Ötzi påminner en del om Frökens gamla antagonist, Syhäxan, en lismande smilfink som borrar in en virknål mellan skulderbladen så fort man vänder ryggen till.
"Vad du gnäller, Fröken!" Häll käften. Fröken har inga bekymmer med att folk inte tycker att Frökens sätt är det bästa. Det räcker egentligen att Fröken tycker det. I viss mån eleverna också. Fröken kan väl egentligen gilla att bli ifrågasatt också, för det är bra att granska sitt arbete.
Det Fröken har bekymmer med är folk som, medan man diskuterar med dem och delar med sig av sina uppgifter, berömmer Frökens kreativitet, tycker att Fröken är duktig, påhittig, stimulerande och nytänkande och alldeles, alldeles underbar, för att sedan (vanligen när Fröken inte är närvarande) spy galla över Fröken och hennes tokiga idéer.
Eller att man i storgrupp plockar billiga poäng på Fröken och hennes hybris för att Fröken inte är helt inne på det här med att mäta kunskap i poäng eller procent.
Å andra sidan är det egentliga problemet att Fröken, trots att hon egentligen känner Ötzi ganska väl vid det här laget, låter sig provoceras.
Det är inte helt okomplicerat att prata nytänkande och kvalitet med en mistel som i en gruppdiskussion om kunskapssyn fungerar som en mobbande mellanstadieklass i en värdegrundsdiskussion och svarar politiskt korrekt på alla frågor samtidigt som hon tycker att Järrels karaktär i Hets visste exakt hur det fungerade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar