Suck för en G-skola.
Skolans uppdrag är att se till att alla når betyget Godkänd. De som vill ha Väl godkänd eller Mycket väl godkänd då? All fokus ska läggas på de elever som inte når målen - med all rätt! Självklart ska alla ges möjlighet att gå ut grundskolan med fullständiga betyg.
Problemet är de elever som inte vill ha hjälpen... Var går gränsen för lärarakrobatiken? Är det rimligt att jag ska spendera femtio minuter av en en-timmes-lektion på att övertyga en elev om att han ska ta emot hjälpen istället för att springa och hämta tusen saker i ett skåp som verkar finnas på en skola i andra änden av kommunen, eller störa resten av gruppen, eller, om han utgör gruppen ändå strunta i att bli hjälpt?
Suck för åtgärdsprogram.
Är det bara på min skola som åtgärdsprogram bara är en kvarnsten kring pedagogens hals? Elev och målsmän kör generellt bara på som vanligt och hoppas att själva upprättandet av ett ÅP ska göra att problemet löses av sig självt... Man borde göra åtgärdsprogram för föräldrar istället för elever.
Kruxet är ju, diagnoser eller inte, att om eleven inte fattat varför man går i skolan när man går på högstadiet - då är det så dags... "Skolan har inte gjort nånting!" Nähä, hemmet då? Har man något ansvar där?
Det handlar, för skolans del, om att kunna visa upp en pärmfull blanketter så är allt frid och fröjd. Jag ska sitta i möten flera hundra timmar för att upprätta avtal med hem och elev, som de sedan struntar i.
Lärarhögskolan borde samarbeta mer med Hogwarts och Joe Labero, för ämneskompetensen får studenterna ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar