måndag 26 april 2010
I Think I'm Dumb
Förmodligen är det Fröken som är korkad och ställer för höga krav. För, det är väl knappast rimligt att man, som lärare, kan förvänta sig att kunna föra ett samtal med en kollega, inne på arbetsrummet, med dörren stängd?
Det hände i alla fall idag. Ja, att Fröken trodde det alltså...
Begåvningsreserven hade vikarie på SO:n, Idiot 1, 2, 3 och 4 barrikaderade sig inne i grupprummet, medan Idiot 5 bankade och sparkade på dörren.
- Kan du sluta sparka på dörren?
- Jag ska in!
- Jo, det fattar jag, men kan du sluta banka och sparka på dörren?
- Då får du öppna. [sparkar vidare]
- Men om de inte öppnar, så ska du kanske inte in i rummet?
- Jag ska in! [sparkar vidare]
Dörren öppnas
- Varför släppte ni inte in honom?
- Vad har VI gjort?
- Du menar förutom att vara taskiga mot Idiot 5?
- Det var inte vi som sparkade på dörren.
- Nä, men det är kanske bättre att ni går in i klassrummet igen då, så de i rummet utanför kan jobba i alla fall... Du också.
- Vad har JAG gjort?
- Du menar förutom att sparka och banka på dörren som en dåre och föra liv?
- Ja? Men vad har jag GJORT? Varför ska jag gå?
Varför? För att Fröken ska slippa bli åtalad såklart. Gå din väg! Fröken ska skriva ett medborgarförslag igen. Den här gången ska det handla om att det ska ligga madrasser på golvet i alla förlossningsrum. Eller att fotbollsmålvakter inte ska få bli barnmorskor.
Långsökt? Nja, Fröken kom att tänka på en Ravellihistoria: På den tiden då Ravelli stod i mål i Göteborg, gick han en gång förbi ett brinnande hus. I ett fönster på andra våningen stod en panikslagen mamma med sitt spädbarn i famnen. "Kasta ner barnet så fångar jag det! Jag är Tomas Ravellt. Sveriges bästa målis!" skrek Ravelli. Mamman kastade efter viss tveksam ner sitt barn, Ravelli kastade sig som en panter och räddade barnet precis innan det slog i gatan. Alla nyfikna åskådare jublade. Ravelli reste sig, borstade dammet från byxorna, studsade barnet två gånger i marken och sparkade det femtio meter ned för Avenyn.
Faktum är att Fröken trodde att detta bara var en rolig historia, ända tills idag, då hon träffade barnet i verkligheten...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar