torsdag 15 oktober 2009
Public enemy number 1
Fröken har hängt med niorna större delen av dagen. De dagarna är de bästa. Förutom fikadagarna med de andra snygga och smarta kollegorna.
Frökens egen klass är förvisso på väg att bli hur bra som helst i de flesta avseenden. Som tur är händer det i princip alltid något i huvudet mellan sjuan och åttan. De börjar i och för sig röka, dricka och intressera sig för andra könet (eller samma för den delen), men det känns som om Fröken har bättre beredskap för att hantera det än knäckta pennor och barn som inte vill sitta bredvid varandra.
Dessutom blir argumentationen - i de flesta fall - bättre och mer driven. Bortsett från Arga fjortisen då.
Fröken håller på att läsa in sig på civil olydnad och "illojalitet mot arbetsgivaren" och funderar på var gränsen går någonstans. Fröken är, för det mesta, ganska principfast. Nu har hon egentligen ganska få principer, men de hon har försöker hon hålla på. När det kommer till lojaliteten så är Fröken fullständigt lojal mot de kollegor som är viktiga och mot sina elever.
Vad gäller eleverna så måste det vara tvåvägskommunikation. Om inte Fröken står upp för vad hon tycker och är rak och ärlig mot eleverna, så kan hon inte förvänta sig att eleverna anstränger sig för att vara det.
Det Fröken fiskar efter är om det finns något i regelverket som heter "illojalitet mot arbetstagaren"... Om chefen har en dubbel agenda och de raka beskeden visar sig vara lika raka som Dole-bananer, vad ska Fröken göra då? Om chefen ger sken av att det är viktigt för verksamheten att Fröken håller tyst om vissa saker så känns det inte seriöst om chefen pyser ut information om samma saker till vissa och sen säger att "Hö, hö, lite brukar ju ändå läcka ut via de informella informationskanalerna ibland."
Nä. Nu har Fröken bestämt sig efter ännu ett gnäll-inlägg. Fröken gör som hon vill. Så blir det nog bäst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar