Faan, faan, fa-aan

Den vane mediakonsumenten minns kanske den TV-sända JAS-kraschen från Vattenfestivalen? Så låter det på Frökens kontor när Frökens teknikutmanade kollega ska skriva ut dokument på den nya pull-printskrivaren...

Om det papperslösa samhället...

Fröken har kollegor som är livrädda för det papperslösa samhället. En som skriver ut alla mail som kommer (Ötzi), en som kopierar två regnskogar om dagen. Hon ensam står för en lika stor post i statistiken som hela övriga enheten.

En tredje kollega är någo lika rädd för apparaterna som bidrar till bevarandet av papperssamhället. Antingen är det på en mental nivå, eller på en mer direkt begreppsnivå. Ett problem för honom är att apparaten kan både skriva ut och kopiera... Efter fem minuter av muttrande väntan vid kopiatorn, två rundor tillbaka in på kontoret för att kolla vad som gått fel stod han plötsligt där igen. Muttrande med något jagat i blicken... Och plötsligt slog det honom: "Just det... Jag skulle ju kopiera. Inte skriva ut!"

Du kan gå nu.

Den ironiska generationen...

Ironi och sarkasm är ytterst komplicerade saker. För vissa. Inte för Fröken. Frökens bekymmer är när hon utsätts för folk som är helt obekanta med företeelserna. 

Å ena  sidan håller Fröken fortfarande på med sin avhandling om sarkasm som pedagogisk metod, och då bör man inte missa möjligheter till fältstudier. Å andra sidan borde kanske Fröken bli irriterad när icke-ironiker hemfaller till personangrepp och anklagar Fröken för att vara mentalsjuk... Gud, de skulle bara veta. Det finns ingen normalt funtad människa som skulle arbeta på Frökens arbetsplats. 

Gökboet... Nurse Ratched gick åtminstone helt bananas på Fröken efter ett par uttalanden om förlossningar och gnäll i personalrummet. Helt fantastiskt. Det enda Fröken ångrar är att hon faktiskt gick lite längre...

När chefen är borta...

...dansar råttorna på bordet. När chefen kommer tillbaka från semestern svansar de runt honom som vanligt.

Bättre vara ärlig, tänker Fröken. Och tänker det som alla andra borde tänka...

- Haft det bra på rivieran?
- Ja, det var kanon. Hyrde hus och åkte runt till lite vingårdar och sånt. Har verksamheten överlevt här hemma också? Fast jag inte varit på plats?
- Alltså, det vet ju inte jag, för när jag såg att du skulle ha semester så brydde inte jag heller mig om att komma in... Check? Vi ses.

Seriöst!

Tänk er denna situation...

Vem ställer en påse chokladkakor i personalrummet? En öppnad påse dessutom. Låt vara att den stod på en hylla, lite avsides. Men ändå! Utan namn på påsen, dessutom... Förväntar man sig att innehållet finns kvar? Eller nöjer man sig med påsen?

För, står där inget namn på kan det lika gärna stå Fröken på påsen. Det blir som en variant av tresekundersregeln, att man kan äta sånt som legat på golvet kortare tid än tre sekunder... Fast här i betydelsen att man kan äta det som finns kvar efter att Fröken hittat det.

Lite som bibliska gräshoppor.

Public Enemy Number 1

Om de hälsar på Fröken på jobbet? Ibland. De flesta gör det. Handväskan gör det bara ibland. När han behöver hjälp med något. Handväskan är mest intresserad av hur många högskolepoäng Fröken har och hur, exakt, hennes behörighet ser ut.

Handväskan vill gärna bli lokalombud i det ena fackförbundet. Det som Fröken inte är med i. Hade det varit det som Fröken varit med i, så hade Fröken snabbt sett till att han inte blev det. Alternativ att Fröken inte var med i det fackförbundet längre.

Fröken ska inte gnälla på Handväskan. Handväskan har säkert en massa kvaliteter. Det är bara det att han aldrig på något sätt visat upp någon enda av dem i närheten av Fröken och eftersom det finns de som säger att seeing is believing, så är Fröken inte övertygad.

Ännu så länge är Fröken mest övertygad om att Vidkun Quisling var en renhårig och rakryggad man i jämförelse med Handväskan.

Om att flexa ut...

"Varför hör du aldrig av dig, Fröken? Vad gör du nu för tiden? Det var alldeles för länge sen vi sågs!"

Ja, Fröken vet. Fröken har sysselsatt sig med att hålla sig undan. Lyssnat ganska mycket på gammal Radiohead i allmänhet... "How to disappear completely and never be found" i synnerhet. Fröken menar att det bästa med att ha ett kontor är att skita i att gå dit. "Men jobbet då, Fröken! Du måste ju sköta ditt jobb!" Fröken sköter sitt jobb. Hon pallar inte med folk bara. Just för tillfället i alla fall. Frökens acceptans gentemot idioter har nått en ny lägstanivå och då är det bättre att Fröken håller sig kort.

Det är inte det att det inte finns stoff... Ötzi är kvar. Gauleiter Helga är kvar. Fönstertittaren är kvar.

Iofs har Fröken knappt nämnt varken Gauleiter eller Fönstertittaren ens, de finns i allra högsta grad. Fröken behöver bara sortera.

Summan av dumheterna är ju trots allt konstant.