Genus-cide

Fröken har varit på föreläsning idag igen. Jämställdhet och genuspedagogik. Ett ämne som Fröken egentligen är ytterst intresserad av och som verkligen borde få mer plats i skolan. Problemet är väl att man i skolans värld återigen kör Konsumvarianten och får precis vad man betalar för. En genusdoktorand kom, sågs och sövde en hel aula på ett par minuter.

Det var kanske det som störde Fröken mest (förutom att arbetsgivaren återigen stal hennes tid och slösade bort den), att det aldrig någonsin blev intressant. Forskningsteori i all ära, men man bygger knappast en tre timmar lång föreläsning på enbart olika teorier. Framförallt inte om aulan är fylld av pedagoger med PRAKTISK ERFARENHET. Möjligen, men knappast, om det hade handlat om uppsatsskrivande studenter, men Fröken hade kallt räknat med åtminstone något som hon kunnat ta med sig till verksamheten och implementera där.

Fröken hade väl inte direkt räknat med "Roast", men, ärligt talat, få forskningsområden är väl så sprängfyllda av fantastiska anekdoter och vansinniga exempel som just genus?

Don't mention the war

Fröken har haft studiedag. "Va? Har inte ni höstlov?" frågar sig säkert vän av ordning. Nä. Två dagars jobb kan man kosta på sig på sin höstlovsvecka, tycker Frökens kommun.

Halv dag kvalitetsdag och halv dag i nya arbetslag. Eftermiddagen veks sålunda åt icke-diskussioner kring hur arbetet ska formeras i de nya arbetslagen. En icke-diskussion eftersom ledningen helt eftersträvar locket-på-attityd när det gäller den nya organisationen. Den här terminen ska ägnas åt gruppdynamik. Organisationen kommer först nästa termin. Men alla frågor då? Nä, vi pratar inte om den nya organisationen. Det är bättre att prata runt det. "Ja, nu skulle vi löst situationen i exemplet såhär, men nästa år vet vi inte, för vi vet inte vilka resurser vi har och hur de ska fördelas."

Men, om nu strukturen är klar, för hur man ska arbeta, för det är den, så är det kanske dumt att hålla den hemlig för personalen?

Frökens skola känns som ett bekant, men dysfunktionellt hotell i södra England...

Halv dag kvar - sen höstlov.

Party

Fröken har varit på personalfest. Om det är någon bransch som skulle behöva tätare personalfester, så är det just skolan. Lärare tenderar att fokusera alldeles för mycket på jobbet, säger Fröken, som är världsmästare i att skjuta upp saker och allt som oftast får sitta och gråta på söndagskvällar med omdömen och annat sattyg.

Men just så är det, och Fröken vet att hon inte är ensam. Hon har dock blivit bättre på att jobba mindre hemma. Det finns ganska många saker som är viktigare än jobbet. Personalfester, inte minst.

Mitt fotoalbum

En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Så här i omdömestider handlar det om att slimma verksamheten för Fröken. Därför slår jag två flugor i en smäll idag. Kort inlägg med extremt illustrerande bild, och årets jobbönskelista. Tomten, om du läser detta, så är det tejp Fröken önskar sig. bred, armerad silvertejp.

Fröken har haft ett långt eftermiddagspass i svenska med sexor... och hade behövt silvertejp. Gärna i klassuppsättning.

Det roligaste var när Skrikiga killen konstaterade att han fick ont i huvudet när det var så mycket ljud. "Fröken också", sa Fröken och kastade ut honom i korridoren. Plötsligt minskade behovet av silvertejp med 85%.

Du, Tomten, om man kan önska saker till andra, så önskar Fröken tops och Revaxör till Skrikiga killen också. Man kan kanske börja i den änden.

One step behind II

Uppföljning. Nåja, nu var det inte så farligt som Fröken lät göra gällande. IT-gruppen är någotsånär i fas. Inte helt, men rätt okej. Framförallt är de ganska utvecklingsbenägna. Men, om man inte ska måla fan på väggen, vad ska man då måla...?

Problemet är att om man säger att skolan är ett steg efter, så har huvudmannen inte ens kommit ut ur farstun än... Kommuner är roliga. De tror - åtminstone Frökens kommun - att man får högre måluppfyllelse genom att skriva en ny plan. De vill ha högre IT-kompetens bland eleverna utan att tillföra vare sig pengar eller fler datorer. Enligt den nya planen är datortätheten oförändrad, samtidigt som kraven ökar.

Till och med Arga fjortisen i Frökens klass förstår att man antingen får skjuta till mer pengar/fler datorer, eller sänka kraven och skämmas inför de andra kommunerna i landet för att man år 2009 inte tycker att det är värt att satsa på IT. Man kan tro att Inez Uusman anno 1996 är chefen i Frökens kommun. Den Inez som ansåg att Internet var en fluga och att folk varken skulle ha tid eller lust att surfa runt på Internet...

One step behind

Fröken är trött. Mest för att hon funderar över vilken funktion ett föredrag om social media och webb 2.0 egentligen fyller i en IT-grupp... Bör man inte åtminstone känna till det grundläggande om man sitter med i en utvecklingsgrupp inom IT? Känns som ett Sisyfosproblem om man först måste utveckla gruppen... Kanske är det skolans dilemma - att alltid vara ett par steg efter?

Jag återkommer. Efteråt.

[vah'la:hnduur]

Fröken känner sig som om hon glömt ta sin medicin.

Första nyheten fick hon just nyss: Olof Mellberg vann den interna VM-kvalskytteligan i landslaget... Helt sanslöst.

Men det var inte det Fröken hade tänkt ta upp idag, det kändes bara viktigt att nämna det, nu när VM-kval inte är en kortform av kvalificering, utan just KVAL, som i "alla helvetes kval"... Nej, det ska handla om den sydskånska klenoden Kurt Wallander.

TV4 sänder nu den engelska varianten av sagde deckare. Kenneth Brannagh i huvudrollen som Kurt. Inget ont i honom, han är tvärtom ett alldeles utmärkt val. Det som gör Fröken lindrigt schizofren är när de åker runt på skånska landsbygden och pratar engelska... "Let's go to the police staion in Iistaahd" och "He was last seen in Tummeliillaah" kan ställa till det för vem som helst. Det enda som fattas är Hipp Hipps Mike Higgins som informatör på polisstationen...

Public enemy number 1

Fröken har hängt med niorna större delen av dagen. De dagarna är de bästa. Förutom fikadagarna med de andra snygga och smarta kollegorna.

Frökens egen klass är förvisso på väg att bli hur bra som helst i de flesta avseenden. Som tur är händer det i princip alltid något i huvudet mellan sjuan och åttan. De börjar i och för sig röka, dricka och intressera sig för andra könet (eller samma för den delen), men det känns som om Fröken har bättre beredskap för att hantera det än knäckta pennor och barn som inte vill sitta bredvid varandra.

Dessutom blir argumentationen - i de flesta fall - bättre och mer driven. Bortsett från Arga fjortisen då.

Fröken håller på att läsa in sig på civil olydnad och "illojalitet mot arbetsgivaren" och funderar på var gränsen går någonstans. Fröken är, för det mesta, ganska principfast. Nu har hon egentligen ganska få principer, men de hon har försöker hon hålla på. När det kommer till lojaliteten så är Fröken fullständigt lojal mot de kollegor som är viktiga och mot sina elever.

Vad gäller eleverna så måste det vara tvåvägskommunikation. Om inte Fröken står upp för vad hon tycker och är rak och ärlig mot eleverna, så kan hon inte förvänta sig att eleverna anstränger sig för att vara det.

Det Fröken fiskar efter är om det finns något i regelverket som heter "illojalitet mot arbetstagaren"... Om chefen har en dubbel agenda och de raka beskeden visar sig vara lika raka som Dole-bananer, vad ska Fröken göra då? Om chefen ger sken av att det är viktigt för verksamheten att Fröken håller tyst om vissa saker så känns det inte seriöst om chefen pyser ut information om samma saker till vissa och sen säger att "Hö, hö, lite brukar ju ändå läcka ut via de informella informationskanalerna ibland."

Nä. Nu har Fröken bestämt sig efter ännu ett gnäll-inlägg. Fröken gör som hon vill. Så blir det nog bäst.

Reinkarnerad exakt som förut II

Absolutely fabulous. Tydligen är det så att Fröken har både Earl Hickeys bror Randy OCH Arne Anka i sin klass. I samma person.

Att Arga Fjortisen dessutom härsknar på Fröken för att hon får en tillsägelse gör det hela bara ännu mer uppenbart. Att hon kombinerar ögontjäneri med argumentet att "Fröken säkert också sjunger och pratar när hon borde koncentrera sig" är väl sin sak, men att hon dessutom anklagar Fröken för att vara både döv och korkad... Det svider.

Fröken menar att det är helt okej att diskutera och ifrågasätta saker. Ju mer desto bättre. Däremot motsätter sig Fröken å det bestämdaste det lämpliga i att använda sin dumhet som argument FÖR sin sak.

Elever...

Fröken har ett dilemma. Hon har börjat tvivla på sitt uppdrag. Frökens uppdrag är ju, något hårdraget, att fostra goda demokrater, eller hur? Men om demokrati visar sig vara ett dåligt system då?

Nu är det ju egentligen inte så att Fröken inte är demokrat och humanist, för det är ju det hon är. Fröken har närmast en Upplysningsmässig tro på människans förmåga. Sen är hon dessvärre en obotlig Romantiker också (känner man sig minsta osäker på upplysningen och romantiken som ideoligiska strömmningar kan man googla).

Problemet är väl bara att en verksamhet som "Skolan" skulle må bra av färre chefer. Ibland skulle nog skolan må bra av mindre elevinflytande också. Föräldramedverkan ska vi inte tala om. För jag menar, jag har varit sjuk flera gånger och varit i hus flera gånger, men jag håller ändå en ganska låg profil när det handlar om hur läkare och arkitekter/ingenjörer ska sköta sina arbeten. I skolan räcker det att din enda erfarenhet av verksamheten är att du gått i skolan själv, för att du ska få uttala dig och ha synpunkter. Eller t o m bli skolminister.

Elevdemokratins baksida blir uppenbar när man ser vilka ägg det ligger i elevrådskorgen. Det är som om Kronblom, Svartenbrandt och Anna Anka skulle styra Sverige... "Alla får vara med" säger skolan. Man alla kanske inte SKA vara med? Åtminstone inte om demokratin ska bli trovärdig? I alla andra politiska sammanhang ställs det ju krav på att de folkvalda representanterna ska vara någon form av föredöme...

Fästning, någon?

Lång dags färd mot natt...

Det är den där tiden igen... 15:e-novembersyndromet kommer tidigare varje år. Är det så att man läser bloggen utan att vara insatt i lärarlivet, så är det kanske på sin plats med en begreppsdefinition. 15:e-novembersyndromet är den tid då allt hopar sig, alla IUP:er ska skrivas, all personal kroknar, alla ungar kroknar och höstlovet ligger lika nära som månen.

Kort sagt är det två dryga veckor kvar. Det värsta med höstlovssjukan är att man tror att man ska slippa den. Varje år. Det sägs att höstförkylningen tagit knäcken på svininfluensan. Det har även gått ett rykte om att niornas PRAO skulle tagit udden av höstlovssjukan. Det är inte sant. Fröken har ändå tagit sprutan och känner inte av det lika mycket. Ännu.

Fröken såg Moodyssons Mammut igår och funderar på att göra något annat istället. Det är kanske en fördel, ett bevis på att Moodysson fortfarande kan göra filmer som berör. Han hade - i Frökens tycke - en rejäl dipp med pseudoporrknarkfilmen Ett hål i mitt hjärta, men nu verkar han vara på banan igen.

Budskapet att allt kan köpas, och köps, för pengar är centralt i vår värld. Utom i Frökens värld, för där bygger allt, allt, på att det inte får kosta något... Kommunal skola på 2000-talet är ungefär som BlåVitts produkter i början på åttiotalet: kostar det inget, så smakar det inget.

Devisen i dagns inlägg är alltså enkel - du får vad du betalar för. Ge ekonomiska medel som motsvarar en IT-vardag för tjugo år sedan, så får du en IT-verksamhet som ser ut som den gjorde för tjugo år sedan.

Sen kan du kalla Fröken för gnällkärring vilken dag som helst, men hon ljuger sällan.

