Fröken börjar förbereda sig på personalfest. Det är ett ganska bra tag tills det är dags, men så här i mitten av april börjar det kännas jävligt tungt. Det bara hopar sig överallt. samtidigt som man längtar efter sommarlovet som skymtar likt en feberhägring vid horisonten så äts man av det faktum att det är en evinnerlig massa som ska hinnas med på det tjugotal skoldagar som återstår... Dubbelångest. Inte ens Kierkegaard eller Schopenhauer tänkte ut nåt så jävligt. De bara lallade om ångesten man får av att ställas inför en valsituation, ångesten av att välja fel och ångesten av att inte välja alls...
Don't look back in anger, sjöng Oasis då det begav sig. Look back in anger skrev John Osbourne, och det kanske passar bättre. Fröken irriterar sig på arvssynd och Luther och Björklund och allianspolitiker och annat jävulstyg som gör att fröken får sämre förutsättningar att utföra sitt jobb. "En skola för alla" heter det, och att var och en ska mötas på sin nivå. FMTPO.
I Frökens område håller man effektivt på att kringränna en hel drös elever som behöver massor av assistenthjälp, men som inte kommer att få någon i den nya organisationen eftersom de inte kan uppvisa någon, på papper nedskriven, diagnos... Har vi inte under, åtminstone hela Frökens aktiva tid, försökt jobba bort det kravet?
Ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan uppgifterna i de nya nationella proven, som tydligen ska utformas av SS (SkolStyrelsen), låter eleverna göra lönsamhetsberäkningar på folk. "Om Kalle inte kommer att få G i sina ämnen utan en assistent, hur mycket pengar kommer vi då att tjäna på att
a) Låta honom börja jobba på torvmossen redan i sexan
b)Låta honom slippa gå i skolan alls så han kan starta ett eget företag i indrivningsbranschen
c) I enlighet med samhällets bästa ur lönsamhetssyn, avliva honom redan i förskoleåldern för att bereda plats för de som klarar skolan utan att ifrågasätta något alls.
Efter att ha diskuterat Förintelsen med niorna i flera veckor nu, så inser Fröken i detta nu att hon lätt skulle kunna gå för långt i det här resonemangent, så det får nog räcka nu.
Jag ber att få återkomma med personalfestförberedelserna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar