Det är den där tiden igen... 15:e-novembersyndromet kommer tidigare varje år. Är det så att man läser bloggen utan att vara insatt i lärarlivet, så är det kanske på sin plats med en begreppsdefinition. 15:e-novembersyndromet är den tid då allt hopar sig, alla IUP:er ska skrivas, all personal kroknar, alla ungar kroknar och höstlovet ligger lika nära som månen.
Kort sagt är det två dryga veckor kvar. Det värsta med höstlovssjukan är att man tror att man ska slippa den. Varje år. Det sägs att höstförkylningen tagit knäcken på svininfluensan. Det har även gått ett rykte om att niornas PRAO skulle tagit udden av höstlovssjukan. Det är inte sant. Fröken har ändå tagit sprutan och känner inte av det lika mycket. Ännu.
Fröken såg Moodyssons Mammut igår och funderar på att göra något annat istället. Det är kanske en fördel, ett bevis på att Moodysson fortfarande kan göra filmer som berör. Han hade - i Frökens tycke - en rejäl dipp med pseudoporrknarkfilmen Ett hål i mitt hjärta, men nu verkar han vara på banan igen.
Budskapet att allt kan köpas, och köps, för pengar är centralt i vår värld. Utom i Frökens värld, för där bygger allt, allt, på att det inte får kosta något... Kommunal skola på 2000-talet är ungefär som BlåVitts produkter i början på åttiotalet: kostar det inget, så smakar det inget.
Devisen i dagns inlägg är alltså enkel - du får vad du betalar för. Ge ekonomiska medel som motsvarar en IT-vardag för tjugo år sedan, så får du en IT-verksamhet som ser ut som den gjorde för tjugo år sedan.
Sen kan du kalla Fröken för gnällkärring vilken dag som helst, men hon ljuger sällan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar