Något lånat...

Om det finns ett blogginlägg den senaste tiden som Fröken önskat att hon skrivit själv, kan det mycket väl vara detta:
http://scriptorium.se/josh/2009/05/22/det-brinner-i-trapphuset/

Det behöver ju inte handla om en-fråge-partier... Man kan använda det till många andra saker.

Om att hålla ryggen fri IV

Först tjatar man i skolan i flera år om vikten av att tänka själv, utveckla sina resonemang och att stå för sin åsikt. När eleverna sen gör det, så laddar man kanonerna...

Socker...

I en värld av idioter måste någon stå först i kön. Det finns alltid elever som envisas med att locka fram det sämsta hos Fröken. Det värsta är egentligen att man ens tillåter sig gå upp i varv på dem.

Det brukar räcka med att göra sig en bild av deras liv om tio år... Så ser man deras föräldrar. Typiskt. Ibland borde det finnas en trädgårdsmästare som kan se till att äpplena faller längre från päronträdet.

Skolan måste göra något radikalt fel. Jag kan inte tänka mig något annat. Eller... nej

Dum i huvudet

Fröken har inga nior, det har säkert sagts tidigare. Ju närmare man kommer skolavslutningen, desto skönare är det. För, även om man är lika förtjust i en del elever som herpes, så har man ju investerat en del i dem... För folk som inte är "i branschen" är det svårt att förklara förhållandet till/med eleverna, för i fyra år har man (milt överdrivet) tillbringat mer tid med dem än vad deras egna föräldrar har.

Lika fantastiskt skönt som det är att slippa en del olyckor till elever, lika jobbigt är det att tvingas slippa andra.

Varje gång säger Fröken till sig själv att "nästa klass ska jag behandla som tomma lådor som bara ska fyllas av kunskap. Jag ska inte engagera mig i dem alls." Ändå står hon där lika blåst som en Orreforsvas när det vankas avslutning i nian, med tårar i ögonen och klump i halsen. Man kan inte ens lura sig själv, fast man försöker. Man bara sveps med, fast man stretar emot på sedvanligt vis.

Lika lite som man blir av med herpes, blir man av med strulputtarna. Det är alltid de som Fröken skällt mest på som hälsar gladast på stan flera år senare, och det är de man blir gladast av att se. För, inget ont om de duktiga eleverna, men de hade klarat sig lika bra med vilken fröken som helst. Strulputtarna hade varit chanslösa utan just Fröken. Eller... nej.

Slutspurt

Snart sommar. Knappt tre veckor kvar. Eller, ja, knappt två. Sista veckan brukar det sällan bli något vettigt gjort alls. Sista veckan ja, den ser olika ut på olika ställen. På Frökens skola "fungerar" det såhär: först planerar man hur sista veckan ska se ut, klubbar det på en konferens i januari, och sen skiter kollegiet i det beslutet och kör sitt eget race sista veckan i alla fall. Med spelad indignation över att "det har ingen sagt till mig", eller "men vi har ju bestämt med klassen..." och allt annat gnäll om övertidsersättning och ändrade scheman. Extra kul för den avdelade gruppen som lagt en massa tid på att planera sista veckans aktiviteter för att undvika strul, vattenballonger och jävelskap...

Sen kommer det dessutom som en överraskning att ungarnas klockor plötsligt går tre veckor för fort. Frökens klass gick på sommarlov idag...

Källkritik

Gammelskola

Det pratas om "gammelmedia" - d v s media som funnits mer än de femton år som Internet varit var mans egendom... "Femton år, vilken eon av tid," säger den ironiska generationen. Kanske inte. Men hjulen snurrar lite snabbare nu än för tusen år sedan. Man nöjer sig inte med månadsgamla nyheter längre. Media är inte hällristningar och grottmålningar. Eller ens skillingtryck.

Idag handlar det om "gammelskola". Den konserverande skolan, som tycker att "om det fungerade på min tid, så fungerar det nu". Det gör det säkert också, men det som fungerade för tjugo år sedan förbereder näppeligen dagens elever för ett liv idag. Mediabruset idag kan knappast jämföras med moviebox och femton kabelkanaler.

Låt ingen skugga, eller en liten kanske, falla på gamla skolans pedagoger, men oftast är det den yngre generationen som vågar prova ny teknik.

Problemet med dagens kris är att de lärare som hamnar på övertalighetslistor, eller sägs upp för den delen, är just de yngre lärarna - det borgar inte direkt för någon positiv utveckling på tekniksidan...

Lycka till skolan!

Nu är det väl revolution på gång...

Tänkte på ett tidigare inlägg - om att fostra goda revolutionärer och världsförbättrare. Man vet att man tagit ett steg på vägen och i alla fall gjort lite nytta när små fåglar viskar i ens öra att "a storm is abrew"... Det sägs att det planeras en aktion... När revolutionen kommer ska jag köra en sådan där stor, gul vägskrapa som man såg överallt när man var liten, men som man aldrig ser nu.

Jaha, nu har jag gjort det igen...

...jag har varit dum mot mig själv. Eller tydligen mot nån kollega... Det förutsätts alltid att Fröken varit inblandad när det försvunnit något. News-flash: Fröken är ganska gammal i gamet. Det innebär en del. Dels återanvänds i regel inte gamla bus. Möjligen i vissa extrema fall, då buset fungerat fantastiskt. Dels utföres inga bus som förstör saker. Framförallt utsätts inte kollegor som inte uppskattar det lite. Om än mikroskopiskt lite.

Det måste vara roligt på jobbet. Framförallt i dåliga tider. Det finns ingen yrkeskategori - utom politiker möjligen - som tar sig och sin verksamhet på så fantastiskt stort allvar som lärare (eller skolpersonal generellt).

Samtidigt vet Fröken att alla i min bransch lever efter devisen "en gång tjuv, alltid tjuv". Det gäller även elever, som får lida i skolan för att deras föräldrar och farföräldrar tramsade på sin tid... Men, lite värdighet har jag. Ett försvunnet papper är grundkurs. För att Fröken ska befatta sig med ett practical joke måste det vara lite mer avancerat än så.

Förlåt i alla fall. Men, glöm inte att Fröken har en upp nu eftersom jag redan fått skäll...

Här är jag, här är jag, här är jag! Var är jag?

Fröken har haft en bra dag. Jag har varit på rätt ställe hela dagen... När kaffet var klart var jag där. När mina elever bråkade i matsalen var jag inte där. När en kollega plockade fram den stora godispåsen var jag där. När det nyinstallerade eluttaget rycktes från väggen och splittrades i atomer var jag inte där. Och, när det var dags att åka hem satt jag i bilen.

Uppvaknanden

"Fröken! Frööööken! Det är din hjärna som talar. Du måste skärpa dig. Du kan inte hålla på med gnället längre. Det kommer bara att sluta med att du blir en sån lärare som du hatade och föraktade när du gick i skolan. En sån som du hatar idag. En sån som du lovat att aldrig bli... En som stagnerat, som tycker att det var bättre förr och inte vågar prova.

Sluta gnälla på politiker. De har aldrig fattat något. Oavsett hur klartänkt och tydlig du är, Fröken, så kommer de inte att fatta ändå. Sluta gnälla på kollegor som inte vill. De är precis likadana som politikerna. De har inte heller fattat något. Det finns två sorters lärare, Fröken: De som älskade skolan och tyckte att allt som gjordes då var perfekt - alltså gör de likadant själva. Och, de som tyckte att skolan var värdelös - som du - som från början visste att man kunde göra på ett annat sätt. Ett bättre sätt. Som visste att man lär sig bättre om man tycker att det är intressant och roligt.

Sluta gnälla på ungar. Det finns "jävla ungar" och "snälla ungar" och "ungar". Det är dock samma sorts ungar - såna som måste lära sig saker för att förändra världen.

Det är ditt jobb, Fröken. Fostra goda revolutionärer - världsförbättrare. Det är aldrig den äldre generationen som förändrar. De konserverar. Det är ju för fan därför du jobbar på högstadiet! För att ungar är formbara och vill göra saker. Häll käft, Fröken. Sluta gnälla. Det är inte konstruktivt. Sluta gnälla, annars ska jag skriva här igen!

Stå aldrig still, Fröken!"

Den osynlige

Tur att man inte är femton (i och för sig skönt att inte vara tjugo heller). Fan för att behöva lägga så mycket energi på att vara osynlig samtidigt som alla helst ska se och bekräfta en... Den som vågar sticka ut det allra minsta på en ganska liten skola, som min, gör säkrast att göra det så pass lite att det fortfarande räknas som normalt.

Det är mindre fint att vara intresserad av skolan. Du får inte kunna mer än motsvarande ett G, och absolut inte tycka det är roligt att lära dig saker. Helst ska du lyssna på hiphop och skrika bög, hora och fitta i korridoren. Du ska vara getto och säga shoo, walla och bre också.

Ärligt. Hur getto är det bo i en miljonvillaförort med två bilar och medelklassföräldrar som jobbar jämt? Ungefär lika mycket punk som det är att vara adlig och bo i Danderyd. Det är varken getto eller hiphop att inte våga åka buss förbi höghusområdet när det är mörkt...

Ju äldre jag blir, desto mindre blir min acceptans mot folk som inte tolererar olikheter.

Det vore bättre om föräldrar la mindre kraft på att överföra sina rädslor på sina barn och mer kraft på att lära dem leva i ett olikt samhälle. Det heteronormativa, pastellfärgade kärnfamiljsfolkhemssverige finns bara på TV. Knappt det.

Stenbrott

"Låt mig gå i bitar
Jag har gjort något så dåligt igen
Låt mig ha ont
Låt mig skrika färdigt
tills bröstkorgen blir tom...
Låt mig spricka sönder
Det har jag verkligen förtjänat
Hallå, hallå
Låt mig vara dum
det blir din tur om en liten stund

Jag är, är jag? Jag är
inte gjord av sten
Vad är farväl, vad är
inte gjort av sten?

Jag ska fatta mig kort
Jag ångrar allt, jag ångrar allting ont
Jag har skrikit färdigt
och bröstkorgen är tom...
Såg du jag sprack sönder
Kan du få mina armar på plats
Hallå, Hallå
har du blivit stum?
Var jag verkligen så dum?"

Om jag var en dvärg

...vore jag Sover, Gäsper, Skriker eller Skäller.

Fröken inser att dåligt självförtroende är något man stöter på i skolans värld. Varje dag. Lite dåligt självförtroende i kombination med lathet är en förödande kombination... Konsekvensen blir "Jag fattar ingenting. Tror jag. Jag har inte försökt, men jag är ganska säker på att jag inte kommer att förstå om jag försöker... Hjälp mig. Gör uppgiften åt mig."

"Kan jag få en annan bok? Det är ingen som har skrivit i den här..."

Jag längtar efter höstterminen. För då är mina sexor sjuor och mina sjuor åttor. Dessutom ska jag ha nior igen. Sweet. Jag rättar hellre sextio nationella prov i svenska och engelska än femton sagor om hästar och snipers.

Liväddaren

Fröken är en slaskhink. Det värsta är att min superkraft - sarkasm och cynism - verkar ha avtagit. Ska ägna dagen åt att ta reda på vad som gör det. Jag måste hitta min kryptonit... T o m Fröken har en gräns för hur långt det är lämpligt att gå om man ska trycka till kollegor när det finns elever i klassrummet.

Tydligen finns det lärare som är immuna mot sarkasm. Måste alltså även hitta deras svaga punkt.

Det där med slaskhink är också sant. Jag vill inte passa andras elever i mitt klassrum när jag har lektion, bara för att stödundervisning inte ger ett eget betyg. Mina elever är värda mer respekt än så. Ingen får vara elak mot Frökens elever. Utom Fröken.

Jag är inte arg

Jag skriker så mycket jag vill. Jag har gjort lite mer nu i alla fall än att bara knyta näven under bordet/i byxfickan. Dåligt dock att arbeta i en kommun där taket är lika högt som i ett soldattorp från 1700-talet. "Ska du skriva i tidnignen?! Sätt inte ut ditt riktiga namn då!" Men jag står ju för det jag säger? Jag angriper inte någon personligen och jag far inte med osanning... säger jag samtidigt som jag skriver en blogg under alias :/ Eftersom jag har något färre träffar än Blondin-Bella så är jag beroende av någon annan inkomst än den blogg-genererade för att betala lånen.

Det är ändå Sverige det handlar om. Inte kalla krigets Östeuropa... Angivarkulturen är väl inte så utbredd här ännu?

Fröken har lämnat bloggosfären och skrivit i tidningen som en vanlig människa. Hoppas någon läser och tycker något. Säkert någon vanlig "knegare" som har någon synpunkt på min två och en halv månader långa semester... Ja, jag är ledig länge på sommaren! Bli lärare då för helvete! Det som stör mig är dock inte Svenssongnället, för de fattar inte bättre - det är när folkvalda politiker tror att man kan dra runt skolverksamheten med samma budget som för tjugo år sedan som jag blir arg.

Nu är det väl revolution på gång

Intressant att se Kanadamodellen och Björklund på samma sida i reklamfoldern från Skolforum 2009. Kanada är i skolsammanhang känt för "världens mest framgångsrika integrationsmodell" - hur man kan utnyttja den resurs som flerspråkiga elever utgör när det handlar om mångfald i klassrummet. Björklund och Folkpartiet verkar mest tycka att hemspråksundervisning är en ekonomisk belastning som man enkelt kan spara in på... Hur mycket språk man än kan är det ändå alltid för lite...

För att återigen tjata om samma sak som tidigare... Hur ska man få politiker att förstå att det svensk skola behöver är PENGAR och RESURSER. Inte nationella prov och hårdare tag. Fler vuxna ger per automatik lugnare skolor.

Blåsta

heter Gustav Fridolins bok. Den handlar om 80-talisterna som gick i skolan under förra krisen. De vi har på högstadiet idag började på dagis under förra krisen. Om man sammanfattar extremt mycket innebar det

• 100 000 färre anställda inom skola, vård och omsorg
• Var femte lärare försvann under krisen. Idag är det fortfarande 10% färre än innan krisen
• Antalet sjukskrivna lärare tredubblades
• 250 fritidsgårdar försvann
• Andelen unga som har svåra problem med oro och ångest har tredubblats sedan 1989.
• Skolprestationerna har försämrats 1995 års sjuor var bättre på matte än dagens åttor.

I min kommun säger politiker nöjt att man undvikit att spara inom de mjuka sektorerna... D v s skola och omsorg. Eller hur.

Jag vill se den kommunpolitiker som kan tänka sig att dela dator med femton andra. Som kan tänka sig att arbeta i ett kontorslandkap med icke-ergonomiska stolar tillsammans med trettio andra. Som kan tänka sig att om femton år stå upp för politiken som fördes och fortfarande säga att det var rätt att lägga sparbeting på skolorna.

Det kunde varit värre?

Kunde det varit värre? Förmodligen. Förhoppningsvis. Fröken klagar vidare. Till vilken nytta? Ingen förmodligen. Inte på webben i alla fall...

Är det så illa då? Ibland. Är alla elever omogna, obildade yngel? Ja. För de är ju bara mellan tolv och sexton år gamla, så i ett större perspektiv så är de både omogna och obildade. Fem år har man gått i skolan när man börjar högstadiet. Två av dem har man knappt kunnat läsa eller räkna...

Men, det finns som bekant grader i helvetet och problemen på Frökens skola kan i samma större perspektiv som ovan te sig ganska marginella.

Frökens tröst är att det finns både vettiga ungar (de flesta t o m) och vettiga kollegor. Flera stycken. Det är mötena med de vettiga eleverna som gör mödan värd. Och det är de vettiga kollegorna som gör att man orkar hantera mötena med de missanpassade som man stöter på emellanåt.

Reclaim the School!

Det här med data är bara en fluga

Vissa har dålig koll på IT och teknik. Inget konstigt med det. Problemet är att i den här branschen finns det en kategori som bestämt tar avstånd från allt vad teknik heter. De vill inte använda IT, eller ens lära sig mer om IT. Inte ens om de får betalt! Om man som lärare inte vill testa nya saker, hur ska man då få elever att vilja testa nya saker?

- Kan inte du hjälpa mig att koppla datorn? Du är ju så duktig på det.
- Har du provat själv?
- Nej, men du kan ju sånt här så mycket bättre än jag.
- Varför tror du att jag kan bättre än du?
- För att... du kan?

Nä! Jag kan det för att jag har gjort det så jävla många gånger att jag vet hur man gör? Hur tror du jag lärt mig fixa trilskande datorer? Inte fan genom att fråga andra! Nej, jag har försökt själv. SJÄLV!! Jag har skruvat isär datorer, stampat på dem, hoppat på dem, hamrat, sågat, borrat och slipat på dem! Jag har förbrukat miljoner komponenter och lagt ner miljarder timmar på att felsöka en massa jävla datorer! Därför kan jag!

Kom till mig när du försökt själv! Det är fan inte konstigt att ungar ser ner på lärare när man fan inte vågar testa något jävla nytt någon gång utan hela jävla tiden problematiserar, hittar anledningar till att inte försöka och ropar på hjälp så fort minsta lilla jävla sladd strular!

Om att hålla ryggen fri III

"Va!? Har han inte fått hjälp?" utropade skolledaren. "Jo, men han är dyslektiker och behöver mer än 20 minuter lästräning varje vecka", suckade läraren. "Ha! Men då har han ju fått hjälp!" triumferade ledaren.

Skolan är ju bara skyldig att ge elverna hjälp och stöd. Det står inte uttryckligen hur mycket hjälp och stöd man ska ge. Kan man bara visa på ett papper att hjälp funnits så hävs offsiden.

Hålla käften

Såg just Friends senaste reklamfilm, med kentlåten "På Drift?". Ett av mina jävligaste uppdrag är att sitta och vara lösningsinriktad i samtal med små monster vars största uppgift är att göra sin omgivnings vardag till ett så stort helvete som möjligt. "Oj, vad hon svär och tar i!", tänker ni, men jag gör det nu, så har jag fått det ur mig innan måndag.

Ungar som mobbar andra är missförstådda... Visst. Men när vuxenvärlden försöker tuta i de utsatta att det är synd om de som mobbar... Ärligt talat. Hur många mobboffer vill höra att de ska känna empati för sina plågoandar? Typiskt naivt vuxet förhållningssätt. Man borde tillsätta ett SWAT-team av lärare och elever som kan styra upp mobbare i enrum, utan protokoll. Som ett MC-gäng utan kriminellt uppsåt. Kamratuppfostrare istället för Kamratstödjare...

Hatten av för alla som motarbetar förtryck av alla slag!

Om att hålla ryggern fri II

I kristider talas det om värdeminskningar... Kanske ska man i skolans värld prata om missade prioriteringar. Som fröken är man ålagd att varje termin ställa till med husförhör, eller utvecklingssamtal.

Liksom alla österlenare blir konstnärer och utställare under påskveckan, så blir alla mentorer specialpedagoger i utvecklingssamtalstider. Det innebär att det ska upprättas åtgärdsprogram i parti och minut. Här dyker diverse frågor upp. Framförallt tre som är mer envisa än de övriga:

1. Varför ska man upprätta ett åtgärdsprogram i t ex Bild?
2. Är det verkligen min uppgift?
3. Varför ska man upprätta ett åtgärdsprogram över huvud taget?

Ska försöka fatta mig kort. För logikens och korthetens skull kan vi börja med fråga 2: Åtgärdsprogram ska enligt skolverket upprättas av - trumvirvel - rektor... Tidigare i min inte extremt långa karriär har det varit så att ett åtägrdsprogram har varit en fribiljett till extra stödundervisning. Så är det inte längre. Nu behöver man ha diagnos. Åtgärdsprogram finns alltså bara för att skolan ska kunna säga: "Vad var det jag sa!"

Det skulle vara förbjudet enligt lag att upprätta verkningslösa åtgärdsprogram. Jag har bättre saker att göra på min tid i alla fall!

Jag ska beställa en stämpel som kan användas till de flesta ÅP som man vill att jag ska upprätta: "Sitt ner, håll käft, gör det du ska!"