningsbart?

Så jävla svårt är inte Louisiana.

En annan rolig/masochistisk kategori Louisianabesökare är konsttörstande/pretentiösa småbarnsföräldrar som vill ge sina fyraåringar "lite kulturellt också på semestern"... Har man aldrig varit på sagda konstmuseum förut, kan man kort sagt beskriva det som en lång, lång korridor följt av en lummig park med en gigantisk backe och därefter en lika lång korridor till. Med ganska dålig luft dessutom. Småbarnsmammorna hastar igenom den första korridoren och missar de balla Giacommetti-skulpturerna för att "ungarna ska få rasa av sig lite i parken". I parken dricker mamma Tuborg medan ungarna springer uppför backen och rullar nedför den. Två hundra gånger. Därefter släpar mamma in en skrikande, lätt illamående fyraåring för att titta på en två timmar lång utställning om olika sätt att se på boende.

Ett jävligt utstuderat sätt att ge igen för flera timmars Dora-tittande på Barnkanalen på tidiga söndagsmorgnar om du frågar mig.

Det här med data...

En äldre bekant till Fröken ringer till TV-supporten...

- Du, jag får fel text till programmen på min TV...
- Jaha?
- Ja. Kan jag fixa det själv? Är det TV:n det är fel på?
- Är du över femtio?
- Ja?
- Då ska du nog lämna in den!


- iPhonefröken

I don't wanna grow up

Och då snackar vi Waits. Inte någon Ramonescover, även om den är rätt ok. Waits ska det vara... Som en parentes kan det sägas att T9-programmet i Frökens iPhone har gått helt bananas, för tydligen är majoriteten av de engelska och svenska ord Fröken vanligen använder helt felaktiga De är inte ens ord. Framförallt inte begripliga sådana, varken på svenska eller engelska...

Hur reklamerar man en sådan utbildning? Ska man kontakta CSN, VHS eller går man direkt till berörd högskola? Innan Fröken får klarhet i det får ni hålla tillgodo med ett och annat stavfel som Fröken inte hinner upptäcka...

Fröken har varit på utflykt med PRO idag igen, läs PLO under deras argaste dagar... Om att bli äldre kan likställas med att klaga och gnälla över allt som finns och händer, så vill Fröken inte bli större nu!

Samtidigt anar Fröken ("Fröken"! För helvete, T9! Inte "Frölen"! Jag har skrivit det minst tusen gånger! Helvete!) att läsare kan ha synpunkter på logiken här, eftersom bloggen är av mentalhygienisk natur och i egenskap av sådan säkerhetsventil pyser ut en hel del gnäll... I alla fall, det Fröken är ute efter är att det är jävligt stor skillnad på gnäll och gnäll.

- Jag hatar räkor!
- Men, poängen med en restaurang är att man kan VÄLJA vad man VILL äta? Inte att man måste äta något man inte är sugen på. Alltså, inte alls som i fängelser...
- Det är så tröttsamt att skala dem.
- Man fick väl en hint i menyn när det stod "skala dina räkor själv", fast på danska!
- Det fanns inget annat i menyn som jag var sugen på.
- Det var därför vi sa "du får bestämma" innan vi satte oss... Man kan få arsenik till dessert, om man vill.

Dessutom var det kallt och molnigt på morgonen när vi ändå skulle sitta i bilen i tre timmar, jättesoligt sen, bara för att solglasögonen låg i bilen, sjukt mycket folk på varenda övergångsställe i hela Köpenhamn och helt bedrövligt att man som skåning, läs östdansk, blir tilltalad på engelska på restaurangen...


- iPhonefröken

Trash TV

Super Nanny och Wife Swap på TV4+... Inte konstigt att folk får panik om det regnar på semestern.

Svensk sommar

Fröken har handlat idag. För en hel vecka. Hoppas det i alla fall, för det tog nästan en vecka att göra det. Åtminstone åldrades fröken minst en vecka.

Om någon undrar vad Svensson gör när det regnar på semestern, så är svaret: Handlar. Willys eller Maxi kvittar. Enda kravet är att de först tar reda på vart Fröken ska, sen åker de dit.

Fröken hoppas att det regnar minst en dag till. "Hur menar du nu, Fröken? Du vill väl ändå inte att semestern ska regna bort!?" Nja, dina tre veckor skiter jag i, för jag har en månad kvar. Jag har knappt hunnit halvvägs. Nej, det jag är intresserad av är att boken ska hinna torka så jag kan ligga i soffan och läsa klart den utan att bli blöt på magen.

Fröken har kommit till insikten att pocketböcker och regn är en löjligt dålig kombination. När Fröken kom hem från Danmark igår upptäckte hon att det regnat ganska mycket i Skåne också. Dessutom upptäckte hon att den lilla röda boken (på bild här intill) tydligen hade glömts kvar ute på altanbordet och hade svällt upp som efter en långvarig kortisonkur. Blöt och mjuk var den också.

Nu har dock halva boken torkat igen och är läsbar. Dessvärre är det den halvan som Fröken redan läst.

Speaking of sommarplågor II

När vi ändå är igång med gnället har Fröken stöttat sin lokala stadsfestival. Till råga på allt åkte hon lokalbussen in till stan från villareservatet. Gott så, ända tills det mojitostinna club40-hemmafrugänget klev på... Då avundades Fröken mellanchefen som BARA behövde stå upp i en och en halv timme på en stekhet grekisk lokalbuss... När det är så varmt är t o m fyllona tysta. När man blir så till sig över mojitomix, langos och Smens baglomma är det tid att införa skyddsjakt.


- iPhonefröken

Speaking of sommarplågor...

Fröken har på två dagar tillbringat åtta timmar i den underbara semestertrafiken... På Hawaii finns det skyltar som anger LÄGSTA tillåtna hastighet för att turister inte ska korka igen vägnätet fullständigt. Var skriver man på den önskelistan?

Testa väg 19, eller någon annan väg mot Österlen. Det är knappt marknad och ändå går det snabbare att ta museijärnvägen till Ystad. "Men Fröken, det går ju inte ens någon sån till Ystad!?" Jag vet, se det som ett illustrerande exempel för att ni, kära läsare, ska förstå exakt hur jävla sakta det går. Det är som att se tjuren Ferdinand på tjurfäktning.

Fröken tänkte vara smart och ta väg 13 och E22 på vägen norrut istället, just för att slippa alla Österlenbrunstiga danskar... Istället fastnade hon bakom hundratals husvagnar dragna av EPA-traktorer (varför kör de annars i femtio på nittioväg?). Förmodligen nynazistiska kärnfamiljer på väg till Höör för att sjunga lägereldssånger och spela paintball i glada vänners lag. "Lugn, Fröken, det blir bättre när du kommer ut på E22!" Det blev det faktiskt. Snitthastigheten höjdes till sextio. Vägverket har förstått att det är av yttersta vikt att alla familjer tillbringar så mycket tid som möjligt tillsammans när det är semester. Därför planerar de in alla omfattande vägbyggen till maj, juni, juli och augusti, för det finns inget bättre ställe för kvalitetstid med barnen än i en varm bil...

Tack så mycket.

Uppfräschning

Bloggen har fått en liten estetisk sommar-overhaul... Dels för att göra den lite mer somrig, dels för att ge er en liten bild av det Fröken ser varje dag. Hängmatteutsikt är aldrig fel. Särskilt inte som man vet att det i den gassande hettan på andra sidan huset går en svettig femtonåring och klipper gräs, rensar ogräs och målar gungbrädor för en ekonomisk ersättning som skulle fått en vietnamesisk bärplockare att rynka på näsan.

Hade det inte varit så jäkla varmt hade Fröken kunnat tänka sig att stå och titta på honom ett tag medan han jobbar. Som ett stöd. Eller, ja, mest för att det är roligt att se andra arbeta när man själv slipper...

Det världsekonomiska läget...

Fröken kom att tänka på en sak till, som berördes i ett samtal med en lokal handlare... Det pratades lite politik emellanåt. Inte särskilt mycket alls, trots att man samma vecka som Fröken var på semester beslutade om Sparpaketet med stort S. Faktum är att Rhodosbor påminner en del om skåningar... De flesta skiter lika mycket i vad som händer i Aten, som skåningar i vad som pågår i Stockholm...

I alla fall, så var en del av analysen hos handlaren att en anledning till att det går åt helvete för vanliga greker på turistöar är just all-inclusiveresandets stora ökning. Visst, man kan kanske inte bortse från det faktum att grekiska regeringen vrak-rear ut statliga bolag på ett sätt som inte ens Alliansen mäktar med, men för mindre grekiska handlare och restaurangägare så är det just dagisresorna som slår hårdast. Folk går inte ut och äter längre... De matas som gäss inne på reservaten.

Sällskapsresan revisited...

Tänkte en stund till på punkt 11 i förra inlägget... Fröken menar att det bisarra är att man åker all-inclusive och lallar runt som en pingvin på zoo i fjorton dagar; äter vad som serveras (exakt samma som hemma) - pommes och bea, tacos på fredag, dricker det som finns, badar i inhägnade pooler, vattengympa på morgonen, jeopardy efter lunch och grekisk afton på kvällen.

Och, när man väl vågar sig utanför reservatet, för att krydda semestern med lite äventyr, så åker man till ett vattenland... Ett utbytesprogram för all-inclusiveresenärer. Det är väl för fan bättre att man låser in dem i någon simhall, så man slipper skämmas dem utomlands?

"Men, det är så praktiskt att resa med barnen, för de är så besvärliga med maten." Gott. Stanna hemma då för jävelen. Släta ut alla hinder för barnen. Ge dem inga andra intryck. Låt dem tro att alla äter falukorv till allt och att all mexikansk mat smakar som Santa Marias tacomix...

Å andra sidan... Om man är så jävla korkad att man sätter sig på en icke-luftkonditionerad grekisk lokalbuss i över en timme när det är trettio grader varmt i skuggan, stimmar på vattenlandet i fyra timmar och sen sätter/ställer sig på samma heta buss med redan utmattade ungar, då ber man om problem, så det är lugnast att ha dem inlåsta på semesterdagiset större delen av resan.

Sällskapsresan 1

Det är sista gången jag åker med Suntrip!

Nä, det är det kanske inte, men just hemkommen från en chartervecka i Grekland kan Fröken inte låta bli att förundras över en handfull saker:
1. Hur högavlönade chefer förvandlas till hjärndöda amöbor i samma sekund som de checkar in sitt bagage

2. Hur samma chefer glatt applåderar det faktum att piloten utför just det arbete han anställts för - att landa planet utan explosioner och eldklot.

3. Att de förundras över det faktum att det i en hotellshop tvåhundradfemtio mil från Sverige saknas en så pass grundläggande basvara som svenskt kaffe.

4. Att det "Är fan inte klokt att en del i personalen talar så dålig engelska". Särskilt som de knappt ens kan läsa på grekiska...

5. Att de ställer klockan på halv sex för att paxa bra platser vid poolen bara för att man "tydligen inte får göra det kvällen innan!"

6. Att de bara säljer kopior längs turiststråken vid stranden.

7. Att en människa med personalansvar för hundra personer inte begriper att de flesta agenter med kontoret i en liten mapp som vill sälja time-sharelägenhetet till dig på gatan egentligen inte har någon lägenhet alls...

8. Att samma person blir förbannad på hotellägaren när han visar på kartan att chefens nya tomt ligger så nära soptippen att det faktiskt ÄR soptippen.

9. Att man blir lurad av försäljaren på stranden som säljer kaffe för tjugo spänn, men inte av personalen på Pressbyrån som säljer samma kaffe för trettio.

10. Att grekisk afton på hotellet är jävligt genuint. Och att man får den bästa Moussakan på Restaurang Viking där alla är skandinaver och Moussakan kostar €9.50 istället för €6.00.

11. Att det är helt sjukt att man ska behöva stå i en hel timme i en stekhet kommunal buss på väg till badlandet.

Fröken trodde i sin ibland gränslösa dumhet att ALLA svenskar hade sett Sällskapsresan? Och att vissa saker inte hände på riktigt längre? Så var det tydligen inte...

I dagens Sverige är det svårt att urskilja idioterna om man stöter på dem på gatan. Utomlands är det mycket enklare: de har färgade plastband runt handlederna och är mestadels inhägnade...

Fröken återkommer med en fortsättning på listan imorgon, för den är nog dessvärre inte slut än...


- iPhonefröken