This is what you get...

Fröken ställde till med föräldramöte igår kväll. Det gick ungefär som det brukade. God uppslutning och intresserade gäster (det har t o m börjat smitta av sig på ungarna också - 7 ½ år senare). Folk som säger att föräldrar skiter i skolan har inte träffat föräldrarna i Frökens klass. Framför allt om det presenteras någon nyordning som skulle kunna göra läget sämre för klassen... Det hände tydligen igår.

Föräldramötet var över klockan tio över åtta, de flesta har en mil hem och klockan tjugo över nio fick Fröken en kopia på ett mail som skickats till rektor och förvaltningschef. Det var snabbt marscherat.

Fröken uppskattar folk som reagerar på sådant som de tycker är fel, oavsett och de i sin tur har helt rätt eller inte - det är ju det Frökens jobb går ut på: att träna folk i att föra fram sina åsikter.

En sak som Fröken gillar ännu mer än folk som protesterar är folk som protesterar mot någon annan än Fröken.

Ya basta!

DN's Nutidsorientering...

Eftersom det stod i instruktionen att det räckte med efternamnet om namnet på en person efterfrågades, så skrev 75% av klassen bara sina efternamn...

Fem meter upp i luften...

-Du, det står här att jag ska läsa texten Ensam hemma och sätta ut stor bokstav och punkt och komma och sånt. Varför kan jag inte läsa den här i skolan?

Plötsligt får språkriktighetsövningarna en helt annan innebörd - när man ska använda stora bokstäver etc. Framförallt vilken betydelse en stor bokstav mitt inne in en text (och kursiv stil) har för hur man ska avkoda och tolka texten.

Niorna är tillbaka från PRAOn. Skönt det. Fröken har varit vikarie idag, med allt vad det innebär av gråa hår och annat otyg. Fröken har startat upp ett projekt som någon annan har planerat. Fröken ska göra likadant själv nästa gång. Jättebra idé, för då kan Fröken sitta hemma, planera och strukturera, kopiera upp, lämna ifrån sig... och sticka därifrån när det börjar.

Kanske är min hjärna...

...tumlad och tömd. Urblekt och tvättad. Annars hade jag aldrig glömt...

Fröken har problem med sin tidsuppfattning: det känns som om det var igår som niorna gav sig ut på två veckors PRAO... Sällan har två veckor gått så snabbt. Nu måste Fröken börja jobba igen imorgon. Imorgon.

I brist på elevunderlag, får Fröken ta till media istället. På TV3 går just nu ett mystiskt program om enormt stora bröst... Otroligt. Varför vill någon ha "fyralitersbröst"? Jag menar, Fröken tycker ibland att det är jobbigt nog att bara stå upp... Nästa namn på listan är Anna Anka... Bara det att orden Anna Anka förkommer i bloggen gör säkert att Fröken får minst fyratusen träffar idag... Om någon gång SVT hotas av nedläggning, eller om arga röster höjs om public-service-TV, räcker det att man visar en bild på Anna Anka för att alla normalbegåvade ska förstå att det behövs något mer än blåsta, botoxstinna överklassluder på TV.

Framförallt stör det Fröken - som vanligt - att det kanaler som ungdomar ser på mest, bara vill cementera bilden av kvinnan som pengagalet sexobjekt, som bara ska behaga män och baktala andra kvinnor. Det gör inte Fröken jobb enklare precis.

Revolution, tack. Kulturrevolution!

Jag är sjuk, jag har feeeeeeber...

Fröken började verkligen dagen på topp idag. Irriterad och arg på precis allt och alla. Det såg ut att bli en alldeles underbar bloggdag. Och undervisningsdag också för den delen. Formtoppen byttes dock raskt mot en svacka, följd av en febertopp. Utan feber ska dock tilläggas...

En skum dag med andra ord. Ungefär som att ha huvudet inpackat i bubbelplast som någon envisas med att smälla.

Som om inte det räckte, så packades alla blogguppslagen också in i plast. Dessvärre verkar den bunten ha kastats...

Fröken skulle kunna drista sig att gnälla på skolledningen, men inte ens det känns roligt. Släkten som är värst då? Nä, de är inte heller roliga. Bara pinsamma.