Den ironiska generationen...

Ironi och sarkasm är ytterst komplicerade saker. För vissa. Inte för Fröken. Frökens bekymmer är när hon utsätts för folk som är helt obekanta med företeelserna. 

Å ena  sidan håller Fröken fortfarande på med sin avhandling om sarkasm som pedagogisk metod, och då bör man inte missa möjligheter till fältstudier. Å andra sidan borde kanske Fröken bli irriterad när icke-ironiker hemfaller till personangrepp och anklagar Fröken för att vara mentalsjuk... Gud, de skulle bara veta. Det finns ingen normalt funtad människa som skulle arbeta på Frökens arbetsplats. 

Gökboet... Nurse Ratched gick åtminstone helt bananas på Fröken efter ett par uttalanden om förlossningar och gnäll i personalrummet. Helt fantastiskt. Det enda Fröken ångrar är att hon faktiskt gick lite längre...

När chefen är borta...

...dansar råttorna på bordet. När chefen kommer tillbaka från semestern svansar de runt honom som vanligt.

Bättre vara ärlig, tänker Fröken. Och tänker det som alla andra borde tänka...

- Haft det bra på rivieran?
- Ja, det var kanon. Hyrde hus och åkte runt till lite vingårdar och sånt. Har verksamheten överlevt här hemma också? Fast jag inte varit på plats?
- Alltså, det vet ju inte jag, för när jag såg att du skulle ha semester så brydde inte jag heller mig om att komma in... Check? Vi ses.

Seriöst!

Tänk er denna situation...

Vem ställer en påse chokladkakor i personalrummet? En öppnad påse dessutom. Låt vara att den stod på en hylla, lite avsides. Men ändå! Utan namn på påsen, dessutom... Förväntar man sig att innehållet finns kvar? Eller nöjer man sig med påsen?

För, står där inget namn på kan det lika gärna stå Fröken på påsen. Det blir som en variant av tresekundersregeln, att man kan äta sånt som legat på golvet kortare tid än tre sekunder... Fast här i betydelsen att man kan äta det som finns kvar efter att Fröken hittat det.

Lite som bibliska gräshoppor.

Public Enemy Number 1

Om de hälsar på Fröken på jobbet? Ibland. De flesta gör det. Handväskan gör det bara ibland. När han behöver hjälp med något. Handväskan är mest intresserad av hur många högskolepoäng Fröken har och hur, exakt, hennes behörighet ser ut.

Handväskan vill gärna bli lokalombud i det ena fackförbundet. Det som Fröken inte är med i. Hade det varit det som Fröken varit med i, så hade Fröken snabbt sett till att han inte blev det. Alternativ att Fröken inte var med i det fackförbundet längre.

Fröken ska inte gnälla på Handväskan. Handväskan har säkert en massa kvaliteter. Det är bara det att han aldrig på något sätt visat upp någon enda av dem i närheten av Fröken och eftersom det finns de som säger att seeing is believing, så är Fröken inte övertygad.

Ännu så länge är Fröken mest övertygad om att Vidkun Quisling var en renhårig och rakryggad man i jämförelse med Handväskan.

Om att flexa ut...

"Varför hör du aldrig av dig, Fröken? Vad gör du nu för tiden? Det var alldeles för länge sen vi sågs!"

Ja, Fröken vet. Fröken har sysselsatt sig med att hålla sig undan. Lyssnat ganska mycket på gammal Radiohead i allmänhet... "How to disappear completely and never be found" i synnerhet. Fröken menar att det bästa med att ha ett kontor är att skita i att gå dit. "Men jobbet då, Fröken! Du måste ju sköta ditt jobb!" Fröken sköter sitt jobb. Hon pallar inte med folk bara. Just för tillfället i alla fall. Frökens acceptans gentemot idioter har nått en ny lägstanivå och då är det bättre att Fröken håller sig kort.

Det är inte det att det inte finns stoff... Ötzi är kvar. Gauleiter Helga är kvar. Fönstertittaren är kvar.

Iofs har Fröken knappt nämnt varken Gauleiter eller Fönstertittaren ens, de finns i allra högsta grad. Fröken behöver bara sortera.

Summan av dumheterna är ju trots allt konstant.

Förändringens vindar...

Helst inte på Frökens arbetsplats i alla fall... Ötzi hävdar med en dåres envishet att det har minsann inte förändrats någonting i bedömnings- och betygssättningstankarna sedan hon började 1983. Man, d v s alla, enligt Ötzi gör ju exakt likadant idag som för trettio år sedan!

Det får Fröken att fundera lite över kommunens lönepolicy. För i Frökens värld borde man, om man jobbar som man gjorde 1983, ligga på samma lönenivå idag som man gjorde 1983...

Om att hamna efter...

Fröken vet om att Fröken har slarvat. Fröken har inte haft tid att blogga. Inte haft några uppslag heller. Eller, jo, miljontals uppslag, men energin har inte riktigt funnits för att faktiskt omsätta dem i text.

Kanske börjar en liten gnutta energi sakta sippra fram igen... Vi pratar inte någon större vårflod as of now, men åtminstone en liten, liten förbättring.

Det egentliga problemet är att det finns så otroligt mycket att skriva om. Fröken vet att det är en missnöjesblogg, vars egentliga syfte alltid har varit att Fröken ska palla gå till jobbet. Lite för att städa ur Frökens hjärna, så att hon kan gå vidare.

Så, nej, Fröken vet inte riktigt var hon ska börja. Kanske med Ötzi? Alltså... Ötzi och Fröken är inte mest kända för att vara överens... Ötzi är den mest gammalmodiga pedagog Fröken stött på. På länge. I alla fall på Frökens våningsplan. På Frökens arbetsplats sitter det pedagoger på tre våningar, och kutymen verkar ha varit att "ju fler tjänsteår, desto högre upp i huset". För då kan man bara trycka en fot i ryggen på dem på pensionsdagen och sparka ut dem genom fönstret.

I Ötzis fall är det lite annorlunda. Kanske ska man lösa upp henne till vätska och hälla ut henne i avloppet i pannrummet. Jag låter det vara osagt.

Om moral...

Fröken har alltid haft ganska hög moral. På många områden.

Fröken har dessutom hävdat att dubbel moral [sic!] är dubbelt så bra.

Men ibland är Fröken svag. Så svag.

Det var bara det.

Om metodik

Sökes: universitet med lärarutbildning i framkant, hög svansföring och näsa för kvalitet.

Finnes: driven Fröken med långt framskridna planer på en avhandling på ämnet "Sarkasm som pedagogisk metod".

Skriv i kommentarsfältet, så kontaktar Fröken er när hon är sugen.

Check? Gött.

Innan skiten träffar fläkten...

Fröken skrev eventuellt en dum grej på en av arbetsplatsens digitala konferenser i fredags. Och har längtat lite efter måndag sedan dess...

Lite som innan julafton när man går och tittar förväntansfullt på alla paket under granen. Lite som när man kollar läshistoriken för ens inlägg var femte minut för att se om rätt kollegor läst.

Samtidigt som man är lite irriterad på sig själv för att man inte var helt tydlig. Samtidigt som man är sjukt nöjd över att man var just lite otydlig och inte skrev helt klart innan man postade.

Kanske ska Fröken förtydliga ikväll?

Eller inte.

Det kan tänkas att det blir rapport på det här imorgon. Om det händer något roligt. Annars inte.

Om att tala illa om folk...

Fröken gör helst inte det. Eller, jo, det gör hon ju. Det vore ganska tomt på bloggen annars...

I alla fall. Fröken försöker i alla fall att inte tala illa om folk som inte förtjänar det.

Fröken tänkte tala om två saker här ikväll: APD och förnekelse. "Vad är APD, Fröken?" Det är vetenskap för Audio Processing Disorder. För dummies är det kort sammanfattat, generaliserat och förenklat att du hör vad folk säger, men förstår inte.

Fröken vet om att det är ett stort problem för dem som drabbas av det på riktigt, och ber om ursäkt om någon känner sig kränkt, så här i förväg.

Men, Rosa, som vi talade om häromdagen, som inte riktigt är helt up to date med IT-utvecklingen på Frökens avdelning. Tydligen har hon drabbats av APD också (Fröken är inte så påläst att hon vet om man kan få det bara sådär, eller om man bara föds med det. Lite som Frökens tourettes, som kom ganska sent), för Rosa var designated sekreterare på Frökens personalmöte idag.

- Va, är det min tur att skriva?
- Ja, vi har en lista som vi följt i tusen år. Den är lika gammal som latinska alfabetet.
- Jag har lite mycket nu, kan jag slippa att skriva?
- Du skriver ju nu, under mötet, inte sen. Nu sitter du ju på mötet och ska ändå lyssna...

Så höll det på i tio minuter. Seriöst?! Hur jävla svårt kan det vara? "Hej, jag heter Rosa, jag har APD. Det betyder att jag hör vad du säger, men förstår inte. Fan, ibland lyssnar jag inte heller." Eller? Sen hade vi kunnat köra mötet och dra hem tio minuter tidigare.

Du kan gå nu.

Inte för att vara sån, men...

Egentligen är det väl dumt att skriva gnällinlägg strax efter positiva, men Fröken vill ju att nivån ska vara någorlunda jämn.

Om det fanns ett Silly Season i politiken så hade rykten florerat nu. Det är allt jag säger...

SD kickar tolv tunga namn samtidigt som Tobias Billström outar sig själv som rasist... Är det en slump? Har SD städat för att ha råd med Tobias Billströms lön?

Fröken har alltid sett Billström som femtio nyanser av grått, eller kanske beige. Fyra nyanser av brunt hade nog räckt.

Hybris.

Alla kan inte vara bäst alltid. Vissa är det aldrig. Fröken har sagt det förr, men det tål att upprepas... Det är inte så jävla lätt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst.

Nackdelen med att utbilda vuxna är att det inte alltid är Frökens förtjänst när det blir jävligt bra. Vissa har det i sig när de kommer.

Men, det är förmodligen något som Fröken gör som lockar fram det ur dem. Som får dem att blomstra.

Det var allt. Du kan gå nu.

En natt på museet

"The horror, The horror..." Världsberömda ord från Mörkrets Hjärta. Conrads resa mot själens mörker.

Fröken jobbar på den jävla båten.

Ötzi sitter på fullt allvar och menar att det inte är någon skillnad på betygskriterierna från 1983 när hon började här, och ämnesmålen i Vux12.

Rosa vill att vi ska lägga upp all information om den nya lärplattformen, som ska användas sedan tre månader tillbaka, i den gamla plattformen. "För att underlätta."

Underlätta för vem, undrar Fröken? Inte för Fröken i alla fall. "Det är ditt jobb, Frölen..." Förra gången ja. Fröken har gjort sitt jobb. Fröken har konstruerat lathundar, mallar och manualer, instruerat, coachat och undervisat.

Det enda Fröken inte gjort är Rosas jobb. Samma Rosa som sitter i personalrummet och klagar på studenter som inte antecknar under genomgångar, som inte kommer ihåg saker och som tappar bort sina papper...

Mörkrets Hjärta, ja... Fröken är mer sugen på helikoptrarna och napalmen från Apocalypse Now.

Dra åt helvete.

Världens dåligaste språk

Belackare säger att svenskan är ett fattigt språk. Belackare vet inte vad de pratar om. Som vanligt.

Synonymer är en typ av ord som Fröken pratar om ibland. Om att de kan vara bra att ha.

Frökens kompis Tegnér brukade säga att "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta".

Lite som att en översättare av en tvättmaskinsinstallationsmanual, när han säger "ta försiktigt bort gummihylsan och dra ut hela transportsäkringen" egentligen menar "leta upp den skruvmejsel som är mest lik en kofot och bänd loss gummihylsan. Därefter lägger du hela tvättmaskinen på sidan och letar upp transportsäkringarna som trillat loss inuti tvättmaskinen."

Säg det du menar. Helvete!

Just saying.

Palla detta...

Man ska inte blogga när man är full eller förbannad. Fröken har inte druckit en droppe på evigheter, så då är det väl något annat som är anledningen till den miserabla blogguppdateringen...

Januari:
- Seriöst? Är det allvar att jag ska hålla hela kursen på tio veckor?
- Ja, det är den tiden vi har lagt ut.
- Ok. Förra terminen hade jag tjugo veckor och ett pass i veckan. Denna terminen snackar vi alltså tio veckor och ett pass i veckan? Alltså halva tiden?
- Japp... Det blir bra, Fröken.
- Det blir jävligt tajt med tid.

Mars:
Samtal med projektadministratören:
- Du ska redovisa all din arbetstid Fröken.
- Vadå? Nu?
- Ja.
- Ok. Jag har haft en hundrapoängare på tio veckor. Det har varit 25% av min tjänst.
- Nej, du ska använda vårt Excel-dokument.
- Excel-dokument?
- Ja, och redovisa dina timmar.
- Mina timmar?
- Dina timmar, och vilken dag du gjort dem.
- Ska jag skriva in exakt hur många timmar jag gjort och på vilken dag?
- Ja. Du ska lämna in din arbetsjournal också.
- Arbetsjournal?
- Ja, arbetsjournal. Där du skriver ner vad du gjort.
- Mm. Jag vet vad en arbetsjournal är. Ska jag göra en sån?
- Ja, du ska skriva ner i den vad du gjort de olika timmarna du har skrivit ner i Excel-filen.
- Du säger det nu alltså? Tio veckor senare? Hade det inte varit bättre om jag visste det när projektet började?
- Du borde ha fått den informationen.
- Kanske det.

Samtal med chefen:
- Du, de säger att jag ska redovisa mina timmar i ett Excel-dokument.
- Jaa?
- Hur många timmar ska jag skriva där?
- Du kan skriva 22 timmar per vecka.
- 22 timmar per vecka!? För en kurs? Ska jag synka det med arbetsjournalen?
- Arbetsjournalen?
- Mm. Den du skulle berättat för mig om när projektet började. Men de 22 timmarna... är inte det mycket för en kurs på tio veckor?
- 10 veckor? Är det inte längre. Det ska vara längre.
- Du skämtar? Jag har frågat tio gånger om kursen ska vara tio veckor... Just för att jag tyckte det var jävligt ont om tid.
- Jaja, men nu är det så.

Mail från elev på kursen:
- Andra Fröken säger att din kurs varar till vecka 13. Innebär det att vi kan lämna in senare.
- Vecka 13? Varför vet inte jag det? Mina papper säger vecka 11.

Samtal med chefen:
"Åter måndag"

Dra åt helvete.

Sportlov, dag 2

Fröken testar på Sportlov idag också. Skidskytte igår. FA-cupen idag.

Spelat boll med hunden också. Nu då? Godis, tror Fröken. Äter man tillräckligt mycket kan man säkert tävla i det också.

Ljudet av små fötter

Frökens små fötter närmare bestämt. Som lämnar skolan kvickt som ögat.

Frökens bil har varit på verkstaden igen. Eller, ja, verkstad och verkstad, den har stått på parkeringen utanför jobbet och lagat sig själv medan Fröken slavat. Hade Fröken vetat att det räckte med det, så hade hon låtit den stå kvar där förra gången också och sluppit två sexkilometerspromenader och en "felsökningsavgift" på 1650 pix för att köra in bilaset i ett garage med plusgrader för att lösa upp en frusen EGR-ventil.

Om Frökens bilmekaniker hade varit fröken hade man fått ett F så fort en inlämningsuppgift landade i inkorgen.

Men, skit i det nu. Frökens bilmekanikerkunskaper sparade 1650 kronor idag och sportlovet har inletts. Inte en plattformsfråga inom varken syn- eller hörhåll. Hur ofta någon frågar Fröken om plattformar? Såhär: Nästa gång någon frågar om plattformar ska Fröken hoppa på hen och se om det kommer en peng.

I övrigt är Fröken positivt inställd.

Stödjande verksamhet II

Egentligen borde detta skrivits för länge sedan. Fröken har inte orkat återvända till de två timmarna bara. Inte ens i tanken.

Lärplattformsutbildning med tanterna... Ni fattar själva.

- Ok, då är det dags. Vad vill ni göra?
- Vi vill göra ett kursrum i plattformen och lägga upp ett arbete så vi lär oss det.
- Absolut. Då är det bara att logga in så kopplar jag min dator till projektorn.
- Vi kan inte våra lösenord, Fröken.
- Ni har dem i inkorgen.
- Vadå, ska vi behöva gå ner till facken och hämta dem?
- Nä, inkorgen i datorn.
- Finns det en korg i datorn, Fröken.

"Nu ljuger du, Fröken, så frågar ingen 2013," säger ni säkert. Njae, kanske inte, men nära på...

- Vad gör du nu, Fröken?!
- Titta, jag klickar på Logga in och skriver in mitt användarnamn, och lösenord.
- Vi ser inte!
- Här, uppe till höger.
- Var?
- Ni måste titta på min skärm, jag kan inte göra något på era skärmar.
- Jaha. Hur gör vi nu då?
- Har ni aldrig loggat in?
- Det är flera veckor sedan. Vi har glömt.
- Ok. Gör såhär då; klicka här och skriv in användarnamnet.
- Det funkar inte Fröken!
- Funkar inte? Hur gjorde ni?
- Vi gjorde exakt så som du visade!
- Jaha. Men det är för att ni inte kan logga in med mitt lösenord.

Så fortsatte det i två timmar. Det enda positiva var att Fröken missade de första tre kvarten av IT-mötet som var efter handledningen.

Note to self: Om det handlar om tanter och IT, så är det inte de flerledade instruktionerna som ställer till det. Det är instruktionerna som sträcker sig över fler än en stavelse.

Och, ja, det finns mer att säga...

Stödjande verksamhet I

- Fröken, du är ju bra på teknik...?
- Lite.
- Min telefon vill inte funka, kan inte du titta på den?
- Kan jag äta upp lunchen först?
- Men det går snabbt.
- Vad är det för fel då?
- Skärmen är helt svart.
- Är den igång?
- Duuh, Fröken. Jag har laddat den hela natten och tryckt på alla knappar minst tusen gånger!
- Är det batteri i den då?
- Tror du att jag är helt trög, Fröken?
- ...
- Klart det är batteri i!
- Ge hit... Så, nu funkar den.
- Tack, Fröken! Hur gjorde du?
- Tryckte på startknappen.
- Det har jag ju gjort...
- Och så tog jag bort plasten från batteriet...

Zombie Holocaust

Fröken minns en qiuz från Facebooks barndom som handlade om hur länge man skulle överleva en Zombieinvasion. Fröken hade klarat sig hur länge som helst. I teorin. För zombies finns ju inte. Eller? "Nä, Fröken. Inte i Sverige i alla fall. Här heter det zombier..." Käften. Det är min blogg. Jag skriver som jag vill. Passar inte det finns det säkert andra bloggar. Fröken skiter i om hon har sex läsare, eller bara fem om nu du slutar läsa...

I alla fall. Fröken har denna termin givits möjlighet att utvärdera testresultatet i verkligheten. Fröken har en grupp i Svenska, och tro det eller ej: alla utom en är zombier! Och då snackar vi inte de reptilsnabba asen i "28 dagar senare", utan de långsamma nollställda originaljävlarna i "Night of The Living Dead"....

They Think It's All Over...

Fröken hade nog tänkt det i alla fall. Alla bloggar har ett bäst-före-datum. Frökens bloggs passerades nog egentligen för ett tag sedan. När cynismen försvann och ersattes av bitterhet.

Kanske ett försök till. Fröken och bloggen har varit på par-bootcamp i ett försök att hitta kärleken igen. Eller är så är det så att Fröken behöver mer terapi, men inte har råd med en riktigt terapeut. Just för att det är fröken som Fröken är. Och fröknar har inte råd med riktiga terapeuter.

Fröken ska handleda omvårdnadslärare i den nya digitala plattformen imorgon och Fröken känner att hon nog behöver styrka sig lite innan för att orka. Alla lärare säger alltid att "Det finns inga dumma frågor"... Eller hur! Har de någonsin försökt förklara något nytt och, potentiellt, svårt för kollegor? I don't think so!

Fröken återkommer imorgon med information. Om Fröken överlever...