Sportlov var det, ja. Vad ska man göra med denna ocean av tid? Sju dagar utan en tanke på ostyriga barn och dammiga kollegor. Sju dagar som bara är mina, mina, mina. My Preciousssss. Tur att det var sol i helgen, annars är det bara en tidsfråga innan det slutar med att man ser UT som Gollum också.
Kruxet med en-veckors-lov är att oceanen av tid tar lika lång tid att paddla över som en vanlig svenssonpool på en villatomt...
Å andra sidan, är det trots allt ett sätt att ladda tröttkörda lärarbatterier. Full fart på fildelardebatten på radion idag. Där har vi ett intressant, modernt I-landssproblem. Tur att Hollywood inte bestämmer allt, för länder har nog invaderats för mindre... Jag tycker det är viktigare att jaga kommunpolitiker och skolledare som tror att 40 timmars arbetsvecka är räddningen för lärarna... De behöver inte fundera på vilka tjänster som ska dras in i min kommun i alla fall. Ring mig, jag slutar!
Gnäll, gnäll. Tro nu inte att jag inte tycker om mitt jobb. Det gör jag. Det är till och med så att jag ofta har svårt att tänka något jobb som skulle vara viktigare än mitt. Det finns nog inget ställe där jag gör viktigare saker än där jag är nu, även om jag inte alltid inser det.
Så nu, ska jag göra det som jag gör bäst. Slappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar