Om att tala illa om folk...

Fröken gör helst inte det. Eller, jo, det gör hon ju. Det vore ganska tomt på bloggen annars...

I alla fall. Fröken försöker i alla fall att inte tala illa om folk som inte förtjänar det.

Fröken tänkte tala om två saker här ikväll: APD och förnekelse. "Vad är APD, Fröken?" Det är vetenskap för Audio Processing Disorder. För dummies är det kort sammanfattat, generaliserat och förenklat att du hör vad folk säger, men förstår inte.

Fröken vet om att det är ett stort problem för dem som drabbas av det på riktigt, och ber om ursäkt om någon känner sig kränkt, så här i förväg.

Men, Rosa, som vi talade om häromdagen, som inte riktigt är helt up to date med IT-utvecklingen på Frökens avdelning. Tydligen har hon drabbats av APD också (Fröken är inte så påläst att hon vet om man kan få det bara sådär, eller om man bara föds med det. Lite som Frökens tourettes, som kom ganska sent), för Rosa var designated sekreterare på Frökens personalmöte idag.

- Va, är det min tur att skriva?
- Ja, vi har en lista som vi följt i tusen år. Den är lika gammal som latinska alfabetet.
- Jag har lite mycket nu, kan jag slippa att skriva?
- Du skriver ju nu, under mötet, inte sen. Nu sitter du ju på mötet och ska ändå lyssna...

Så höll det på i tio minuter. Seriöst?! Hur jävla svårt kan det vara? "Hej, jag heter Rosa, jag har APD. Det betyder att jag hör vad du säger, men förstår inte. Fan, ibland lyssnar jag inte heller." Eller? Sen hade vi kunnat köra mötet och dra hem tio minuter tidigare.

Du kan gå nu.