Tur att man inte är femton (i och för sig skönt att inte vara tjugo heller). Fan för att behöva lägga så mycket energi på att vara osynlig samtidigt som alla helst ska se och bekräfta en... Den som vågar sticka ut det allra minsta på en ganska liten skola, som min, gör säkrast att göra det så pass lite att det fortfarande räknas som normalt.
Det är mindre fint att vara intresserad av skolan. Du får inte kunna mer än motsvarande ett G, och absolut inte tycka det är roligt att lära dig saker. Helst ska du lyssna på hiphop och skrika bög, hora och fitta i korridoren. Du ska vara getto och säga shoo, walla och bre också.
Ärligt. Hur getto är det bo i en miljonvillaförort med två bilar och medelklassföräldrar som jobbar jämt? Ungefär lika mycket punk som det är att vara adlig och bo i Danderyd. Det är varken getto eller hiphop att inte våga åka buss förbi höghusområdet när det är mörkt...
Ju äldre jag blir, desto mindre blir min acceptans mot folk som inte tolererar olikheter.
Det vore bättre om föräldrar la mindre kraft på att överföra sina rädslor på sina barn och mer kraft på att lära dem leva i ett olikt samhälle. Det heteronormativa, pastellfärgade kärnfamiljsfolkhemssverige finns bara på TV. Knappt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar