Detet, jaget och överjaget II

Fröken laddar upp inför ännu en dag på jobbet med att jobba alldeles för länge... Devisen "Du skall icke skjuta upp till morgondagen vad du kan göra i övermorgon" funkar för det mesta, men elever tenderar att bli lite oroliga när det närmar sig betygssättning. Och, eftersom Fröken fortfarande är dålig på att be folk dra åt helvete när det är skarpt läge, så sitter hon och rättar på sin kammare. På nätterna. Framförallt är det för att Fröken misstänker att hennes trovärdighet naggas i kanterna om hon inte lämnar tillbaka uppgifterna som hon gör det, för Frökens tjat om ständig förbättring och att alltid göra sitt bästa blir nog ett luftslott om hon inte gör det själv.

Alla arbeten är ju inte tråkiga heller. En del är helt glimrande. Något som Fröken genast tar åt sig äran för. Särskilt nu när det dessutom vankas medarbetarsamtal.

Medarbetarsamtal var det ja... Fröken tycker nog att ett motarbetarsamtal hade varit roligare så här i omorganisationstider. Överjaget har dock en intressekonflikt med Detet om hur samtalet ska föras. Överjaget har förstått att det kanske inte är smart att föra det uppriktiga, ärliga samtalet som Fröken vill, utan istället köra på det smarta, smidiga, vuxna och professionella samtalet som Överjaget förespråkar...

Rapport följer imorgon...

Detet, jaget och överjaget...

Fröken är glad för att Detet har en något underordnad roll i Frökens person. Att det finns en elak spärrvakt som gör att Fröken inte går över gränsen. Vissa dagar stöter Fröken på vissa elever som tenderar att locka fram det absolut sämsta hos henne... Ibland bara genom att finnas till.

De tar lite för stora friheter och ser aldrig när gränsen är nådd. Möjligen ser de först långt efter att den passerats att det ens fanns en gräns. "Varför är du sur, Fröken?" frågar de ibland. "Jo, lille vän, det är för att om du ens misstänker att Fröken inte har rabies, så tror du att man kan göra som man vill, och behandla folk runt omkring dig hur du vill."

Ibland är det bättre om de tror att Fröken verkligen skulle kunna tänka sig att smeta ut dem på golvet.

Att Fröken är lika snäll som heroin.

En perfekt värld

Fröken oroar sig över sin mentala hälsa. En sak att ungar beter sig som småbarn, det ingår i växandet. Att vuxna gör det ger Fröken huvudvärk. Framförallt om de med dårars envishet framhärdar i sin totala dumhet. Att Fröken dessutom har uppenbara problem att lysa upp deras totala, kompakta mörker till inbilskhet underlättar inte heller trots att hon strålar som en sol.

Som cesium och syre brinner hon alldeles klart...

Sen ska man dessutom tända om. Studiedag imorgon. Omorganisation står det på programmet. Fika 9.30, lunch 12 och fika 14.30. Gott så, tänker ni säkert.

Det hade det säkert varit också om inte Fröken hade varit en hängiven masochist. För jag menar, finns det någon bättre avslutning på en studiedag fylld till brädden av tröttande diskussioner och prat, än sju utvecklingssamtal?

Trots att Fröken klagar på upplägget, är det ingen som bett henne att lägga samtalen efter studiedagen. Om sanningen ska fram så skänkte hon inte studiedagen en tanke när hon gjorde planeringen. När Fröken sedan upptäckte fadäsen, hade hon redan bokat in sex av de sju samtalen... Eftersom Fröken är ekonomisk när det handlar om arbete, så tuggar hon glatt i sig maratondagen som gud glömde.

När Fröken säger "glatt", menar hon såklart gnälligt, om hur otroligt synd det är om Fröken etc. Å andra sidan kan Fröken glädja sig lite åt de stackars eleverna som i fredags insåg att det var studiedag och att de trots det skulle tvingas komma till skolan... :)

Gimme gimme shock treatment

Fröken vaccinerade sig mot grisen häromdagen. Lite träningsvärk och lite ont i huvudet blev resultatet. Fröken är nog kanske lite besviken. Hon hade räknat med ungefär en veckas konvalescens, inte att känna sig som efter en vanlig dag på jobbet...

Fröken är dessutom mitt i IUP-samtalen. Eller, ja, inte ens det egentligen - Fröken är så precis i början av IUP-tunneln att det inte ens går att skönja något ljus. Vissa samtal är alltid värre än andra. En del är relativt meningslösa: de tar tio minuter, allt fungerar ypperligt, skolan är härlig och både elev och målsman har helt klart för sig vad som, eventuellt, behöver förbättras. Fröken funderar på om man an göra dem via Skype nästa år. Eller SMS, som deklarationen.

Andra tar en halv dag och man känner sig ändå som en mördare, både innan, under och efter samtalet. Fröken är medveten om att det bara är ett jobb, och att Fröken måste vara objektiv och belysa svårigheter, och att Fröken måste jobba mot målen. Problemet uppstår när eleven inte vill, kan eller orkar. Fröken mår otroligt dåligt när hon stöter på tonåringar som beter sig som sjukpensionärer utan styrning.

Frågan är var det gått fel? Vad händer i systemet (eller hemma) som gör att ungdomar helt tappar tron på sig själva, både just nu och i framtiden. Att fjortisar inte har förmåga att se längre in i framtiden än i bästa fall två veckor är väl ingen överraskning, men Fröken mår ändå dåligt när de inte vill något med sitt liv.

- Vill du verkligen gå tre år på individuella programmet?
- Nä.
- Kommer du in på gymnasiet med noll i betyg?
- Vet inte.
- Det gör du inte.
- Nähä. Ska vi ha fler såna här möten?

Samtidigt säger SKL att vi inte alls behöver fler lärare. Det räcker om vi inför 40-timmarsvecka, så lärarna får tillbringa mer tid med eleverna. Då blir det mer effektivt. Aaaahahahahaha! Den som kläckt den briljanta idén kan omöjligt ha jobbat en enda sekund i skolan.

Så länge man trycker in 30 ungar i varje klass kommer det aldrig att bli mer effektivt, för samma gapiga ungar kommer bara att stjäla ännu mer tid från de som behöver hjälp och Visionslösa Fjortisen kommer bara att ha ännu fler lektioner att skolka från. När ska beslutsfattare inse att det är mindre grupper som behövs för att klimatet ska bli bättre?

Det skulle behövas en större spruta...

Kill 'em all

Fröken är ilsken. Från och med nu, i denna sekund, helst för flera timmar sen, ska Fröken bara omge sig med folk som kan uppföra sig. Intelligensbefriade människor som bara existerar för att trampa på andra och sprida dynga har ingen plats i Frökens liv...

Dessutom har Fröken lovat sig själv att inte blogga när hon är superförbannad. Eller på fyllan för den delen. Alltså borde hon sluta nu, eftersom hon inte är på sitt bästa humör någonsin. Risken finns t o m att Frökens nybakade muffins tagit skada. Bäst att göra ett kvalitetstest.

Fröken återkommer imorgon, för ett expertutlåtande av kakorna och en mer nyanserad analys av idioterna i världen.

Will you miss me when I burn?

Fröken har sansat sig något sedan kaffefloppen i middags. Men ärligt? På vilket sätt kan man tro att man kan återanvända de gamla kaffebönorna? Okej, Fröken är kanske lite upprörd ändå, men om det nu är så att espressobryggare finns i nästan varje svenskt hem, att Zoegas Skånerost är en storsäljare, tillsammans med annat mörkrostat kaffe och att latte inte får drickas efter klockan tio på förmiddagen (i Italien i alla fall)... borde man då inte ana att det är ordentligt kaffe folk vill ha? I alla fall i skolans värld. Svagt kaffe prisas med utfrysning. Skulle någon dessutom drista sig till att ta med koffeinfritt till Frökens jobb, då slipar vi yxan.

Släpp det nu Fröken, han visste säkert inte bättre. Nu gör han det.

Fröken hjälpte sin son med skrivläxan idag. Och fick jobbångest. Läxan gick ut på att sagde son skulle intervjua Fröken om hur det var när hon gick i skolan. Fröken gick i tvåan för tjugosju år sedan. "Oj," tänker den som inte är direkt involverad i skolans värld, "det måste vara en enorm skillnad om man jämför med idag!"

Det skulle man kunna tro, men, nej.

Dessutom är de så att när Fröken gick på högstadiet, för tjugo år sedan, så var datortätheten ungefär samma som idag...

Fröken ska nog starta ett antikvariat istället. Med en schysst kaffebryggare. Och Spotify.

WTF?

Fröken ska fatta sig kort, om hon kan. Men, det bör sägas att senast Fröken var med om att någon försökte brygga kaffe på sumpen, så höll det på att sluta med slagsmål!

Från och med idag är kaffekokaren off limits för vikarien! "Nä, det brukar jag göra hemma. Koka igenom kaffebönorna två gånger. Det blir ingen skillnad. Smakar nästan mer exklusivt".

För helvete? Fröken lämnade det fattiga studentkorridorslivet bakom sig för många år sedan. Så mycket pengar som lärare tjänar, så borde man kunna koka kaffe på fräscha bönor varje gång. Eller?

I väntan på Godot

Fröken känner sig som en Brecht-pjäs. Hela tillvaron kretsar kring att vänta på saker. Det hemska är att väntan uteslutande gäller sådant som ska göra tillvaron lite enklare, lite ljusare, lite mer.

Tio dagar: Thåström-boxen
Åtta dagar: Harry Potter-filmen
Några dagar: Landslagsuppehållet är över
Sex veckor: Jullovet

Ja, ni fattar sitsen. Inte konstigt att man känner sig som ett absurdistiskt drama. Ta vilket ni vill; Mor Courage, Regeln och Undantaget, Den Kaukasiska kritcirkeln... Listan kan göras lång (eller, ja, ganska i alla fall). Men, oavsett vilken, kommer ni att hitta Fröken i den. Väntandes, undrandes.

På fredagar får Fröken i alla fall en försmak av vad som komma skall. Åtminstone jobbmässigt: All work and no play makes Fröken a dull girl. Hur kul är det att fika själv, medan alla andra hela tiden är för stressade för att tänka på något annat än jobbet...

Bli inte som oss... bli värre

Förken har inventerat... Frågan är egentligen varför, för om det förpassats till ett arkiv en gång för att det varit för gammalt, eller på annat sätt inte hållit måttet... varför ska man då kolla en gång till om man kan använda det?

Framförallt om man ska dela allt material på två helt nya, likvärdiga, tydligen hårdsatsande skolor? Varför ska man rusta för en ny och aktuell verksamhet med böcker som man kasserat redan en gång när man flyttade från "dåliga skolan" till "sämre-skolan-fast-med-större-plats"?

Det som rimmar ännu sämre är att man i budgeten verkar ha glömt att de två nya skolorna ligger en bit ifrån varandra geografiskt sett också. Det innebär att man inte kan dela ämnesinstitutioner mellan skolorna... Alternativt får man anställa lastbilschaufförer som kan transportera böcker, mätglas, bollar och gitarrer mellan skolorna och hoppas att man hinner göra detta på tiominutersrasterna mellan lektionerna. Nu är det väl bara ett par kilometer, men det kan ändå bli lite snävt med tiden.

Fröken verkar för tillfället i en värld som styrs av uppfinnaren i Lorry, som glömmer att tänka på saker, och av den stora högen som sopats in under mattan...

They're building walls around us

Fröken har besökt en skola in working progress. Fröken blir lite betänksam när ett rum på expeditionen i princip motsvarar samma kvadratmeteryta som tre (3) grupprum... Å andra sidan är hierarkin i skolvärlden lika tydlig som inom alla andra branscher - trots fint tal om elevdemokrati och elevinflytande. Till syvende och sist är det skolledningen som gör det viktigaste jobbet. Det känns tryggt att veta att om pengarna skulle ta slut innan huset är helt klart, så finns det i alla fall isolerglas, brandsäkra dörrar och helkaklade toaletter på expeditionen.

En annan rolig sak som Frökens paraboler till öron snappat upp är att vissa redan kissat in sina klassrum, trots att skolledningen bedyrar att inget är klart... Konstigt att det ständigt finns de på Frökens skola som är bättre informerade, men det är väl den berömda dolda agendan igen?

Fröken är skeptisk till om "Söndra och härska" är rätt väg till en lyckad skolutveckling... Snarare är det väl så att om man säger olika saker till olika människor och konsekvent spelar ut folk mot varandra, så får man en skola som helt stagnerar.

Fröken har sagt det förr, att det är stenålder att inte dela med sig av goda idéer.

Å andra sidan är det nog så, att om man kissar revir på ett råbetonggolv, så döljer nog det nya fina plast- eller trägolvet det mesta av lukten.

I Wanna Be Sedated

Bedöva mig! Fröken har inte ens avslutat sitt höstlov och hon känner sig redan trött igen. Hon borde se Djävulen bär Prada på tv ikväll och skaffa sig lite skinn på näsan. Fröken har blivit en mesig och vek sak som inte säger NEJ!!!

Nu är det allvar. No more Miss-Nice-Fröken. Fröken ska från och med nu bara göra sådant som Fröken själv vill och orkar. Knappt det ens. IUP-samtal? Vill inte. Orkar inte heller. Vikariera för kollegor? Vill inte. Orkar inte heller.

Om man redan sagt ja då? MMhmm... det är där skon klämmer. De smyger sig på en intet ont anande Fröken i korridoren och lindar in det i något så snart de märker att Fröken har lite bråttom. Såklart säger Fröken "Det är lugnt."

"Dra åt helvete" borde du säga, Fröken.

Förövrigt anser Fröken att man borde tvångssterilisera lärare. Dels för att lärarbarn generellt är jävligt besvärliga att ha att göra med, dels för att Fröken är lite trött på att dela klass med kollegor som blir på smällen. Blir de inte på smällen av sig själva, så gör de sina sambor och/eller fruar på smällen. Enerverande, eftersom högstadieföräldrar vill att allt ska vara som vanligt, och ringer till Fröken (istället för den obekanta, potentiellt livsfarliga vikarien) klockan tio en söndagskväll för att berätta att "Olle nog inte kommer imorgon, för hans katt verkar ha fått någon form av hårboll..."

Dra åt helvete.