Egentligen hade Fröken tänkt skriva en lägesrapport igår... Dagen efter Annandagen. Ground Zero. Om traumat att börja jobba igen efter ett extremt soligt påsklov som inte på något sätt fyllde Fröken av ny energi. Snarare tömde henne, som en Dementor, och fick henne att längta ännu mer efter sommaren.
Ground Zero var det ja. Det är egentligen ganska soft att börja med en studiedag direkt efter ett lov. Känns lite som en uppstart i augusti. Betyg och bedömning stod återigen på programmet. Först föreläsning med Anders Jönsson, gigant på området, sen diskussioner med galärslavarna i smågrupperna. Fröken anar att den kassa löneutvecklingen och gruppdeltagarna i Frökens hänger ihop i den stora komplotten som försöker få Fröken att be om att bli uppsagd eller inlagd.
Det är en fin gräns, ofta, mellan att vara kritisk och att vara rättshaverist. Och, det är väl bra att man kan tycka olika, men det är mindre bra om man använder sin ovilja att utveckla som ett argument för varför formativ bedömning är sämre än summativ. Särskilt sjutton år EFTER Lpf94. "Jag har varit på detta bygget sedan 1987..." Jaha. Synd att du är kvar än då.
"Åttiosju, åttiosju, vart har du tagit vägen nu?" undrade Just D när det begav sig. Hon är kvar på Fröken jobb.
Fröken är ju redan på banan, därför är även varianten "Skriv som du vill, som du tycker. Det blir bra på redovisningen." Jo, fast förändringen och, i detta fallet, förbättringen riskerar att bli halvdan om hälften av gruppen ändå kör på som vanligt, med hemliga prov från åttiotalet. Nästa steg är att göra kursplaner och betygskriterier lika hemliga som Vatikanens arkiv eller Frimurarriter, så att det blir omöjligt för studerande att påverka sin utbildning, eller ens förbättra sina resultat.
Det viktigaste är trots allt att man inför de andra kollegorna låter som att man håller med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar