Cirkus Skola

Jag blev headhuntad idag. En känd svensk cirkusdirektör ringde och frågade om jag var intresserad av anställning. Jag sa nej. Jag har ju redan jobb. Det står förvisso inte rakt ut i min arbetsbeskrivning att jag jobbar på cirkus. Jag har inte kostym på jobbet. Jag har aldrig någonsin skyddsnät. Jag jobbar inte i tält. Dessutom tål jag sågspån dåligt. För att inte tala om hästar...
Jag gillar min cirkus bättre. Jag får vara inne, och dessutom behöver jag inte ta hand om vare sig artisterna eller djuren efter föreställningens slut, för de flesta åker buss.

My name is Fröken

En sista, stilla reflektion, såhär på kvällskvisten... Om Earls bror Randy fanns på riktigt och var tjej, så gick hon nog i min klass...

/Twitter-fröken

På det igen

Sådär. Då var första dagen efter lovet avklarad utan blodspillan. Vad driver lärare egentligen? Inte kan det vara önskan att förklara samma sak trettio gånger i alla fall. Särskilt inte om anledningen till att man inte förstod den enkla instruktionen var att man inte lyssnat på den...

Anledningen är nog snarare den här:

Knack, knack...
- Får vi låna laptopen?
- Nu? Varför då?
- Vi har rast, så vi tänkte klippa klart filmen. Vi har spelat in det sista hemma, nu på lovet. Tack för lånet av kameran förresten.
- Fast jag har inte så mycket tid att hjälpa er nu, min lektion börjar.
- Det gör inget, vi kan redan. Vi säger till när vi är klara, så kan du bränna ner sen.

Paus.

Knack, knack.
- Här är nycklarna och datorn. Tack för lånet.

Arbetstid

På temat snälla/dumma pedagoger. En vanlig arbetsvecka är 40 timmar. En lärares är 45,5 timmar. På min skola har vi 35 timmar arbetsplatsförlagd tid. Det ger 10,5 timmar fötroendetid, då jag ska förbereda och efterarbeta. Det borde väl räcka? Tydligen inte för alla, då jag vet flera kollegor som arbetar både 50 och till och med 70 timmar per vecka. Okej att jobba mycket, men då får man betala mycket också.

En arbetsvecka på 70 timmar ger 25 timmar på skyll-dig-själv-kontot. Eller på tack-för-att-du-är-så-snäll-och-jobbar-gratis-kontot. Samma ersättning, men en helt annan konteringssträng. Ersättningen betalas ut i kortare nattvila eller mindre tid med familjen.

Traktamente i skolvärlden innebär att du slipper äta i matsalen, men du får själv välja vad du vill äta, eftersom det är du som betalar.

Vanliga 40-timmarsarbetare som undrar varför lärare ska vara lediga så mycket: för att vi gör ert jobb också...

Nedräkningen börjar...

...sista dagen på sportlovet (för helgen har ju alla). Tjo-lo-lo. Faktum är att inte bara månaden är kort i Februari. Veckorna är faktiskt bara sex dagar stycket.

En och en halv dag ledigt kvar, sen uppladdning i en halv... Ska bli lite skönt att börja jobba igen. Trots ett jag hellre är ledig. Om inte annat kan man ju få nya uppslag till bloggen. Det håller inte att bara gnälla på systemet hela tiden. Visst det kan vara kul, och man blir av med lite aggressioner, men hur kul är det egentligen? Det är ändå vardagen det ska handla om - inte de lyxiga, ofta förekommande loven... Även om sportlov gärna hade fått vara vardag.

Morgonpasset om dokusåpor

Hörde med ett halvt öra hur de på Morgonpasset i P3 pratade om vilka yrken man vill se representerade i en dokusåpa. Som sportlovsledig lärare har man dålig koll på morgonen, annars vore ju en "riktig" dokusåpa om läraryrket något att visa upp.

Inget folkpartitillrättalagt dravel som 9A... Inte för att på något sätt förringa SWAT-lärarna i serien, tvärtom. Det är bara det att om vanliga dödliga lärare fick fokusera på samma sak som i serien, nämligen undervisning, så kanske vi förmodligen nå samma resultat. Det är ju trots allt utbildare vi är.

Som det ser ut i verksamheten idag belönas man efter hur många utvecklingsgrupper man sitter i och hur många projekt man driver. Inte hur man fungerar i klassrumssituationer, eller i relationerna till eleverna, eller hur man lyckas entusiasmera eleverna inför ämnena.

Rätta på loven?

Pratade (om än virtuellt) med en kollega nyss. Hon tillbringar sitt sportlov med nationella prov. Hur roligt är det? Ungefär som ett tandläkarbesök, kan jag tänka mig. Jag har inga nior i år, alltså rättar jag inga nationella prov.

Men, det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna... Istället för nior, så har jag sexor. "Å, så mysigt", tänker du säkert. Kanske det. Problemet med sexor på en högstadieskola är att de tvingas in i ett system som de inte riktigt är redo för. Efter att ha lekt mamma-pappa-barn och dunkgömme i maj, ska de efter sommarlovet tjuvröka, skrika "bög" i korridoren och själva passa tider mellan lektionerna. Ingen dålig omställning - så klagar man på vuxna som har omställningsproblem...

Jag föredrar nationella prov framför konflikter som har sitt ursprung i stulna pennor och knäckta linjaler.

Jag föredrar dock inte att rätta prov på lovet. För vems skull rättar man prov på lovet? Inte för min. Jag vill inte ens göra proven, än mindre rätta dem. Hur många elever gör skoluppgifter på loven? Hur många andra yrkesgrupper jobbar på sin lediga tid? Inte så många av de som omfattas av mitt kontaktnät. Varför gör lärare det då?

Undersökningar visar (nu vet jag inte var jag läste det, vilket förmodligen undergräver min trovärdighet, men, det är min blogg) att lärare ligger i toppen på listan över de yrkesgrupper som har den sämsta psykosociala arbetsmiljön, ändå rättar de på loven istället för att vila. Förmodligen för att de vet att arbetsmiljön blir ännu jävligare om de inte rättat proven...

Trots alla larmrapporter gillar de flesta lärare jag känner sina jobb. Om man i jobbet lägger "undervisning" och "elevmöten". De flesta lärare har inte valt yrket för att de gillar administration. Jag kan knappt hålla ordning på mig själv.

Listan också

I egenskap av allvetare, både vad gäller det ena och andra, så håller jag mig med en lista också (alldeles här till höger). Om inget annat anges är det sådant som man måste se, läsa eller lyssna på.

Låt stå!

Sportlov

Sportlov var det, ja. Vad ska man göra med denna ocean av tid? Sju dagar utan en tanke på ostyriga barn och dammiga kollegor. Sju dagar som bara är mina, mina, mina. My Preciousssss. Tur att det var sol i helgen, annars är det bara en tidsfråga innan det slutar med att man ser UT som Gollum också.

Kruxet med en-veckors-lov är att oceanen av tid tar lika lång tid att paddla över som en vanlig svenssonpool på en villatomt...

Å andra sidan, är det trots allt ett sätt att ladda tröttkörda lärarbatterier. Full fart på fildelardebatten på radion idag. Där har vi ett intressant, modernt I-landssproblem. Tur att Hollywood inte bestämmer allt, för länder har nog invaderats för mindre... Jag tycker det är viktigare att jaga kommunpolitiker och skolledare som tror att 40 timmars arbetsvecka är räddningen för lärarna... De behöver inte fundera på vilka tjänster som ska dras in i min kommun i alla fall. Ring mig, jag slutar!

Gnäll, gnäll. Tro nu inte att jag inte tycker om mitt jobb. Det gör jag. Det är till och med så att jag ofta har svårt att tänka något jobb som skulle vara viktigare än mitt. Det finns nog inget ställe där jag gör viktigare saker än där jag är nu, även om jag inte alltid inser det.

Så nu, ska jag göra det som jag gör bäst. Slappa.

Om teori och praktik

Teori är att trettio elever är överrens om att det viktigaste för att få en bra inlärningsmiljö är att man "räcker upp handen, är tyst och väntar på sin tur". Teori är att de funderat ut detta hemma på egen tid, nått konsensus i smågruppsdiskussioner och fortsatt varit eniga i helklass.

Praktik å andra sidan är att inget av ovanstående ens har hänt. Och har det hänt så var de inte med på den lektionen...

Jag återkommer med mer information.

Sista dagen innan sportlovet... I "Sällskapsresan 2" pratar man om att man ska skippa sista åket. Frågan är om man inte ska skippa veckan innan lov?

"Jaha, nu har jag gjort det igen...

... jag har varit dum mot mig själv. Jag är så bra på sånt." Eller hur. Så sant som det var sagt, av bob hund. Härligt med rockstjärnor med koll. Eller åtminstone med samma litterära referensramar som en själv.

Vad har jag gjort nu då? Tja, förvånat mig över dumheter i skolans värld till exempel. Att jag aldrig lär mig? I vilken annan bransch sjösätter man först ett stort projekt, bara för att strax därefter först borra fullt av hål i skrovet och sedan torpedera hela skiten? Det borde vara åldersgräns för att arbeta i skolan. Den bör dock inte mätas i faktiska år alla gånger...

Skolan, som den ser ut idag, är ett föremål för ett museum, en anakronism till och med.

"If you can't teach children, teach adults. If you can't teach adults, teach teachers. If you can't teach teachers, administrate" har någon sagt. "Har inte du skolledarambitioner?" har någon annan sagt. Nä. Kan inte tänka mig en värre sits än mellanchefens. Att administrera en skolbudget är som att sälja begagnade TV-spel: "Jaha du. De där gamla xbox-spelen får du en femma styck för, men de är ganska repiga, så eftersom det kostar en tia styck att skicka dem på slipning, så är du skyldig mig tjugo kronor..."

Rock 'n roll tar död på mig.

Allt har en början...

...så ock en blogg. Det skrivs alltid om skolan. Det skrivs alltid om brister i skolan. Det skrivs alltid om skolan av folk med tvivelaktig insyn. Ofta av skribenter vars enda egentliga erfarenhet av skolan är att de själva gått där... Ofta för ganska länge sedan. Dessutom skrivs det ofta om de beslut som fattas. Också de av folk vars enda egentliga erfarenhet av skolan är att de själva gått där.

Bekännelser handlar om skolan, om de som vistas där dagligen (utom på helgen). Se den som en säkerhetsventil. En möjlighet att berätta hur det är.

"Det har hänt något med skolan och utbildningen!" Det får vi väl verkligen hoppas.

Är det så illa i skolan som man säger i tidningen? Nä. Det är mycket värre. Och mycket bättre.

Den här bloggen handlar om en lärares vardag.