Löneförvandling

Det pratas lön på jobbet... Med allt vad det innebär. "Hur kunde hon få så mycket och jag så lite?" "Ja, för att inte tala om honom! Jag har varit mycket mer nytänkande och suttit i fler grupper." "Och jag, med alla mina tjänsteår."

Härligt. Det är helt fantastiskt märkligt att ett par hundra spänn kan göra folk till bittra rivaler... Och så har folk mage att ha synpunkter på konflikten i Israel. Man hör på kollegorna vilken löneutveckling personen som kommer in i rummet har. Om det blir tyst, ligger personen över de närvarande och om det nickas förstående och gnälls vidare så ligger man ungefär jämnt.

Det mest fantastiska är att det totala spannet mellan absolut topp och rock bottom handlar om styvt 800 kronor! Innan skatt. Okej om det handlar om fem tusen och fri bil. Men fem tusen är ungefär en hel lärarkarriär så där är vi inte riktigt än.

Men, vilket gnäll... För mycket tanter i lärarvärlden.

Arga leken börjar nu...

Fröken goes Kristian Luuk. Samtidigt som det är skönt när ens sexor blivit sjuor och man anar ett allt starkare ljus i tunneln, så kickar puberteten in med full kraft... Självständighet i kombination med total avsaknad av självinsikt och självdistans.

Konsekvensen blir att fröken får låsa in sitt vanliga toleranta och ironiska jag i garderoben. Inte helt enkelt för oss ur den ironiska generationen som är uppvuxna med Glenn Killing och Percy Nilegård.

Ett steg på vägen är i alla fall att det redan börjat ge resultat - efter två dagar... Skam den som ger sig. Fröken har dock svårigheter att vara stringent, eftersom delar av klassen är väl bekanta med både humor och ironi och självinsikt.

Leve högstadiet!

En låtsasskola

Man ska inte gå till sängs osams sägs det. Frågan är vem jag är arg på den här gången...

I Sverige är man glad att man får vara med i OS, nöjd om man tar ett poäng i fotbolls-EM och inte helt missnöjd om man bara för vara med i B-schlagerfestivalen. Välkommen till mellanmjölkens land, där det viktigaste som finns är att vara mainstream, där mittfåran är status är oomstridd. Zlatan är en kaxig invandrare, som är charmig och "butter" när han gör mål i landslaget, och överskattad om han bara gör mål i Inter...

I Sverige förundras man över att man halkar efter på världsrankingen när det handlar om utbildning. Hur kan man förundras över det? I Storbritannien höjer man statusen på läraryrket, medan man i Sverige gör sitt bästa för att banta bort hela yrkeskåren. Svensk skola är den enda arbetsplats jag vet där man både får behålla jobbet OCH får höjd lön varje år, genom att missköta sitt jobb... Man behöver knappast vara Mensa-material för att reda ut den ekvationen.

Det finns skolor där skolutvecklingsgruppen består av gnetar med ett eller två år kvar till guldklockan - eller numera, ett presentkort på en tusing... Säkert duktiga lärare, men sett genom historien så är det knappast den äldre generationen som provcerar fram utveckling och nytänkande. Så länge man fortsätter att skära i skolan kommer vi aldrig att hinna ikapp - ser man det krasst tjänar kommunen pengar på att behålla de dåliga lärarna samtidigt som man jagar bort de drivna, hungriga pedagogerna som vill tänka nytt, för det är ett enkelt sätt att hålla lönekostnaderna nere. Och kvaliteten på utbildningen

Det största politiska misstaget i efterkrigstiden är att göra skolan kommunal. Det finns inte en politiker på kommunal nivå som tänker längre än mandatperioden och jag är tämligen övertygad om att det finns få tjänstemän som följer ett politiskt beslut längre än till dörren - i bästa fall dörren till kommunhuset, i värsta fall den egna kontorsdörren. Att man ens tillåter en kommun att spara pengar på skolan förvånar mig. Kommunrepresentanter åker till USA för skattemedel, och man kan låna hundratals miljoner till idrottsanläggningar.

"Nej, men den kommunala skolan mår bara bra av att konkurrensutsättas" sägs det från politikerhåll. Absolut, men minsta barn vet hur det går för företag som inte ges medel att konkurrera på lika villkor... Konkurs. Eller så flyttar man tillverkningen utomlands. Vad kan det kosta att bussa skolungar till Litauen?

Luftslott var det, ja

Tänkte på det nya kommunhuset. Googlade lite efter möjliga planlösningar och hittade två bra lösningar. En lite billigare och en lite dyrare. Med tanke på hur viktigt yta är idag, så är alternativ två nog det bästa. Framför allt som utbildningskvaliteten är det största luftslottet i kommunen...

Om att hålla ryggen fri...

Suck för en G-skola.

Skolans uppdrag är att se till att alla når betyget Godkänd. De som vill ha Väl godkänd eller Mycket väl godkänd då? All fokus ska läggas på de elever som inte når målen - med all rätt! Självklart ska alla ges möjlighet att gå ut grundskolan med fullständiga betyg.

Problemet är de elever som inte vill ha hjälpen... Var går gränsen för lärarakrobatiken? Är det rimligt att jag ska spendera femtio minuter av en en-timmes-lektion på att övertyga en elev om att han ska ta emot hjälpen istället för att springa och hämta tusen saker i ett skåp som verkar finnas på en skola i andra änden av kommunen, eller störa resten av gruppen, eller, om han utgör gruppen ändå strunta i att bli hjälpt?

Suck för åtgärdsprogram.

Är det bara på min skola som åtgärdsprogram bara är en kvarnsten kring pedagogens hals? Elev och målsmän kör generellt bara på som vanligt och hoppas att själva upprättandet av ett ÅP ska göra att problemet löses av sig självt... Man borde göra åtgärdsprogram för föräldrar istället för elever.

Kruxet är ju, diagnoser eller inte, att om eleven inte fattat varför man går i skolan när man går på högstadiet - då är det så dags... "Skolan har inte gjort nånting!" Nähä, hemmet då? Har man något ansvar där?

Det handlar, för skolans del, om att kunna visa upp en pärmfull blanketter så är allt frid och fröjd. Jag ska sitta i möten flera hundra timmar för att upprätta avtal med hem och elev, som de sedan struntar i.

Lärarhögskolan borde samarbeta mer med Hogwarts och Joe Labero, för ämneskompetensen får studenterna ändå.

F**k you I won't do what you tell me

Tänk om man suttit inne med den kunskap man har nu, efter sex år på högskola och tio i arbetslivet, när man var sexton och arg på allt...

Frågan är om inte det optimala sättet att få ungdomar att engagera sig är att göra revolution till ett behörighetsgivande ämne. Om inte annat så vore det ett lysande ämnesövergripande temaarbete. "Att planera och genomföra en revolution". I den bästa av världar (inte Huxleys, då) skulle det kanske få skolan på fötter!

Senaste nytt från Kommunen är att man vill bygga ett nytt rådhus. Klart de ska ha ett nytt rådhus, nu när skolan ska spara så mycket är det ju självklart att pengarna måste användas till något samhällsnyttigt. Jag menar, eftersom kommunpolitikerna har höjt sina löner så måste de ju ha ett rådhus som matchar de fina bilarna på parkeringen.

Tänk nu inte att "Fy för Fröken, hon är så otroligt avundsjuk. Så typiskt svenskt!" Fan heller. Hade jag vela bli politiker eller något annat hade jag blivit det. Jag vill jobba med utbildning, men jag vill ha rimliga verktyg och möjligheter - ska man bygga en skola för klasser med 25 elever, så bör man se till att klasserna inte är större heller. Som ett exempel.

Det är viktigt att huset speglar verksamheten som bedrivs inuti. Eftersom politikerna tycker att skolan inte är viktig, får vi sålunda lokaler som inte bedöms lämpliga för vinstdrivande verksamhet. Det nya kommunhuset borde vara en hoppborg, för bygger man luftslott bör man jobba i ett också.

Tack för idag, slut för idag.

Jag rear ut min själ

Allt ska bort. Helt fantastiskt. I en kommun (min kommun) där skolor går hur mycket back som helst, där nämnden går hur mycket back som helst och där förvaltningen går hur mycket back som helst marknadsför man på bred front högskolans lärarutbildning. Bland annat på busshållplatsen utanför skolan. Jag ska försöka komma ihåg sladden, så jag kan skjuta upp bilden i morgon...

Skönt att högskolan verkar veta något som vi andra inte vet. Annars har vi väl redan arbetslösa pedagoger så det räcker? Å andra sidan tar det ännu så länge ett par år att utbilda sig till lärare, så när de är klara, så kanske vi har en regering och en kommunledning som fattat att det skolan behöver är PENGAR, inte fler nationella prov eller nya kursplaner och betyg...

Nu välkomnar jag dock både nya kursplaner och betyg, tro inget annat. Men framför allt är det ju pengar som saknas. Från administrationen har hörts att anledningen att vi går back på just min skola är att vi gått in i verksamhetsåret med för "stor kostym". Jaså? Hade kostymen varit mindre hade vi alla suttit inne för förargelseväckande beteende... Kejsarens nya kläder, någon?

Eller, att man ska "rätta magen efter matsäcken" - skolan är i så fall Sveriges värsta svälkatastrof.

Livrädd med stil

Fröken är tillbaka på banan. Torka. Inte ett uns inspiration. Inte ens kollegor man kunnat gnälla på, även om det känns som om det varit mest fokus på gnäll på alla fronter.

Har varit i simhallen och livräddat. Tänk att folk frivilligt utsätter sig för att arbeta som badvakt. Som en timanställd lärarvikarie i badbyxor. Blöta, skrikande ungar utan kläder... Som dessutom duschat av sig varje uns folkvett innan de klivit ut i simhallen. Hjälp!

Annars har livrädslan mest kretsat kring snart röstmogna tonåringar som ifrågasätter en kompetens för att man har mage att antyda att en bokrecension på tio rader kanske hörde hemma mer på lågstadiet än på högstadiet. "Men, jag kan inte skriva mer på den här. Jag har ju skrivit SLUT redan." Que from the left: radergummi... "Sådär. Nu kan du skriva mer."

Prioritet noll

Fullständig förvirring. Här startar man en skolblogg i tron att man ska behöva en säkerhetsventil för att man inte ska göra sig olycklig på någon stackars tonåring. I själva verket utgör de inget problem alls i min vardag... Det är de vuxna som utgör problemet. Antingen står det inte i deras arbetsbeskrivning, eller så ska de delegera till någon, eller så kanske vi ska vänta med att protestera mot nedskärningarna tills vi har mer på fötterna. Hur stora skor kan man ha?

"Mina lärare är inte kloka", säger eleverna. Inte mina heller...

Konsten att överleva en personalkonferens

Personalkonferens är det som medieföretag refererar til som "Think Tank". De startar en kvart försent och antingen är folk uttråkade och passiva, eller bittert uppretade. De tysta uttråkade mötena handlar oftast om viktiga saker som tjänstefördelningar, schemaläggning och explosionen på NO-institutionen. De högljutt argumenterande mötena handlar om bussvakt, parkeringsplatser och personalkaffet.

Konferenserna följer följande ramar:
1. Kort inledning av rektor, som hela tiden avbryts av eftersläntrare som skrapar med stolar. Man talar även om de punkter man (tyvärr) inte hann med vid förra mötet. Detta tar ca 20 minuter

2. Längre diskussion om något som inte står på dagordningen, men som någon med hög andel taltid just kommit på. 35 minuter.

3. Diskussion av de saker som skulle diskuterats vid detta möte, men som det (tyvärr) nu inte finns tid att prata om. 10 minuter.

4. Fastställa tid för nästa möte, när det som skulle diskuterats vid detta möte men (tyvärr) inte hanns med, ska diskuteras. 5 minuter.

På så sätt är personalkonferenser alltid (minst) ett steg efter sig själva. För att se till att tomgångsprat och rutinprat inte pressas undan av viktigare saker...

Försök att se intresserad ut samtidigt som du lyssnar på din i-Pod.

En apa som liknar dig...

Olle Ljungström på topp. Di Leva har gjort den på Andra sjunger Olle Ljungström (Jocke Berg är också med... Nåt för dom som väntar). Såg om dokumentären idag. Vilken spillra han är Olle. Man har (åtminstone jag) så mycket att tacka honom för - massor av pop och en blytung insats som panelmedlem i Knesset på ZTV. "Knesset, ja..." tänker man, och tänker på när ZTV fortfarande var indie och Kristian eller Erik var programledare och allt var underbart.

På tal om apor som liknar mig, så är det måndag i morgon och frågan är om inte barnen, efter visst argumenterande också kommer att inse att "Olle Ljungström, honom gillar vi! Snälla kan vi inte se dokumentären nu, genast?" Och, som den fantastiska vuxenförebild jag är, kommer jag att ge vika för deras önskan och både visa dokumentären och spela Olle-playlisten hela dagen.

Helt fantastiskt vad två lediga dagar kan göra med en stukad arbetsglädje...